SAMVERKAN. Möt Alex Rugamba, en av de ambitiösa doktoranderna från Rwanda som nu får sin forskarutbildning vid Göteborgs universitet. Hans forskning undersöker varför biverkningar är vanligare inom befolkningar på den afrikanska kontinenten för en vanlig cellgiftsbehandling.
34-åriga Alex Rugamba fick sin grundutbildning inom biomedicinsk vetenskap vid University of Rwanda, och tog sin masterexamen inom medicin vid Konkuk University i Sydkorea. Nu har han just påbörjat sin forskarutbildning, där hans handledare vid Göteborgs universitet är Sofia Birgersson.
– Programmet tillåter mig att bedriva mitt arbete både i Sverige och i Rwanda, där jag genomför min datainsamling. Jag kan umgås med min familj, och få en utmärkt forskarutbildning vid ett mycket bra universitet, säger Alex.
Han är mycket nöjd med den forskarutbildning han får vid Göteborgs universitet, och han uppskattar de kollegor han fått under de perioder han är på plats i Sverige.
– Som utlänning har jag tagits emot väldigt bra. Människorna är vänliga, och jag känner mig som hemma. Forskarna här är alltid villiga att lära ut och handleda.
Älskar att undervisa
Hans avhandlingsprojekt handlar om cytostatikan paclitaxel, som används som behandling vid en rad olika cancerformer, bland annat äggstockscancer, bröstcancer och livmoderhalscancer. Paclitaxel används i hela världen. Liksom alla cellgifter medför behandlingen biverkningar, som är betydligt vanligare i den afrikanska befolkningen jämfört med exempelvis den europeiska befolkningen. Detta beror på genetiska variationer i enzymer som påverkar metabolism, som är vanligare i Afrika.
Undervisning är hans passion, och han vill fortsätta arbeta som lärare vid University of Rwanda om några år när han disputerat. Inom forskningen vill han bidra inom det stora antalet kliniska prövningar som nu börjat inledas vid universitetet:
– Bara under de senaste fem åren har universitetet utvecklats fantastiskt mycket, med betydligt fler disputerade forskare och aktiva forskningsprojekt. Jag vill bidra i arbetet med att bygga på studenternas kapacitet genom allt det jag lär mig som doktorand här, säger han.
Mörk historia, men ljus framtid
Alex föddes i södra Rwanda, i distriktet Nyanza. Som barn förlorade han nästan hela sin familj i folkmordet 1994, när uppemot en miljon människor dödades under loppet av några få månader. Av en syskonskara på sex barn klarade sig bara han själv, det yngsta barnet, och hans mamma. Folkmordet är en ofattbart grym del av Rwandas moderna historia, men Alex framhåller att han inte låter sig tyngas. Istället blir händelsen bränsle för hans eget engagemang att bidra till landets uppbyggnad. Han gläds över sin egen familj, hustru och två små barn, och han beskriver sitt hemland som ett fridfullt. Stridigheterna mellan folkgrupperna lagt sig, och befolkningen enas av en tro på framtiden.
– Rwanda är ett grönskande och rent land, där freden och säkerheten är återställd. Ekonomin växer, och det görs inte längre skillnad på olika folkgrupper, säger Alex.
AV: ELIN LINDSTRÖM
