LÄRARE. Cecilia Engström kom nyligen hem från ett fyra månader långt lärarutbyte i Hongkong, finansierat av STINT. Hon är adjungerad universitetslektor och universitetssjukhusöverläkare i kirurgi, och är bland annat kursansvarig och examinator på läkarprogrammet. Här ger hon svar på Annia Teresa Garcia Cruzatas frågor om sin tid i Hongkong.
Vilka arbetsuppgifter hade du i Hongkong?
Jag fick hålla ”grand rounds” med studenterna samt en form av bedside-undervisning som liknar det vi i Sverige kallar för ”sit-ins”. Rent praktiskt går det ut på att studenterna undersöker och presenterar sjukhistoria på utvalda patienter, diskuterar diagnos, gör eventuella kompletterande undersökningar och ger förslag på en handlingsplan för patienterna. Jag höll också i ”tutorials”, en form av interaktiv gruppundervisning där studenterna tittade på videoinspelade operationer och jag fick sedan förklara vad som skedde på filmen. Jag höll regelrätta föreläsningar och var också ett stöd för AT/ST-läkare samt för yngre specialister under pågående operationer. Dessutom diskuterade jag med studenter aktuella patientfall, röntgenbilder, behandlingsplaner, operationer, endoskopi-metoder med mera.
Upptäckte du några skillnader i hur man undervisar i Sverige respektive i Hongkong?
Javisst, undervisning i Hongkong är klart mer hierarkisk än i Sverige. Där borta är studenterna mer tillbakadragna och inte lika frågvisa. De är förväntansfulla och snabba att anteckna allt som läraren säger. Grundutbildningsstudenterna där får inte alls träna praktiskt på patienter såsom man gör i Sverige. Något annat som är annorlunda mellan länderna är att i Hongkong är antagningen till specialistutbildningar merit- och betygsbaserad, vilket gör att konkurrensen är mycket hög.
Det var roligt att få uppleva dessa skillnader samtidigt som jag försökte vara ödmjuk och angripa handledningen med respekt för ett helt annat undervisningssystem.
Vilka lärdomar tog du med dig hem från Hongkong?
Jag tog med mig verktyg som förhoppningsvis hjälper oss att höja kvaliteten av läkarutbildning vid Göteborgs universitet. Till exempel, kunde jag ta del av hur man gör utanför Sveriges gränser för att förbereda blivande kollegor för ett yrkesliv som läkare, i synnerhet som blivande kirurger. Jag fick möjlighet att få observera och reflektera över skillnader och likheter mellan Sverige och Hong Kong, inte bara gällande undervisning utan även gällande ländernas bakgrund, möjligheter och traditioner.
Jag delade också med mig av de undervisningsmetoderna som vi har i Sverige, vilket jag hoppas kan hjälpa kollegorna i Hongkong att utvecklas i deras lärande.
Tack vare tiden i Hongkong har jag också kunnat vara med och utveckla ett nätverk med kollegor i Hongkong och även Japan och Singapore, för att studenter och kliniska lärare ska kunna få förmånen att utvecklas genom studier och arbete utomlands. Därmed kommer jag förhoppningsvis kunna vara en god förebild för kollegor och också synliggöra vikten av god kvalitet av kliniskt lärande. Det är viktigt att sprida budskapet att det finns fantastiska möjligheter för internationell kompetensutveckling i kliniskt lärande.
Det är lätt att tro, att man som autodidakt kan klara sig och dela med sig av sina kunskaper. Men ju mer man lär sig desto mer förstår man att så inte är fallet. Olika människor behöver olika sätt att lära och lära ut. Det är först när man inser detta, att man slutligen kan behärska det man ska lära ut på riktigt.
Har ni kunnat applicera några av dessa lärdomar i utformningen av den nya läkarutbildningen?
Jag tycker vi har kunnat använda konstruktiva idéer från erfarenheterna i Hongkong och interagera dem med vårt mer moderna förhållningssätt. Jag tycker dock att det ändå är viktigt att behålla det som vi odlat fram under åratal av erfarenheter i akademisk undervisning, som också bygger på internationellt erkänd pedagogisk forskning just från Göteborgs universitet. Till exempel, begrepp som yt- och djupinlärning och verklig förståelse.
Samtidigt finns det utmaningar i vårt sätt att lära. Kanhända att våra studenter mer förväntas i ”mångt och mycket” att på egen hand ansvara för sin utbildning. Men detta kan befrämja en kultur av att ”flyga mer under radarn”. Vi förlitar oss också mycket på teknologin och digitala läroplattform, vilket kan utnyttjats på ett negativt sätt, till exempel under pandemin och även nu med AI-boomen. Där behöver vi utvecklas betydligt mer.
Slutligen, har du några ord om rollen av läraren i utformningen av blivande läkare?
Absolut, jag tycker att vi kliniska lärare behöver få mer tid och även uppskattning för vårt pedagogiska arbete. Vi behöver även förbereda oss mer för att kunna vara ett ännu bättre stöd för studenterna. På så sätt kan vi hjälpa dem att bli bättre rustade och redo för sin yrkesroll med allt vad det innebär—som empatiska läkare med betydligt högre basnivå av kunskap än i nuläget, i såväl teori som praktik.
STINT står för ”Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning” och dess syfte är att stärka svenska universitets och högskolors konkurrenskraft genom utveckling av internationella relationer.
AV: ANNIA TERESA GARCIA CRUZATA
Du kan läsa en längre intervju på Institutionen för kliniska vetenskapers webb: Cecilia Engström – Läkare och forskare som brinner för lärandet | Göteborgs universitet (gu.se)
