AVHANDLING. Ett nytt urinprov och en innovativ AI-teknik kan förenkla utredningen av urinblåsecancer. Det visar Suleiman Abuhasanein i sin avhandling vid Institutionen för kliniska vetenskaper. Nya metoder för utredning av denna cancerform kan minska både kostnader för samhället och lidande hos patienter.
Urinblåsecancer är en vanlig form av cancer. Synligt blod i urinen (makroskopisk hematuri) är ofta det första symtomet. Eftersom senare diagnos är kopplad till sämre prognos är det viktigt att upptäcka sjukdomen så tidigt som möjligt. Men de nuvarande utredningsmetoderna är resurskrävande. Oftast behövs en kameraundersökning genom urinröret som kan ge obehag och komplikationer. Dagens undersökningen består av cystoskopi (undersökning med ett smalt instrument med en kamera som förs in genom urinröret) och datortomografiurografi (en typ av skiktröntgen).
– Bara omkring 10–15 procent av patienterna som undersöks har faktiskt en underliggande cancer i urinorgan. Det finns bristande prioritering av patienter som kommer för utredning av makroskopisk hematuri, och det saknas enkla diagnostiska metoder som urinprov för att utesluta urinblåsecancer, säger Suleiman Abuhasanein, som är specialistläkare i urologi på Uddevalla sjukhus och nu doktorerar vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Vad handlar din forskning om?
– Det övergripande syftet med min avhandling är att undersöka hur utredning av synligt blod i urinen har utvecklats över tid. Och att studera effekterna av denna utveckling och hitta möjliga förbättringar av utredningsprocessen. Vi har därför studerat hur tidig upptäckt av urinblåsecancer kan påverka tumöregenskaper, säger Suleiman Abuhasanein och fortsätter:
– Vi har även utvärderat potentialen av datortomografiurografi som enskild utredningsmetod och AI-tolkning av datortomografiurografi för att förbättra utredningen av patienter med misstänkt urinblåsecancer. Slutligen har vi utvärderat ett nytt enkelt urintest med en mRNA-panel för att påvisa eller utesluta urinblåsecancer med hög diagnostisk säkerhet.
Vilka är de viktigaste forskningsresultaten?
– Snabb utredning efter att man observerat blod i urinen kan minska risken för farligare tumörer. Datortomografiurografi kan pålitligt användas för att undersöka patienter med makroskopisk hematuri. Vi har utvecklat en innovativ AI-teknik som gör det möjligt att identifiera urinblåsecancer automatiskt på datortomografiurografi. Med ett nytt urinprov kan vi nu upptäcka eller utesluta urinblåsecancer hos patienter som har makroskopisk hematuri. Slutligen har vi utarbetat ett nytt diagnostiskt schema för att undersöka makroskopisk hematuri.
Vad kan forskningsfynden betyda för den här patientgruppen?
– De eliminerar behovet av kameraundersökningar i urinblåsan, en undersökning som kan ge både obehag och komplikationer. Det blir möjligt att ställa snabbare diagnoser och belastningen minskas på urologiska mottagningar. En snabbare process minskar också samhällets kostnader för patienter under utredning.
Vad har varit roligt och givande med doktorandprojektet?
– Det är berikande att bidra till ny kunskap inom området. Att veta att ens arbete kan ha en verklig påverkan och bidra till framsteg inom fältet ger en känsla av stolthet och prestation. Dessutom har möjligheten att delta i konferenser och möten inom forskarsamhället varit inspirerande och gett mig nya perspektiv, säger Suleiman Abuhasanein och tillägger:
– Det jag tycker är mest fängslande med forskning, som jag kallar för vetenskaplig eufori, är när du har en hypotes, samlar data under en längre tid, sätter dig ner och börjar analysera… och då dyker det plötsligt upp helt nya resultat med nya insikter och ibland överraskande fynd.
Och de största utmaningarna?
– Att hantera den stora mängden information och att behöva hålla sig uppdaterad med den senaste forskningen inom fältet har varit krävande. Dessutom har det varit utmanande att balansera mellan forskning, kliniskt arbete och andra saker i livet. Trots de här utmaningarna har projektet gett mig möjlighet att växa både som forskare och som person, och jag ser fram emot att fortsätta min forskningsresa.
AV: JAKOB LUNDBERG
Artikeln publicerades först av Institutionen för kliniska vetenskaper.
Skriv en kommentar