Gunnar Tobin: Lämna internationaliseringen utanför

GRADERADE BETYG. Internationaliseringen har getts för stor vikt i diskussionen om det är en bra idé att införa graderade betyg vid Sahlgrenska akademin, menar Gunnar Tobin, professor och International Director. I sin krönika analyserar han hur lärosäten i andra länder använder graderade betyg, och drar slutsatsen att diskussionen istället borde fokusera mer på vad pedagogisk forskning kommit fram till när det gäller graderade betyg i högre utbildning.

Om alla utbildningar vid akademin ska ha betyg, det vill säga en flergradig skala, blev under förra året en fråga som vållade diskussion. Frågan dök plötsligt upp vid akademistyrelsens möte under våren 2015 och beslut fattades utan förankring i UR eller hos akademins studentkårer. Det vill säga utan förankring i den del av akademin som rimligen samlar den största kompetensen avseende utbildning. I diskussionen kring frågan tycker jag att den vetenskapliga grunden för eller emot graderade betyg har kommit i skymundan. Ett av inslagen i argumenteringen har internationaliseringsaspekten varit. Den fortsatta diskussionen kan kräva ett förtydligande så att internationaliseringsfaktorn kan viktas på ett korrekt sätt.

Den vetenskapliga grunden för eller emot graderade betyg har kommit i skymundan

Som jag ser det innehåller frågan olika delar. Hur påverkar betyg lärandeprocessen? Hur påverkar betyg vår ambition att utbilda studenter som kan samverka? Kan avnämare selektera lämpliga individer efter att de utbildats vid Sahlgrenska akademin? Har våra studenter samma möjligheter som andra svenska studenter att få tjänster inom och utom Sverige? Påverkar vårt nuvarande betygssystem graden av internationella utbyten vid akademin? Det finns säkert fler aspekter men man kan skönja två huvudpunkter. I de första frågorna berörs pedagogiska frågor – vilket system optimerar lärandet? De andra berör hur man anställer bäst lämpad individ, vilket i förlängningen kan ses som en rättvisefråga för individen. Sett ur detta perspektiv väger internationaliseringsfrågan lätt. Men det är det sistnämnda jag kommer att avhandla.

Hur ser det ut i omvärlden? Det är en djungel.

Nåväl. Hur ser det ut i omvärlden? Det är en djungel. För det första har vi målrelaterad examination vid våra utbildningar, medan de flesta andra utländska lärosäten som tillämpar en flergradig betygsskala har relativa betyg. Detta innebär ofta att vår examinationstyp blir betydligt mer resurskrävande än den relativa. Djungeln blir inte mindre av att vi har 18 olika program vid akademin, vilket ibland glöms bort. Så även i denna debatt. Dock kan man generellt säga att program som vid en del lärosäten ligger vid andra fakulteter än hälsovetenskapliga tenderar att i högre utsträckning ha flergradig skala (till exempel apotekarprogram). Jag har i min omvärldsanalys fokuserat på fakulteter med medicinska utbildningar. För det är väl det som vi egentligen diskuterar? Här borde jag ha en smiley.

Få utbildningar har bara godkänt eller underkänt genom hela utbildningen.

De flesta läkarutbildningar i Europa har ett traditionellt betygssystem som innehåller flera olika graderingar. Få utbildningar har bara godkänt eller underkänt genom hela utbildningen. I Storbritannien varierar betygsättningen men vid utbildningar i England tenderar man, om något, att gå från det traditionella A till F-systemen (A, B, C, D, E, F) till ett hybridsystem där man betygsätter enligt Pass/Fail under de första åren medan man behållit A till F-systemet vid de senare åren. Samma system har man vid exempelvis utbildningen i Freiburg. I Norden har man ett flergradigt system (ECTS) vid alla läkarutbildningar i Danmark och Finland, medan situationen varierar i Norge från enbart G/U till ECTS. I södra och östra Europa finns få tecken på att man ämnar överge den traditionella betygssättningen.

