Från syriska flyktingar till nyblivna läkare

UTBILDNING. Drömmen att bli läkare har uppfyllts för de syriska flyktingarna Sara Rizk och Atiya Alzouby, som nu examinerats från läkarprogrammet vid Göteborgs universitet. Jobb som AT-läkare i Trollhättan väntar dem båda.

Var och en för sig flydde Sara och Atiya från kriget i Syrien 2014–2015. En mardrömsvandring över Balkan för Sara, tillsammans med sin mamma och tre yngre syskon. En kaotisk resa över Medelhavet och genom Italien för Atiya.  Efter några år i Sverige sökte de till läkarprogrammet i Göteborg – och kom in. Slumpen gjorde att de båda blev inneboende på Donsö hos Henrik Sjövall, professor på Sahlgrenska akademin, och hans fru Marie.

Personlig utveckling

Läkarprogrammet är intensivt för vem som helst, särskilt under pandemin. Att läsa utbildningen på svenska, ett språk de nyss lärt sig, gjorde studierna än mer utmanande.

– Det var inte lätt i början. Många av våra klasskamrater talade också arabiska, men föreläsningarna tvingade oss att lära många nya ord. Det har också hjälpt att prata om andra saker än studier med svensktalande vänner. Numera är svenska ett språk jag också ofta tänker på, säger Atiya.

– Kraven är högt ställda, inte bara på medicinsk kunskap, utan också på hur man förmedlar den kunskapen och hur man kommunicerar med patienter. Som läkare behöver vi både kunna ta emot och förmedla information, och då är naturligtvis språket en nyckel, säger Sara.

Ljus framtid

När hon inledde sina läkarstudier insåg hon inte vilken stor utmaning det skulle bli, berättar hon:

– Jag behövde etablera mitt personliga liv samtidigt som jag var tvungen att möta högt ställda prestationskrav. Jag anade inte hur mycket jag själv skulle komma att växa och förändras under de kommande åren.

Under utbildningen fördjupades också Saras och Atiyas vänskap till kärlek.

– Vi har pluggat i Fysiologen och i Anatomen inför stora tentor tillsammans, ibland fram till klockan två på natten. Vi har jobbat ihop på akutmottagningen. Vi har stöttat och hejat på varandra och kommit varandra nära. I somras förlovade vi oss, berättar Atiya, och tillägger att deras gemensamma framtid ser mycket ljus ut.

Upprivande händelser

Båda har de behövt hantera personliga svårigheter under utbildningen. Sara riskerade att förlora sitt uppehållstillstånd, eftersom Migrationsverket krävde att hon hade en anställning för att kunna stanna. Det var en uppslitande tid, och hon är tacksam över att hon fick arbete i ett privat hem, där hon arbetade med städning och annat hushållsarbete. Efter ett halvårs studieuppehåll kunde hon återuppta sina studier igen.

För Atiya blev den stora jordbävningen i Turkiet och Syrien för ett år sedan en upprivande händelse, eftersom hans familj bor i det turkiska område där katastrofen skedde. Tack och lov skadades ingen i hans familj, men han åkte ned några veckor för att hjälpa dem i det kaos som följde. Han har också familj som bor kvar i Syrien, i närheten av staden Idlib, där kriget fortfarande pågår.

Fantastisk lärare

De tycker båda att det är lite overkligt att de nu är examinerade läkare, och inte längre studenter. Under examensceremonin kändes det extra bra att det var just professor Anne Uv som delade ut diplomen, berättar de:

– Hon är en otroligt bra lärare, som vi vet stöttat och inspirerat, inte bara oss utan många andra studenter. När vi satt och pluggade i källarplanet på kvällen kunde vi se henne göra i ordning alla mikroskop inför nästa dags undervisning så att de skulle vara redo för studenterna, berättar Sara som får medhåll av Atiya:

– Det var en fantastisk känsla att se in i hennes ögon och ta emot diplomet. Anne Uv gjorde att histologin blev spännande och så mycket lättare. Hon känns som en person som verkligen brinner för det hon gör.

Fler har gjort samma resa

Överhuvudtaget har de känt sig mycket välkomna som studenter på Göteborgs universitet. De uttrycker sin tacksamhet och glädje över att de hamnade just i Göteborg. De har nu båda fått plats att göra sin allmäntjänstgöring på NÄL i Trollhätttan, och hoppas efter det få chansen att specialisera sig inom antingen neurokirurgi eller kärlkirugi (Atiya), respektive öron-näsa-hals (Sara).

De lyfter också fram sin klass som en mycket inkluderande och härlig grupp. Flera av deras kurskamrater gjorde exakt samma resa som de själva, där de flytt från krig och konflikter i Syrien och i andra länder. De blev alla ett stöd för varandra under det hårda arbete som krävdes för att fullfölja utbildningen.

– De senaste åren har diskussionen om invandring i Sverige förändrats, och nu domineras media av negativa berättelser. Det är inte alls den bild vi ser i vår klass. Där finns så många målinriktade människor med bakgrund i andra länder som vill bidra i samhället. Den bilden vill vi fortsätta bidra till. Vi vill vara ett gott exempel, och vi representerar en stor grupp, säger Sara och tillägger:

– Jag önskar jag kunde få bjuda med mig politiker och andra att gå en runda genom korridorerna på Göteborgs universitet, så kunde de se den stora mångfald som finns representerade bland studenterna!

AV: ELIN LINDSTRÖM