Möt Jan Holgersson, ny vicedekan för infrastruktur och lokaler

LEDNINGSUPPDRAG. Bra lokaler och utmärkt infrastruktur – båda är förutsättningar för att vi ska kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga. Arbetet att möta verksamhetens förutsättningar och önskemål känns tillfredställande för Jan Holgersson, ny på posten som vicedekan inom dessa områden.

Som tidigare verksamhetschef på SU har Jan Holgersson fått en viss vana av att driva projekt, och han tycker att det nu ska bli intressant att arbeta på liknande sätt på den akademiska sidan.

– Jag har fått ett stort ansvar, och det känns som en spännande utmaning. Det är stimulerande att sitta med i ledningsgruppen och att etablera en god kontakt med prefekter och andra nyckelpersoner. Båda mina ansvarsområden är viktiga för vår fakultet, och berör komplexa frågor. Jag är ödmjuk inför att jag fortfarande har en hel del att sätta mig in i, säger Jan Holgersson.

Kartläggning pågår

Av de båda ansvarsområdena är det forskningsinfrastruktur som ligger honom närmast. Han har exempelvis själv som forskare använt tjänster vid åtminstone tre av Core Facilities olika plattformar.

– Det är min uppfattning att de plattformar som erbjuds inom Core Facilities håller mycket hög klass. Det är bra enheter med mycket kompetent personal. Jag är särskilt insatt i proteomiken och masspektrometrin, där jag vill påstå att vi är ledande i landet. Vår enhet för Mammalian Protein Expression, MPE, är också ganska unik i Sverige, säger Jan Holgersson.

Han tillägger att även den djurexperimentella verksamheten både är välstrukturerad och välutrustad, men han har personligen inte använt sig av djurfaciliteten. EBM står inför en ombyggnation, eftersom lokalerna av flera olika skäl behöver anpassas. Dels har forskningens behov av experimentell forskning förändrats, dels behöver arbetsmiljön för de anställda inom EBM bli bättre, och byggnaden behöver också bli mer energieffektiv, både med ekonomi och hållbarhet i åtanke. Den kommande ombyggnationen av EBM beräknas halvera byggnadens energiförbrukning.

Flera års utredningar och diskussioner har landat i att ombyggnationen ska ske inom den befintliga byggnaden. Renoveringen ska ske på ett sådant sätt att den ger minsta möjliga störningar för verksamheten. Berörda medarbetare får närmare information från Core Facilities, som också uppdaterar Rådet för lokaler om utvecklingen inom projektet.

Hänga med i utvecklingen

Utvecklingen av de infrastrukturer som erbjuds för forskning inom universitetet styrs av forskarnas behov. Här krävs en rörlighet som svarar upp mot deras efterfrågan.

– Vi ska möjliggöra för forskare att kunna genomföra arbete i framkant, med den utrustning som krävs. Samtidigt krävs det mycket samordning, både lokalt, regionalt och nationellt, så att vi kan samarbeta och inte dubblera investeringar i tung infrastruktur, säger Jan Holgersson.

Förutom uppdraget att arbeta strategiskt med fakultetens forskningsinfrastrukturer är det också Jan Holgerssons uppgift att kanalisera kontakterna med forum på olika nivåer inom området. På ett nationellt plan kan det handla om att samarbeta med företrädare för departement och myndigheter, och på regional nivå representera Sahlgrenska akademin i olika styrgrupper för att skapa en samsyn.

Han tycker att det är bra att allt fler satsningar inom infrastruktur sker på nationell nivå, men det innebär att lärosätena måste samordna sig. Sahlgrenska akademin är del av flera nationella satsningar, från biobank och precisionsmedicin till masspektrometri och mikroskopi.

– Vi ska utnyttja våra resurser så bra som möjligt. Nu startas en gruppering med representanter från SA, NatFak, Chalmers och SU som ska kartlägga den infrastruktur som skulle kunna vara tillgänglig men som idag inte ligger inom en Core facility, berättar Jan Holgersson.

En förlängd arm

Fakultetens ledningsgrupp, med dekan, prodekan och vicedekaner, samarbetar inom många av de frågor som rör stora delar av fakulteten. Många frågor är gränsöverskridande mellan vicedekanernas uppdragsområden, och ansvar fördelas i dialog inom ledningsgruppen.

– Jag ser mig själv som dekanens förlängda arm, eftersom hon omöjligtvis kan vara med i alla de sammanhang som rör utvecklingen inom forskningsinfrastruktur där Sahlgrenska akademin behöver vara representerade. Min första tid ägnar jag mycket åt att orientera mig och förstå alla sammanhang, och min syn är att vi hjälps åt. Jag vill vara lyhörd och lyssna in, och ta emot inspel från prefekter och andra verksamhetsföreträdare, säger Jan Holgersson.

Studiemiljöer i fokus

Medicinarlängan är en viktig pulsåder för hela Campus Medicinareberget, men som studiemiljö är den inte så tilltalande. Under senare tid har ett projekt för campusutveckling fokuserat på att skapa bättre miljöer för våra studenter. Lokalutvecklingen genomförs i samverkan mellan Rådet för lokaler, Utbildningsrådet och Campusrådet. Det senaste resultatet från projektet är de nya studieplatserna i nedre plan av Medicinarlängan, nära Natrium, som planeras invigas nu i slutet av vårterminen. Lokaler samutnyttjas nu i högre grad tillsammans med den Naturvetenskapliga fakulteten, vilket kräver dialog även med grannfakulteten.

När det gäller Sahlgrenska Life väntar Göteborgs universitet just nu på besked från Västra Götalandsregionen. Projektet är pausat sedan både universitetet och regionen valde att tacka nej till den hyresoffert som fastighetsutvecklarna erbjöd. Diskussioner pågår nu inom regionen hur projektet kan föras framåt. Först när regionen fattat sina beslut kan universitetet fortsätta dialogen om utvecklingen av området vid sjukhuset.

– Sahlgrenska akademin ska inte stagnera, utan vi måste fortsätta utvecklas och tänka framåt. När det gäller våra framtida lokaler behöver vi föreställa oss vad vi behöver om tio eller tjugo eller trettio år, och hur vi redan nu kan förbereda oss för att fortsätta bedriva riktigt bra forskning och undervisning. Samtidigt ska vi inte förbygga oss, utan se till att hitta en balans där vi kan hantera de hyreskostnader som uppstår, säger Jan Holgersson.

Immunologiska mekanismer bakom organavstötning

Jan Holgersson började forska redan som läkarstudent i Göteborg. Efter disputationen 1991 gjorde han en nästan tre år lång period som postdoktor vid Massachusetts General Hospital och Harvard Medical School i Boston. Sedan 2009, efter nästan 15 år i Stockholm, är han tillbaka i Göteborg igen.

Han är professor i transplantationsimmunologi på Institutionen för biomedicin, och bedriver framför allt forskning om de immunologiska mekanismerna bakom organavstötning. Han har också en kombinationsanställning som överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där han länge också var verksamhetschef för Klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Genom sitt arbete med avancerade läkemedel på Cell- och vävnadslaboratoriet och på Stamcellslaboratoriet har han under senare år engagerats i utvecklingen inom ATMP-fältet.

AV: ELIN LINDSTRÖM