Även i USA ser man en tendens att överge de traditionella flergradiga betygssystemen, åtminstone vid den prekliniska delen av utbildningen. Exempel på lärosäten som tillämpar underkänt och godkänt i denna del av utbildningen kan nämnas Case Western School of Medicine, Albert Einstein College of Medicine, Rochester School of Medicine, Yale School of Medicine, Stanford och Harvard Medical School. Vid Stanford tillämpar man dessutom ett U/G-system vid hela utbildningen men på ett något mer komplicerat sätt (Pass (+), Incomplete (I), Continuing (N), Exempt (EX), Grade Not Reported (GNR)). Systemet vid Stanford tyder på att man på ett mycket noggrant sätt tillförsäkrar sig om att studenten verkligen nått en godkänd nivå. Även Yale School of Medicine tillämpar U/G i hela sin utbildning och man säger på sin hemsida “there are no grades and there is no class ranking”. Totalt sett tillämpade 71 läkarutbildningar U/G vid prekliniska kurser år 2013, medan siffran ökat till 87 år 2015.

Trots trenden mot ett U/G-system så tillämpar hela 81 utbildningar i USA betygssystem som inkluderar mer än två betygssteg vid de prekliniska kurserna. Till exempel så har Pittsburgh School of Medicine en tre-gradig skala, medan The University of Maryland School of Medicine använder ett A-F-system. Man kan kanske argumentera emot att använda begreppet trend i det här sammanhanget då normen internationellt varit flergradiga betygssystem och en förändring per se måste innebära att frångå ett sådant system. Jag tycker emellertid att siffrorna 87-81 visar att begreppet trend är adekvat.

Våra internationella koordinatorer har hittills löst det på ett enkelt sätt

Hur påverkar vår två-gradiga skala internationaliseringen? Inte mycket. Den relativa betygssättningen gör det relativt lätt. Våra internationella koordinatorer har hittills löst det på ett enkelt sätt dels i dialog med partner-universitetet, dels i tidig kontakt med examinator och kursledare. Och oavsett vilket system vi väljer så kommer en inkongruens att föreligga i många fall, vilket även fortsättningsvis kommer att kräva denna dialog. Det samma gäller det relativa fåtal av studenter som reser åt att andra hållet. Även om insatsen i det enstaka fallet kan anses stor, tycks det mig onödigt att införa en betydligt större arbetsinsats för alla akademins lärare (examinationen av alla studenter) för att minska arbetsinsatsen för en enstaka lärare och en koordinator. Jag har i min roll som internationaliseringsansvarig deltagit i processen där ett tiotal av våra studenter blivit antagna till PhD-utbildningar i USA, Storbritannien och Australien. Även om man efterfrågar graderade betyg inkluderar ansökningsprocessen nästan alltid en individuell värdering som väger mycket tyngre.

I dag spelar betyg en underordnad roll i selektionen

Vid de flesta anställningar inom Sverige i dag spelar betyg en underordnad roll i selektionen. Hur stor betydelse betyg har för att en sökande ska väljas av en arbetsgivare påverkas sannolikt av vilken reliabilitet arbetsgivaren tillerkänner betyg. I debatten för och emot flergradiga betygsskalor åberopas ofta egen beprövad erfarenhet men erfarenheten bygger väldigt ofta på egna sporadiska observationer. Låt oss i stället göra ett professionellt ställningstagande som grundas på vetenskap. The Association of American Medical Colleges har presenterat ett flertal studier där man belyser betygsfrågans betydelse för många av de frågor jag inledde krönikan med och ett tips för beslutsfattare är att läsa dem speciellt ur synvinkeln av hur studenterna redan i dag upplever studiemiljön. För det är väl inte så att vi förnekar vetenskapen när det passar våra förutfattade meningar?

Inget system kommer att vara internationellt harmoniserat.

De centrala frågorna som bör ställas är hur betyg påverkar lärande och på vilken taxonomisk nivå man lär, samt om en flergradig betygsskala verkligen innebär att man kan selektera den bäst lämpade individen. Svaret på frågorna bör i en kunskapsorganisation givetvis grundas på vad pedagogisk forskning säger.

Så låt oss ställa de frågor Henrik Sjövall lyfte i sin krönika: ”Hur påverkar betyg lärandet och vilken sorts individ vill vi utbilda för verksamheten inom vården?”

Inte frågan hur betyg påverkar internationaliseringen. Inget system kommer att vara internationellt harmoniserat.

Jag låter de med större kompetens än jag avgöra svaret på frågorna, men utgår från att de som besitter kompetensen tillåts göra sin röst hörd. Men lämna internationaliseringen utanför.

Gunnar Tobin är International Director vid Sahlgrenska Academy International Office (SAIO) som har fyra internationella samordnare som arbetar med internationella samarbeten på akademin.