PRIS. Joakim Larsson får årets pris i forskningskommunikation på 100 000 kronor av Örebro universitet och The Hamrin Foundation. Han är professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet, leder Centrum för antibiotikaresistens i Göteborg, och ligger i toppskiktet på analysföretaget Clarivates lista över världens mest citerade forskare.
Resultatet av Joakim Larssons och hans medarbetares forskningsstudie i Indien blev en världsnyhet 2009. De visade att avloppsvatten från läkemedelstillverkning innehöll mängder av olika läkemedel, bland annat skyhöga halter av antibiotika, och att medicinerna också förorenade dricksvattnet i byarna runtomkring.
– Forskningen och uppmärksamheten kring den har lett till åtgärder på flera håll i världen. Bland annat blev Indien det första landet i världen som kom med ett lagförslag för att begränsa utsläpp av antibiotika, berättar Joakim Larsson.
Beslutsfattare lyssnar
Ett bananskal. Så beskriver Joakim Larsson en av sina första stora insatser att kommunicera forskning. Artikeln från nyhetsbyrån AP 2009 om gruppens forskning fick konsekvenser, både i Indien och internationellt. Indien är tillsammans med Kina dominerande tillverkare av de substanser som ingår i olika läkemedel, och är ofta leverantörer till de stora läkemedelsbolagen i väst.
Joakim Larssons forskning satte fart på en kedja av händelser, där företrädare för den ekonomiskt starka läkemedelsindustrin ofta argumenterar intensivt för sin sak.
– I diskussioner med parter som har starka egenintressen är det därför lätt att det uppfattas att du som forskare driver opinion. Som forskare är du ofta den som beslutsfattare lyssnar till för att få fakta och argument. Det innebär att vara noga med att vara en förmedlare av kunskap som lyfter både det som talar för – och det som talar emot. Och vad som är säkert och vad som är osäkert. säger han.
Viktigt för genomslag
För Joakim Larsson är kommunikation en del av uppgiften som universitetsforskare:
1. Informationsflödet är närmast oändligt, så som forskare måste du fråga dig hur intressanta dina resultat är och för vem eller vilka. Det måste finnas en målgrupp, och den styr hur du måste kommunicera för att nå fram. De flesta beslutsfattare läser inte vetenskapliga publikationer.
2. Som forskare ska du alltid ge en nyanserad bild. Du driver inte opinion eller är politiker utan är en kunskapsförmedlare som ska redovisa för och emot, säkert och osäkert.
3. Be om att få ta del av utkastet för att granska fakta när du blir intervjuad av media. Det blir nästan alltid något som missuppfattas och riskerar att förvränga budskapet. Det är mycket svårare att rätta till missuppfattningarna efteråt när de väl fått spridning.
– Kommunikation är ofta viktig för att forskningsresultat ska få genomslag i samhället. Det räcker sällan att som forskare publicera sig vetenskapligt för att nå beslutsfattare, säger han.
Forskaren må vara expert på just sitt område, men har ett bredare uppdrag mot världen utanför akademin enligt Joakim Larsson.
– Det handlar inte primärt om att marknadsföra sin egen forskning utan att förklara ofta komplexa problemområden. Det är inte så att jag i intervjuer pratar enbart om min egen forskning utan snarare om en frågeställning – och vilka slutsatser man kan dra från all relevant forskning.
Erfarenheten från den egna forskningskommunikationen har också gett Joakim Larsson ökad förståelse för forskning i samhällsvetenskap och humaniora.
– Jag började samarbeta med filosofer för att förstå drivkrafter hos människor och organisationer. Även i forskningskommunikation hjälper det att försöka sätta sig in olika aktörers unika förutsättningar. Då blir det ofta lättare att förstå varför vissa argument inte faller i god jord. På så sätt kan du kanske hitta andra vägar för att komma vidare.
Efterfrågar transparens
Joakim Larsson tar ett exempel: En patient eller läkare kan fortfarande i dag inte se var substanserna i ett läkemedel är tillverkat. Det kan ibland vara i någon smutsig fabrik i Kina eller Indien. Ett sätt att öka pressen på företagen att minska utsläpp hos sina underleverantörer vore lagstiftning som tvingar dem att öppet redovisa sina produktionskedjor och därmed utsätta dem för granskning. Men inom industrin är transparens känslig och företagen i väst vill mycket ogärna avslöja var och av vem deras substanser tillverkas.
