FAKULTETSDIALOG. En trevlig diskussion och många bra frågor. Så sammanfattade dekan Agneta Holmäng det allmänna akademimötet med fokus på villkor för våra forskare och återväxt. Mötet hölls över lunch, tisdag 10 oktober.
Mötet inleddes med en översikt över de aktiviteter som idag är tillgängliga för forskare som befinner sig tidigt i sin akademiska karriär vid Sahlgrenska akademin. Ellen Rydberg, Lena Carlsson Ekander, Martin Lagging, Henrik Hagberg och Gunnar Tobin gav alla korta presentationer. En del av den bakgrund som presenterades kan du läsa i artikeln ”Så främjar Sahlgrenska akademin återväxten av forskare”, publicerad i Akademiliv den 26 september.
Resten av mötestiden avsattes till kollegial diskussion. Många medarbetare, från olika delar av fakulteten och i olika faser av sin forskarkarriär, ställde frågor och gav inspel till panelen. Akademiliv redogör här för några av de kommentarer och frågor som framkom under mötet.
Vikten av internationell erfarenhet
Lena Carlsson Ekander konstaterade att konkurrensen om etableringsbidrag från Vetenskapsrådet är benhård, vilket visar sig i de mycket höga betygen från VR:s bedömargrupper för projekten. Hon visade en sammanställning för forskare som fått detta bidrag under ett visst år, vilket illustrerade att några faktorer sticker ut för dem som varit framgångsrika med sina ansökningar. De flesta hade någon publicering som försteförfattare i en absolut topptidskrift. En överväldigande majoritet hade också gjort en period som internationell postdoktor.
– Det är svårt att lyckas utan internationell erfarenhet. Vi ser också att en riktigt bra publikation är mycket viktigare än flera halvbra publikationer, sade Lena Carlsson Ekander under sin dragning.
Leo Stockfelt, forskare och specialistläkare i arbets- och miljömedicin, påpekade att det också, särskilt inom klinisk forskning, kan vara framgångsrikt att kombinera kliniskt arbete med forskning på halvtid. Panelen höll med om att en längre postdoktorperiod utomlands kanske inte alltid är nödvändigt för att nå framgång, men att även kortare perioder, kanske på några månader, kan göra stor skillnad för en forskare när det gäller att bygga de internationella kontakter och nätverk som krävs.
Nytillkomna eller återvändare
Under diskussionen framförde Thomas Carlsson, forskare på Sektionen för farmakologi, att det finns två spår när det gäller rekrytering av forskare med internationell erfarenhet. Dels de forskare som disputerat vid Sahlgrenska akademin som vi gärna vill ska komma tillbaka och etablera sig här efter en internationell postdoc, dels andra internationellt framgångsrika forskare som inte har någon tidigare koppling till Göteborg. Han undrade vilket av dessa spår som är viktigast för fakulteten. Kanske skulle det vara en fördel om fakulteten är tydlig med att det finns möjligheter för de duktiga forskare som önskar komma tillbaka?
Agneta Holmäng och Lena Carlsson Ekander var eniga i sitt svar om att båda dessa grupper är lika viktiga för fakultetens tillväxt. Fakulteten vill rekrytera de bästa forskarna, oavsett om de disputerat vid Sahlgrenska akademin eller inte. Institutionerna håller koll på de forskare som är ute på internationell postdoc som de hoppas kunna återknyta till sin forskning, sade de.
Kvotering eller inte
Frågan om de projektbundna doktorandplatserna lyftes av några åhörare. Tidigare kvoterades några av dessa platser till juniora forskare, men dessa kvoter har upphört. En genomgång av Future Faculty visade att det blivit svårare för forskare i tidig karriär att få dessa interna bidrag. Denna bild bekräftades under mötet av bland andra Cristina Maglio, forskare på Avdelningen för reumatologi och inflammationsforskning. Hon framförde att det blivit så svårt för juniora forskare att få dessa doktorandplatser att många låter bli att söka.
