LEDNINGSUPPDRAG. Vid halvårsskiftet lämnade Max Petzold sina uppdrag som föreståndare för SND samt som avdelningschef för Samhällsmedicin och folkhälsa vid institutionen för medicin. Istället blir han en av GU:s tre vicerektorer där digitalisering, säkerhet och samverkan hör till de frågor han särskilt vill fokusera på. Men några egna engagemang inom forskning och samverkan hoppas han också hinna med.
I slutet av juni fick Max Petzold ett glatt besked: Ytterligare ett Erasmusprogram i folkhälsovetenskap har beviljats anslag från EU. De två tidigare Erasmusprojekt som han medverkat i innebar samarbete med lärare, forskare och doktorander från Ukraina och Georgien. Nu utvidgas samverkan till att också omfatta Armenien och Moldavien.
– Jag har jobbat i Afrika, Asien och Sydamerika, vilket varit otroligt givande. Men vissa delar av världen, exempelvis Östeuropa och Mellanöstern, är både forskare och studenter ganska okunniga om. Det kan ju kännas viktigare att engagera sig för låginkomstländernas väldiga behov. Men även medelinkomstländerna behöver stöd och samverkan. Dessutom finns gott om svenskar med ursprung i slavisk- eller arabisktalande kulturer, vars kunskaper skulle kunna användas vid olika sorters samverkan.
Bevarande av forskningsdata
Aktuell: Sedan den 1 juli vicerektor för digitalisering och nyttiggörande. Lämnar sitt uppdrag som föreståndare för Svensk nationell datatjänst (SND) samt som avdelningschef för Samhällsmedicin och folkhälsa (School of Public Health and Community Medicin) vid institutionen för medicin.
Bor: Grimmered.
Familj: Tre barn varav två läser vid Lunds universitet
Övrigt: Professor i biostatistik. Forskar om hälsa hos IVF-barn samt kring tandlossning och tandimplantat. Initiativtagare till två Erasmusprojekt inom folkhälsovetenskap i Ukraina och Georgien, samt ett tredje som även omfattar Armenien och Moldavien.
Intressen: Internationell politik, paddling, skidning och dykning.
Max Petzold är professor i biostatistik men har dessutom studerat bland annat nationalekonomi. De senaste åtta åren har han varit föreståndare för Svensk nationell datatjänst (SND). Verksamheten har under hans ledning utvecklats till en nationell service- och expertorganisation som, i samverkan med de flesta av landets lärosäten, jobbar med långsiktigt bevarande av forskningsdata inom alla discipliner. Sedan 2018 leds SND av ett konsortium av nio lärosäten där GU är värduniversitet.
Den 1 juli lämnade Max Petzold detta uppdrag för att bli en av GU:s tre vicerektorer.
– För de flesta innebär den här typen av roll att man ökar sitt nationella och internationella arbete. Vad det gäller forskningsdata innebär mitt nya uppdrag snarare att jag kommer att arbeta mer lokalt här i Göteborg än vad jag gjort tidigare. Jag känner mig mycket hedrad över förtroendet och tror att mina många nätverk och kontakter ute i landet och internationellt kan vara till nytta nu när jag blir vicerektor.
Öppen vetenskap
Det område han ska verka inom, digitalisering och nyttiggörande, skiljer sig något från hans företrädares, Torbjörn Lundh, som var vicerektor för samverkan och nyttiggörande. Uppdraget handlar bland annat om öppen vetenskap, just det som Max Petzold arbetat med på SND.
– Det mesta vi publicerar idag är öppet tillgängligt i vetenskapliga tidskrifter. Men också den data som ligger bakom ett resultat behöver vara åtkomlig i organiserade system, dels för återanvändning men också för att öka transparensen i forskningen. Där brister lärosätena dock rejält och många forskare är också tveksamma inför tanken att dela forskningsdata med andra. Att dela data i organiserad form är dock inget nytt, utan är sedan lång tid tvärtom en självklarhet exempelvis inom meteorologi och arkeologi. Som statlig myndighet är vi också skyldiga att tillgängliggöra våra material och det är därför extra viktigt att vi ger forskarna möjlighet att hantera sina data, inklusive skyddsvärda, på ett säkert och korrekt sätt.
Öppen vetenskap är numera ett krav från både EU, tidskrifter och olika finansiärer, påpekar Max Petzold.
– Men att dela med sig borde också vara meriterande. Den som exempelvis byggt upp ett dataset som kanske använts av 200 forskare har ju lämnat ett viktigt bidrag till forskningen. Det borde beaktas vid tillsättande av tjänster och vid utdelning av forskningsanslag.
Ny IT-tjänst för forskningsdata
Från vänster: Max Petzold, Mette Sandoff, rektor Malin Broberg, Pauli Kortteinen och Carina Mallard. Foto: Johan Wingborg.
Idag lagrar många forskare sitt material på egna datorer. Att data och analyser finns spridda på en massa olika ställen innebär en hel del risker, påpekar Max Petzold.
– Datorerna kan ju bli hackade, stulna, gå sönder eller råka ut för något annat som leder till att forskningsdata får en okontrollerad spridning eller går förlorad. I höst införs därför successivt en ny IT-tjänst som bland annat innebär att huvuddelen av all forskningsdata kan lagras på centrala servrar. Forskargrupperna får sedan tillgång till materialet via fjärrskrivbord; de kan arbeta precis som tidigare, den centrala lagringen är ingenting forskarna ska behöva tänka på. De nya systemen kommer att fungera för de allra flesta behov inklusive skyddsvärda data, även om det fortfarande kommer att finnas forskning som kräver speciallösningar.
Just säkerhet har debatterats flitigt i högskolevärlden på senare tid. Det handlar inte bara om datasäkerhet utan även om huruvida vi kan samarbeta med diktaturer utan att ge intryck av att legitimera olika sorters förtryck, påpekar Max Petzold.
– Diskussionen har inga självklara svar och måste ständigt föras. Själv menar jag att samarbete kring forskning och utbildning, även med odemokratiska länder, är viktigt. Bland annat kan vi bidra genom att visa hur demokrati fungerar i praktiken. Alla samarbeten måste dock vara väl genomtänkta och avvägda. Vid Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa, där jag har kvar några engagemang, kommer vi exempelvis att satsa på ökad kunskap om mänskliga rättigheter. Det handlar dels med en kurs för alla doktorander, dels om utbildningsdagar för hela personalen.
En möjliggörare
Samverkan är ytterligare ett ansvarsområde för den nye vicerektorn.
– Min uppgift är inte att tala om för andra vad de ska hålla på med utan istället att vara en möjliggörare, fånga upp redan etablerade samarbeten och kanske fungera som katalysator. Det blir också mitt ansvar att ta tag i de hinder som finns för samverkan.
En dag i veckan hoppas Max Petzold kunna ägna åt egen forskning: hälsan hos IVF-barn samt tandlossning och tandimplantat. Självklart vill han också hinna engagera sig i det nya Erasmusprogrammet.
– Rollen som vicerektor är förstås krävande men jag tror att det är viktigt att ha kvar ett ben i själva verksamheten också.
AV: EVA LUNDGREN
FOTO: JOHAN WINGBORG
Artikeln publicerades först i GU-Journalen
