Möt Mia Ericson, ny vicedekan för forskarutbildning

LEDNINGSUPPDRAG. Mia Ericson vill underlätta för doktorander och handledare, och samtidigt bevara den höga kvaliteten på Sahlgrenska akademins forskarutbildning. Hon har ansvarat för forskarutbildning på olika nivåer sedan 2009, och sitter nu i fakultetens ledningsgrupp som ny vicedekan inom området.

Sahlgrenska akademins storlek är både vår styrka och vår utmaning inom forskarutbildningen, konstaterar Mia Ericson när jag träffar henne på hennes kontor i bottenplan i Fysiologen. Vi har många duktiga doktorander, med en enormt bred bakgrund. Fakulteten ansvarar också för flera forskarskolor, varav flera nationella där vi fått medlen till forskarskolan i konkurrens med andra lärosäten. Men omfattningen på forskarutbildningen innebär också att vi riskerar hantera samma frågor på flera olika nivåer inom fakulteten, vilket ställer krav på kommunikation och smart samarbete.

Många nya regler

Det stora antalet samverkansdoktorander, där många av doktoranderna har sin huvudanställning inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset eller Västra Götalandsregionen, innebär särskilda utmaningar för kvalitetsarbetet inom forskarutbildningen:

– Vissa av våra samverkansdoktorander känner sig ensamma och brottas med att få tid för forskning. Att med några veckors varsel kunna gå på en föreläsning eller akademiskt möte blir svårt, så vi skulle behöva ha mer fasta tider där samverkansdoktoranderna med lång framförhållning kan planera in att delta den typen av aktiviteter, säger Mia Ericson.

För doktorandernas handledare krävs en grundläggande handledarutbildning, men fakulteten erbjuder inte någon vidareutveckling eller tydlig kanal för nyheter inom forskarutbildningen.

– Vi avlönar inte våra externa handledare, och det gör det svårt att ställa krav på dem. Samtidigt har vi en förväntan att det ska ligga i deras eget intresse att upprätthålla sin kompetens gällande forskarutbildningens förutsättningar, säger Mia Ericson.

Jämfört med hur det var när hon själv disputerade år 2000 har reglerna kring forskarutbildningen blivit betydligt mer uppstyrda, både på gott och på ont.

– Det har skett flera regeländringar som förtydligar doktorandernas förutsättningar för en bra forskarutbildning, vilket är bra eftersom dessa förändringar gjordes av en anledning. Samtidigt har systemet blivit mer tungrott och byråkratiskt. Jag skulle önska att det fanns lite mer utrymme för flexibilitet, säger Mia Ericson.

Vill förenkla

Ett sätt att underlätta är att fortsätta utveckla systemen för digitala underskrifter, som är ett pågående arbete vid Sahlgrenska akademins kansli. Det kommer att spara tid och energi för både doktorander och handledare som fortfarande ofta behöver jaga underskrifter för att formalisera en halvtid eller disputationsanmälan.

Mia Ericson tycker också att doktorander och handledare behöver få tydlig information om varför vissa moment måste göras på ett visst sätt och varför reglerna ser ut som de gör:

– Om något är viktigt och det står i Högskoleförordningen så ska vi följa det regelverket. Då måste också alla veta varför det är viktigt så att det blir gjort som det ska. Men om vi har lokala regler som inte är reglerade av staten och som inte längre är så viktiga borde vi ta bort dem, säger Mia Ericson.

Ett område där Sahlgrenska akademin behöver växla upp gäller Double Degree, där doktorander antas vid två lärosäten samtidigt, och alltså får en dubbel forskarexamen när de disputerat. Sahlgrenska akademin har några sådana pågående samarbeten, bland annat med KU Leuven i Belgien, och med Chalmers och SLU här i Sverige. Men administrationsbördan för att få till en sådan doktorand är mycket betungande. Det kan ta två år att förbereda alla avtal och detaljer innan doktoranden kan börja i projektet. Detta är något som Mia ser fram emot att arbeta vidare med tillsammans med Ewa-Lena Bratt, vicedekan för internationalisering och samverkan.

En god forskningsmiljö

Arbetsmiljön för doktoranderna är ett annat område som ligger på Mia Ericsons bord. Bland de mer prekliniska doktoranderna finns exempelvis många som riskerar bli isolerade på grund av att de inte kan det svenska språket.

