Fint avslut för kursen i konsultationskunskap på läkarprogrammet

UTBILDNING. Efter trettio år har nu kursen i konsultationskunskap getts för sista gången, även om ämnet återuppstått under andra former i det nya läkarprogrammet. Kursledningen samlades för att minnas och fira med seminarium och middag.

Kursen startade, efter en långdragen process, våren 1993. Läkarprogrammet i Göteborg lade stor vikt vid de naturvetenskapliga ämnena, att studenterna fick en stadig grund att stå på innan de mer kliniska aspekterna av yrket introducerades. Under slutet av 1980-talet började synen på hur man bäst utbildar läkare förändras, sedan Linköpings universitet börjat utbilda läkare med ett större kliniskt fokus redan tidigt i utbildningen.

Framsynta studenter

I Göteborg spelade studentrepresentanter från läkarprogrammet en viktig roll för att kursen i konsultationskunskap till slut infördes och kunde starta. Under åren är det många som gjort viktiga bidrag till att kursen kom till stånd, och senior professor Cecilia Björkelund lade särskild vikt vid studenternas betydelse som en tändande gnista. En av läkarstudenterna var Björn Järbur, vars engagemang Cecilia Björkeklund beskrev som mycket framsynt.

– I början fick vi studenter inte gehör för våra olika inspel, där vi bland annat föreslog studiebesök på McMaster University i Kanada. Men när jag skulle göra AT i Säffle fick jag frågan om jag kunde vara kvar på GU som pedagogisk konsult. Det ledde i början av 90-talet fram till en strategi, som också backades av flera tongivande professorer, berättade Björn Järbur, som numera är ordförande för MediSam utbildning.

Arbetsglädje

Hela kursen byggde på praktisk inlärning i VFU och konsten att samtala, berättade universitetsadjunkt Tine Rode Schmidt Högberg, som arbetat med kursen i strax över tjugo år.

– Den fina miljön på vår arbetsplats inom allmänmedicin, där det är högt i tak, vi stöttar varandra och har kul ihop, har också haft jättestor betydelse för att kursen blev så bra. Alla tror på idén om patientcentrerad konsultation, sade Tine Rode Schmidt Högberg.

En viktig nyckel för kursen var alla de kliniska handledare som drev en stor del av undervisningen i konsultationskunskap på vårdcentraler och sjukhus i regionen. Kursledningen ägnade mycket kraft åt att utbilda dessa handledare, med metoder där de bland annat fick handleda varandra och se inspelade filmer av sig själva när de handledde. Detta beskrevs av Cecilia Björkelund och Kerstin Leander under seminariet.

En del av helheten

Även Annika Skott, docent inom psykiatri och numera pensionär, höll en reflekterande och personlig presentation om de första åren med kursen i konsultationskunskap. Hon framförde bland annat vikten av att alla lärare på läkarprogrammet känner till alla andra delar som bygger upp utbildningen, så att de vet hur just deras pusselbit passar in i det stora pusslet.

Hon drog en parallell med en berättelse om två murare:

– När den ena muraren fick frågan vad det var han gjorde beskrev han hur han applicerade murbruk och lade en tegelsten till den förra stenen, och sedan fortsatte med nästa sten. Den andra murarens svar på frågan om vad han gjorde blev ”jag bygger ett hus”.

Eftermiddagen avslutades med en gemensam öppen diskussion, följt av middag.

Fler klarar tentan

I det nya läkarprogrammet ges konsultationskunskap på termin 3 och 4, tre veckor åt gången, med både praktik och teori. Alla nya handledare går inför handledning en handledarutbildning I kursens syfte, mål och metodik, samt utbildning i  videohandledning. Hittills har två studentkullar tagit till sig av det nya kursupplägget.

– Vi ser att det verkar finnas en fördel med att genomföra examinationen i två delar. Det har minskat stressen bland studenterna och förbättrat resultatet, säger Bledar Daka, docent i allmänmedicin, som varit kursansvarig de senaste fem åren.

AV: ELIN LINDSTRÖM