Fyra certifierade i ett coachande förhållningssätt inom SA PhD Coach Network

KARRIÄRVÄGAR. Satsningen på SA PhD Coach Network har slagit väl ut på Sahlgrenska akademin. Nu har de första fyra unga forskarna blivit certifierade i ett coachande förhållningssätt, och till våren startar nätverkets tredje utbildningsomgång.

SA PhD Coach Network, eller SA-CONE som nätverket också kallas, slår två flugor i en smäll: unga forskare utvecklas i sitt ledarskap och doktorander får stöd i sin professionella utveckling. Totalt har nu 15 juniora forskare gått utbildningen i ett coachande förhållningssätt och börjat coacha doktorander och post-docs på Sahlgrenska akademin. I samband med ett nätverksmöte i veckan certifierades fyra av dem officiellt inom ett coachande förhållningssätt.

– Certifieringen visar att de har den erfarenhet som krävs för att självständigt fungera som PhD coacher, det är ett bevis på att de genomfört ledarskapsutbildningen och hållit tio coachingtillfällen. För fakultetens del innebär certifieringen att satsningen har fungerat och att vi nu har en god bas för att nätverket ska få ytterligare lyftkraft, säger Anna Karlsson-Bengtsson, vicedekan och ordförande för Rådet för utbildning på forskarnivå (FUR), som tagit initiativet till SA-CONE i samarbete med Future Faculty.

De fyra unga forskare som certifierades var Elisabet Jerlhag Holm, Marie Kalm, Carl-Fredrik Flach och Justin Schneiderman. Justin hade dock inte möjlighet att delta vid certifieringen.

För att kunna fungera som coacher i nätverket har de unga forskarna gått en fem dagar lång utbildning i ett coachande förhållningssätt. Därefter kan de börja stötta doktorander och postdocs att själva komma fram till exempelvis vilka mål de vill sätta för sin forskarutbildning, vilka verktyg de har för att nå sina mål eller hur de kan effektivisera sitt arbete.

– Att det är så många som gått utbildningen och fler som vill göra det visar att det finns en tydlig vilja bland unga forskare att utveckla sitt ledarskap, och att det också finns ett behov hos doktorander att få den vägledning som en coach kan ge, säger Elisabet Jerlhag Holm, som inom kort tar över som ordförande för nätverket efter Marie Kalm.

Ett stort svart hål

Och att doktorander har ett uppdämt behov av  att bli coachade står klart när coacherna i nätverket delar med sig av sina erfarenheter. Den stora osäkerheten kring vad som ska bli av doktoranderna efter disputationen är en återkommande fråga:

– Att vara doktorand innebär för många en möjlighet att grotta ned sig ordentligt i sitt specialområde i fyra år, men efter det är deras framtid som ett stort svart hål, säger en av nätverkets medlemmar, och får medhåll av de andra:
– Jag har träffat doktorander som inte ens kommit halvvägs i sin forskarutbildning, som redan tycker att den osäkra framtiden är ett enormt stressmoment.
– Doktorander lever i en osäker situation, och att bli coachad kan ge dem ett sätt att förhålla sig till det.
– Det går många rykten bland doktoranderna om att det är helt hopplöst att få fortsätta inom forskningen och att det skulle vara kört. Men ofta har de själva inte tagit reda på hur det faktiskt förhåller sig och vilka möjligheter de har.

Anna Karlsson-Bengtsson lyssnar, och inflikar:
– Att det är så många som upplever det som ett svart hål vid forskarutbildningens slut tydliggör att fakulteten behöver mer aktiviteter i form av karriärstöd för doktorander och unga forskare.

En tredje utbildningsomgång

Hittills har unga forskare utbildats i ett coachande förhållningssätt i två omgångar, och till våren kommer en tredje utbildningsomgång att erbjudas. Trots forskares tidsbrist finns ett stort intresse att delta.

– Vi har några på väntelista och några som redan hört av sig inför nästa utbildning. Som ung forskningsledare får man ju en riktigt bra ledarskapsutbildning som också gör att man kan bli en bättre handledare i sin egen grupp, säger Marie Kalm, som är avgående ordförande för SA-CONE.

Ett coachande förhållningssätt skulle kunna gynna betydligt fler forskningsledare vid fakulteten, konstaterade nätverket under mötet. När Sahlgrenska akademin inom kort ska tillsätta ett vakant uppdrag som akademigemensam studierektor kommer detta få som särskilt innehåll att utveckla stödet till handledare, berättar Ann Karlsson-Bengtsson:

– Doktorander som coachas mognar och lär sig i högre grad att själva ta ansvar för sin professionella utveckling. I framtiden kanske det är möjligt att vi kan utvidga satsningen på det coachande förhållningssättet så att utbildningen blir tillgänglig även för handledare, funderar hon.

TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN