AVHANDLING. Fibromyalgi och styrketräning har ofta betraktats som en omöjlig kombination. Men med rätt stöd och individanpassade övningar uppnår kvinnliga patienter avsevärda hälsoförbättringar, visar forskning vid Sahlgrenska akademin.
– Om målet för dessa kvinnor är att öka sin styrka så ska de inte vara rädda för att träna, men de behöver träna på rätt sätt. Det har länge sagts att de bara får mer ont av styrketräning, att det inte fungerar, men det gör det faktiskt, säger Anette Larsson, disputerad i fysioterapi, och verksam fysioterapeut på Närhälsan i Herrljunga.
I arbetet med sin avhandling har hon studerat 130 kvinnor i åldern 20-65 år med fibromyalgi, en sjukdom som i nio fall av tio drabbar kvinnor. Den kännetecknas av utbredd muskelsmärta och ökad smärtkänslighet, ofta i kombination med trötthet, nedsatt fysisk kapacitet och aktivitetsbegränsningar i det dagliga livet.
Ungefär hälften av kvinnorna i studien, 67 personer, lottades till att genomgå ett program med personcentrerad progressiv styrketräning under ledning av fysioterapeut. Övriga 63 kvinnor utgjorde kontrollgrupp och genomgick en mer traditionell behandling med avspänningsövningar. Aktiviteterna pågick under femton veckor, vid två tillfällen i veckan.
Kraftiga förbättringar
– Kvinnorna som styrketränade började på väldigt låga belastningar, som provades ut individuellt för varje patient eftersom de är väldigt olika starka. Man började på 40 procent av sitt max, och tränade sedan så i tre-fyra veckor innan man ökade till 60 procent, berättar Anette Larsson.
Mer än sex av tio kvinnor kunde ta sig upp till en nivå där de tränade på 80 procent av sin maximala styrka. En av tio låg på 60 procent, övriga därunder. Fem individer valde att avsluta träningen på grund av ökad smärta. Gruppen som helhet hade 71 procents närvaro på träningarna.
– På gruppnivå var förbättringarnas signifikanta för i princip allt vi mätte. Kvinnorna mådde bättre, fick mer muskelstyrka, mindre smärtor, bättre smärtacceptans, bättre hälsorelaterad livskvalitet och mindre aktivitetsbegränsningar. Sedan var det några som inte klarade träningen och blev sämre, vilket också är en viktig del av resultatet, säger Anette Larsson.
Fokus på individerna
I kontrollgruppen var framgångarna inte lika stora, men även där skedde förbättringar av hand- och armstyrka. Troligen ledde avspänningsövningarna till minskade muskelspänningarna i armar och axlar, som i sin tur gjorde att deltagarna kunde utveckla mer styrka.
Resultaten för kvinnorna i styrketräningsgruppen påverkades av flera faktorer, bland annat graden av smärta och rörelserädsla före och under träningsperioden. Framstegen för gruppen som helhet kan till stor del tillskrivas det personcentrerade förhållningssättet, med individuellt utformad träning och handledning, menar Anette Larsson.
– En intervjustudie vi gjorde visar tydligt att kvinnorna behöver stöd för att kunna välja rätt övningar och rätt belastning, och att de även får hjälp när det gör mer ont. Det krävs helt enkelt stöttning av någon som kan deras sjukdom, och gärna en fysioterapeut, säger hon.
Titel: Muscle strength and resistance exercise in women with fibromyalgia – a person-centred approach; http://hdl.handle.net/2077/55397
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
