STUDENT. Ett negativt bemötande i skolan kan bidra till en kritisk självbild hos personer som stammar. Det visar ett examensarbete av två nyexaminerade logopeder vid Sahlgrenska akademin, som också drar slutsatsen att bristande kunskap om stamning i skolan underblåser utvecklingen av bristfälligt bemötande och självkritik.
För sitt examensarbete genomförde logopedstudenterna Elin Grey och Emelie Grönfors längre intervjuer med sex vuxna personer som stammar. Intervjuerna utfördes enskilt och var inriktade på upplevelser från skoltiden.
– Vår analys visade att negativt bemötande bidrog till en kritisk självbild och till att flera av intervjupersonerna hade mått dåligt under skoltiden. Alla som vi intervjuade hade mer eller mindre talrädsla, och deras delaktighet i skolan var begränsad, säger Elin Grey, som nyligen tagit examen från logopedprogrammet vid Sahlgrenska akademin.
Tidigare studier har visat att barn i mellanstadieåldern ofta har en negativ syn på barn som stammar –de kan se dem som mindre utåtriktade, mindre självsäkra och mindre kompetenta än barn som inte stammar. Forskning har också visat att barn som stammar i högre grad utsätts för mobbing och negativa attityder i skolan.
Ingen av de sex intervjupersonerna i studien hade upplevt fysiskt våld på grund av sin stamning, men alla hade upplevt negativt bemötande från sina klasskamrater.
– Öppen retning för stamningen var något de flesta hade upplevt, antingen frekvent eller vid enstaka tillfällen. De deltagare som inte blivit öppet retade hade varit med om negativt bemötande i mindre direkta former, som menande blickar, skratt och viskningar. Det negativa bemötandet kunde få stora konsekvenser för självkänslan och kunde till exempel leda till att man undvek sociala situationer och redovisningar, säger Emelie Grönfors, som skrev examensarbetet tillsammans med Elin.
Examensarbetet visar också att ett positivt bemötande från lärare hade en positiv inverkan på skoltiden och på synen på sig själv. Goda relationer med lärare kunde bidra till ökad trivsel och skollust.
– Stöd från lärare kunde vara en skyddsfaktor mot eskalering av undvikandebeteende och negativt synsätt. Om den tilltro man hade till sig själv som barn var svag, hjälpte det om läraren förmedlade att man var kompetent, säger Elin Grey.
– För en deltagare ledde lärarens agerande till att hen inte behövde tänka på sin stamning upp till femte klass, tack vare att läraren inte lyfte fram stamningen som något avvikande. En annan, som inte gick till skolan under åttan eller nian, blev uppmuntrad av en lärare att plugga hemma och gavs även möjlighet att skriva prov. Tack vare en engagerad lärare fick hen sin gymnasiekompetens, säger Emelie Grönfors.
– Skolan är en central del av vardagen för barn och ungdomar, och skolan har ett stort inflytande på hur barnen formas och hur de mår psykiskt. En viktig slutsats av Elins och Emelies examensarbete är att det skulle behövas ett närmare samarbete mellan logoped och skola, och att lärare kan behöva mer utbildning om stamning och hur den påverkar barnens psykiska välbefinnande, säger universitetslektor Tove Lagerberg som handlett examensarbetet, tillsammans med sin kollega Katja Laakso
FAKTA
Stamning är en störning i talets flyt som förekommer hos knappt en procent av den vuxna befolkningen och hos cirka fem procent av barnen. Stamning är i det flesta fall ärftligt och anses idag bero på ett samspel mellan flera olika faktorer där en neurologisk instabilitet i styrningen av talprocessen tros vara grundorsaken.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
