AVHANDLING. Yrkesverksamma läkare tvekar allt oftare inför uppdraget att handleda studenter från läkarprogrammets grundutbildning. Stress och press från högre ort, och ibland även från kollegor, bidrar till ambivalensen, visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin.
– Om du inte har ett tydligt stöd från arbetsledningen kan det uppstå en misstro mot handledarna, du blir betraktad som en som går och drar och inte tar hand om patienter. Att handleda borde ge akademiska poäng och vara meriterande på samma sätt som när man forskar vid sidan om, säger Bernhard von Below, disputerad vid institutionen för medicin och med förankring inom primärvården, som specialist i allmänmedicin vid Närhälsans vårdcentral i Floda.
Som utbildningsledare för kursen Tidig yrkeskontakt (TYK) har han under flera år följt utvecklingen kring läkarstudenternas praktik under grundutbildningen. Praktikperioder på vårdcentraler och sjukhus finns under hela läkarutbildningens elva terminer. Under de första två åren rör det sig om tre-fyra dagar per termin, senare under läkarutbildningen ökar praktikperioderna betydligt.
– Att lära sig yrket ute på arbetsplatserna är en oerhört viktig del av deras lärande. Det måste finnas välutbildade handledare, annars försämras utbildningen för läkarstudenterna och på sikt även sjukvårdsverksamheten, säger Bernhard von Below.
Berikande uppdrag
Avhandlingen visar att klinisk handledning uppskattas av de handledande läkarna och ger dem glädje och stimulans. Handledarna är motiverade och drivs av en önskan att ge studenterna god handledning, bättre än den de själva fick en gång i tiden. En annan drivkraft är lojalitet med den egna yrkesspecialiteten.
Yngre läkare tycks dock oftare överväga om villkoren är rimliga innan de åtar sig uppdraget. Det framkommer i en studie som Bernhard von Below gjort med läkare som utbildar sig inför uppdrag som kliniska handledare.
– Dagens sjukvård är pressad från många håll, med höga produktionskrav och detaljstyrning som gör att handledningen riskerara att komma på undantag. Läkare är lojala mot patienterna och om de känner att de inte har stöd av chefer och kollegor väljer de ofta att ta sig ur handledarrollen och inte åta sig uppdraget nästa gång, säger han.
– Det här är en utveckling som pågått i åtta-tio år och som är kopplad till åtstramningar i vården och svårigheterna att styra över sina egna arbetsdagar, fortsätter Bernhard von Below.
Konflikter på golvet
Viktiga faktorer som underlättar för läkarna att vara handledare är tydlig stöttning från arbetsledningen och avsatt tid för uppdraget. De behöver också stöd från övriga på arbetsplatsen och förståelse för att patientkontakterna blir färre. Utbildning och återkoppling på hur handledningen genomförts är också viktigt.
Enligt Bernhard von Below är strukturerna många gånger på plats. Det är uppgjort och klart hur en vårdcentral eller klinik ska ta emot studenter, men i verkligenheten kan det ändå halta.
– Det finns en positiv utveckling när det gäller överenskommelser, det svåra är att säkerställa tiden för handledning. Teoretiskt går det åt ett håll, i praktiken åt ett annat. I princip kan man vara överens men på verkstadsgolvet blir det ändå konflikter, konstaterar han.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/51875
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