– Det handlar inte bara om att de inte vill riskera avslöja smutsig produktion och bli exponerade i massmedia. Oviljan beror också på att de inte vill avslöja bra underleverantörer, av rena konkurrensskäl, säger Joakim Larsson.
Sammanhangen är alltså komplexa. I en studie publicerad 2019 räknar Joakim Larsson tillsammans med två forskare i filosofi till 26 olika typer av aktörer som på olika sätt själva kan påverka riskerna för utsläpp från produktionen av läkemedel globalt.
Läkare en viktig målgrupp
Politiker är en målgrupp för kommunikation om forskning.
– Men min uppfattning är tyvärr att tiden är förbi då politiker agerade enbart för att något var ”rätt” och bra för samhället på sikt. Idag handlar det allt oftare om att få röster, säger han.
Joakim Larsson lyfter en annan målgrupp för sin forskningskommunikation – läkare. Han föreläste på en svensk läkarkonferens tidigare i år och lät deltagarna tycka till om olika åtgärder via sina mobiltelefoner. Resultaten visade bland annat en närmast total uppslutning kring krav på att läkemedelsföretagen måste redovisa var och av vem deras produkter tillverkas.
– Jag använde sedan siffrorna på en konferens ett par veckor senare med många deltagare från läkemedelsindustrin, för att just visa på inställningen hos dem som förskriver deras produkter. Det kan vara ett sätt att få industrin att inse vad som kan komma att hända.
Sverige en förebild
Ett annat resultat av Joakim Larssons forskning är att regioner i Sverige och Norge har börjat väga in information kring utsläppskontroll från tillverkning när de upphandlar läkemedel till sjukvården.
– Sverige är ett litet land men ändå en viktig aktör på marknaden. Här finns kunskap på olika nivåer och det är också lättare att nå fram och påverka än i ett land som USA. Vi har därför en roll som förebild. Sverige var först i världen med att förbjuda antibiotika som tillväxtstimulerande medel i djuruppfödning 1986, tjugo år före EU. Idag tycker nog de flesta i Europa att det är självklart med ett förbud.
Förstå drivkrafter
Joakim Larsson kommunicerar forskning i olika internationella organ inom FN-systemet, inklusive Världshälsoorganisationen WHO. Inför G7-mötet i Storbritannien 2021 bidrog han med underlag till internationella åtgärder för att begränsa utsläpp av antibiotika till miljön.
En internationell branschorganisation för antibiotikaproducenter välden över, AMR Alliance, kom i fjol ut med en egen standard för att begränsa sina egna utsläpp, något som Joakim Larsson givit både ros och ris i debatten.
– Läkemedelsindustri är öppen för regler, om de är lika för alla – och vi kommer inte att sluta köpa läkemedel även om de skulle blir lite, lite dyrare för att företagen måste vidta rimliga åtgärder för att begränsa sina utsläpp. Men vi måste ta hänsyn till komplexa realiteter och förstå de inblandades drivkrafter för att nå ett mål som ligger i linje med samhället bästa, säger Joakim Larsson.
Förutom Joakim Larsson som blir den första att få det nya stora priset för framstående forksningskommunikation på 100 000 kronor, prisas också Anna Duberg vid Örebro universitet. Hon får priset på 50 000 kronor som går till verksam vid Örebro universitet för sin ”Dans för hälsa”.
Priserna har instiftats av Örebro universitet och The Hamrin Foundation. I juryn ingår rektor vid Örebro universitetet, ordförande för The Hamrin Foundation, generalsekreteraren för Vetenskap & Allmänhet och kommunikationschefen vid Örebro universitet. Priserna kommer att delas ut i samband med Örebro universitets akademiska högtid den sjätte maj.
AV: MARIA ELISSON / ÖREBRO UNIVERSITET
FOTO: JOHAN WINGBORG / GÖTEBORGS UNIVERSITET