– Det är viktigt att vi arbetar med inkluderingen, så att ingen hamnar i utanförskap. Här vill jag att vi hjälper doktorander att skapa sammanhang. Kanske genom att integrera de kliniska och prekliniska doktoranderna mer i samband med gemensamma kurser i det obligatoriska kurspaketet för doktorander, säger Mia.

Det tuffa ekonomiska läget inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset är en annan faktor som riskerar påverka doktoranders arbetsmiljö negativt.

– Vi ser antydan till att fler samverkansdoktorander ger sena återbud på kurser, och vi tror att det är en effekt av anställningsstoppet. Vårdens behov av befintlig personal har ökat. Vi vet att SU och andra vårdgivare har samma mål som vi har, och att de vill värna samverkansdoktorandernas akademiska miljö. Det är vår uppgift att lyfta detta så att förutsättningarna ses över, säger Mia Ericson.

Löpande utvärderingar

Sahlgrenska akademins forskarutbildning ligger nu i startgroparna för att införa så kallade exit-polls, alltså utvärderingar där alla nydisputerade doktorander ska få svara på en enkät om hur de tycker att deras forskarutbildning fungerat. Sådana utvärderingar av forskarutbildningen ska bli ett stående inslag, som hjälper fakulteten i kvalitetsarbetet.

– Vi har nyligen gjort om hela vårt obligatoriska kursutbud för forskarutbildningen. Genom att fråga nydisputerade doktorander kan vi få svar på om kurserna blivit så bra som vi hoppats och tror att de är. Utvärderingarna kommer ge oss ett bra löpande underlag för förbättringar.

Som vicedekan inom forskarutbildning är Mia Ericson dekanens förlängda arm inom dessa frågor. Tillsammans med dekan, prodekan och de övriga vicedekanerna ingår hon i fakultetens ledningsgrupp. Hon är också ordförande för Rådet för forskarutbildning (FUR), där hon länge ingått som en av ledamöterna, och hon representerar Sahlgrenska akademin i GU-gemensamma och nationella forum för forskarutbildning.

Alkohol och dopamin

Mia Ericson är professor i beroendemedicin på Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, och bedriver forskning om alkoholberoende. Hon lockades av labbarbete, och utbildade sig från början till biomedicinsk analytiker. Hon började sin yrkesbana som assistent i olika laboratorier på Farmakologen, där hon arbetade i flera grupper knutna till Nobelpristagaren Arvid Carlsson.

– Jag blev senare anställd av Jörgen Engel och Bosse Söderpalm, som efter ett tag frågade om jag ville bli doktorand. Och så blev det, efter att jag kompletterat min grundutbildning, berättar Mia.

Hennes avhandling handlade om nikotinreceptorns viktiga roll för hur alkohol frisätter dopamin i hjärnans belöningssystem. Hon gjorde studier med råttor som visade att djur som druckit stora mängder alkohol under många månader i stället valde vatten när nikotinreceptorn i en specifik hjärnregion blockerades. Forskningsmässigt arbetar hon fortfarande inom samma område, men nu med bredare perspektiv. En central teknik i forskningen är mikrodialys, som gör det möjligt att ge substanser lokalt i olika hjärnområden till ett vaket djur och samtidigt följa den neurotransmission som pågår i hjärnan. Den ökade förståelsen om mekanismerna för hur alkohol frisätter dopamin har ingått i underlag för pågående kliniska studier, som kan leda till ett effektivt läkemedel mot alkoholberoende.

Sverige smäller högt

När hon själv gjorde sin postdok under tre år i Rochester, New York, märkte hon att den svenska forskarutbildningen smällde högt i USA. Internationella forskarutbildningar är ofta ett helt år kortare, och nydisputerade forskare från Sverige anses därför klara mer avancerat forskningsarbete.

– Här hinner doktorander bland annat publicera fler artiklar före disputation, vilket innebär att de hunnit lära sig att skriva vetenskapliga manuskript och också ofta uppnått en vetenskaplig mognad. Jag tycker det är viktigt att vi behåller den statusen, och att vi fortsätter utbilda doktorander som gör bra forskning, säger Mia Ericson.

AV: ELIN LINDSTRÖM