Martin Lagging, vicedekan för forskarutbildning, svarade att de försök som gjorts med kvoter på fakulteten inte fungerat. När de projektbundna doktorandplatserna infördes i sin nuvarande form 2007 avsattes minst två platser för yngre forskare, som då definierades som en person under 40 år som var docent, men inte lektor eller professor, Senare omdefinierades ”juniora forskare” efter tid från disputation (max åtta år, exklusive sjuk- och föräldraledighet samt militärtjänstgöring). Parallellt med kvoten för juniora forskare fanns också kvoter inom kunskapsområden och för klinisk forskning. Dessa kvoter innebar en stor belastning på administrationen, och dessutom stor frustration för dem som nätt och jämnt missade att kvoteras in i den gynnade gruppen. Samtliga kvotgrupper avskaffades 2010.
En utlysning istället för två
Martin Lagging poängterade också att fokus ligger på att doktorander och postdoktorer ska få bästa möjligheter för sin forskning och sin forskarutbildning och att det därför är projektens kvalitet som bör avgöra vilka forskargrupper som tilldelas platser.
Agneta Holmäng tillade att systemet där en del fakultetsmedel används för projektbundna platser för doktorander och postdoktorer är unik för Sahlgrenska akademin. Ingen annan medicinsk fakultet i Sverige har denna typ av interna bidrag. Kanske borde fakulteten också öppna diskussionen om detta är det bästa sättet att investera de fakultetsgemensamma medlen, eller om de bör användas på ett annat sätt?
Från och med nästa år kommer de projektbundna platserna för postdoktorer och doktorander att utlysas en gång per år, istället för två. Genom att göra utlysningen på hösten vill fakulteten ge möjlighet för forskare att lägga sin fokus på sin VR-ansökan under våren.
– Det totala antalet platser kommer vara det samma, men eftersom det blir en mer samlad pott tror jag att det finns en större möjlighet för bedömargruppen att ta mer hänsyn till karriärfasen för de sökande, vilket jag tror att de redan idag omedvetet tar till sig, sade Martin Lagging under mötet.
ERC och SSMF
Anna Rudin, professor och proprefekt för Institutionen för medicin, intresserade sig för de gemensamma nämnare som finns för forskare som fått VR:s etableringsbidrag, och undrade om liknande sammanställningar gjorts för andra bidrag, som exempelvis SSMF, men fick ett nekande svar. Elias Eriksson, som ingår i bedömargrupp för SSMF, passade på att tipsa om att konkurrensen inom det kliniska spåret för bidrag från SSMF inte är lika stor, och att flera forskare från Sahlgrenska akademin borde uppmuntras att söka detta. SSMF har också gjort det kliniska spåret mer flexibelt, så att man kan åka iväg några månader i taget och sedan återkomma, för att underlätta kombinationen med en klinisk anställning i Sverige.
Magnus Simrén, professor på Avdelningen för molekylär och klinisk medicin, konstaterade att hans egen generation av forskare inte lyckats så väl när det gäller anslag från europeiska forskningsrådet ERC. Hur satsar fakulteten för att nästa generations forskare ska lyckas bättre när det gäller de europeiska forskningsanslagen?
Forsknings- och innovationskontoret arbetar riktat med ERC, berättade Ellen Rydberg. Här gäller det att fånga upp potentiella forskare som kan söka tidigt. Vid Sahlgrenska akademin arbetar Avdelningen för forskningsstöd bland annat med att ta fram finansieringsplaner tillsammans med forskare.
– Unga forskare behöver vara medvetna om att detta kräver planering så att de slipper stressa och kan skapa riktigt bra ansökningar, sade Ellen Rydberg under mötet.
Nästa möte 11 december
Redan nu kan du notera nästa Allmänna akademimöte i din kalender: måndag 11 december handlar diskussionen om kostnaderna för våra vetenskapliga publiceringar, bland annat med medverkan av överbibliotekarie Morgan Palmqvist.
AV: ELIN LINDSTRÖM
