Rådsprofessur till Henrik Zetterberg

ANSLAG. I en nära framtid kan kanske ett enkelt blodprov användas för att visa om en person börjat utveckla bland annat frontallobsdemens. Vetenskapsrådet satsar drygt 28 miljoner kronor på den grupp vid Göteborgs universitet som redan haft stor framgång i arbetet med liknande tester för Alzheimers sjukdom.

Det finns ett hundratal sjukdomar som orsakar demens. Den vanligaste är Alzheimers sjukdom, men det finns många fler, till exempel frontallobsdemens (också kallad pannlobsdemens), Lewy-kroppsdemens och kärldemens. Symtomen kan i början vara diffusa. Det är därför svårt att ställa en säker diagnos på den kliniska bilden och de undersökningsmetoder som finns idag.

Spännande och svårt

– De biomarkörer för screening och övervakning av olika sjukdomsprocesser vid Alzheimers sjukdom som vi tagit fram är nu är så pricksäkra och så väletablerade att det är dags att lyfta blicken och ta sikte på andra neurodegenerativa sjukdomar. Vi har redan inlett vårt arbete med att ta fram liknande tester för exempelvis frontallobsdemens, Lewykroppsdemens och Parkinsons sjukdom, berättar Henrik Zetterberg, professor i neurokemi på Göteborgs universitet och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Det kommer bli spännande att arbeta med nya biomarkörer för neurodegenerativa sjukdomar som inte är alzheimer, berättar han, och konstaterar att det också är en svår uppgift.

– Hjärnförändringarna vid exempelvis frontallobsdemens är inte lika tydliga som vid Alzheimers sjukdom, och därmed är förändringarna också svårare att mäta. Dessutom finns många molekylära undergrupper till sjukdomen. Forskare som har försökt att hitta specifika biomarkörer för dessa hjärnförändringar har hittills gått bet, men förbättrade mätmetoder och lovande pilotdata gör att jag har tillförsikt om att vi nu kommer lyckas, säger Henrik Zetterberg.

Kreativ forskningsmiljö

Bland annat ska forskargruppen undersöka varianter av biomarkörer för sjukdomsutvecklingen som involverar proteinet tau, där forskarlaget är världsledande när det gäller alzheimerforskning. Redan nu har de identifierat proteinförändringar i ryggvätska som samvarierar med felveckning av ett protein som heter TDP-43 och som ses vid vissa former av pannlobsdemens och ALS. I nationella och internationella samarbeten arbetar de också på att förbättra biomarkörer baserade på sjukdomsprocesser som involverar proteinet alfa-synuklein. Testerna ska först utvecklas för ryggvätska, för att sedan föras över till analyser gjorda i blodprov, på samma sätt som forskargruppen tidigare gjort med testerna för alzheimer.

Anlaget från Vetenskapsrådet är en så kallad rådsprofessur till Henrik Zetterberg, som tillsammans med Kaj Blennow leder den produktiva och framgångsrika forskarmiljön inom klinisk neurokemi, lokaliserad på Mölndals sjukhus. Här arbetar omkring 80 läkare, biomedicinska analytiker, kemister, biologer, fysiker, ingenjörer och andra forskare i olika grupperingar, i en kliniskt och akademiskt integrerad kreativ miljö som Göteborgs universitet och Sahlgrenska Universitetssjukhuset driver tillsammans.

Ultrakänsliga metoder

Rådsprofessuren ger drygt 28 miljoner kronor under åtta år, och är därmed en långsiktig satsning på forskningen för att förbättra differentialdiagnostiken av neurodegenerativa demensorsakande sjukdomar.

– Det känns fantastiskt stort. En rådsprofessur är ett oerhört fint anslag, och det innebär också ett stort förtroende att få ett anslag som löper över så lång tid som åtta år, säger Henrik Zetterberg, som också nyligen fick ett av EU:s mest prestigefyllda forskningsanslag ERC Advanced Grant.

Den framtida utvecklingen av biomarkörer för neurodegenerativa sjukdomar är beroende av nya avancerade metoder inom exempelvis masspektrometri och immunkemi. Inom kort får laboratoriet i Mölndal ännu en förfinad metod på plats, kallad NULISA, som kommer väl till pass i arbetet med att hitta fungerande biomarkörer för olika demensformer. Enkelt uttryckt gör metoden det möjligt att bortse från störande bakgrundsbrus i antikroppsbaserade analyser, vilket tillsammans med signalamplifiering ger en extrem känslighet.

AV: ELIN LINDSTRÖM
FOTO JOHAN WINGBORG