AVHANDLING. Risken för framtida läckage av tarmgas och avföring är betydligt högre bland kvinnor som fått en sfinkterskada vid förlossning, och alltså skadat ändtarmsmuskulaturen. Det visar en av delstudierna i en ny avhandling vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Ida Nilsson disputerar inom ämnet obstetrik och gynekologi den 10 februari på en avhandling som belyser långtidseffekterna av djupa förlossningsskador. Titeln på avhandlingen är: The long-term effects of obstetrical anal sphincter injury on pelvic floor function; Länk till avhandlingen i GUPEA.
Att förebygga sfinkterskador under förlossning minskar förekomsten, svårighetsgraden och påverkan på livskvaliteten på grund av tarmläckage och kan även senarelägga debuten av tarmläckage. En nationell handlingsplan liknande den som infördes i Norge 2004 verkar vara effektiv för att sänka frekvensen och bibehålla en låg frekvens.
Bäckenbottendysfunktion är ett samlingsbegrepp för ett antal tillstånd, exempelvis urininkontinens, avföringsinkontinens och genitalt framfall, och utgör ett stort, globalt, hälsoproblem för kvinnor i alla åldrar men särskilt bland äldre. Den viktigaste riskfaktorn för framtida bäckenbottenbesvär är att ha genomgått en vaginal förlossning.
Foto: Pernilla Lundgren.
– Avhandling undersöker effekterna på bäckenbottenbotten-funktionen 20 år efter förlossning med eller utan sugklocka-, samt med eller utan förlossningsorsakade skador på ändtarmens ringmuskel, en så kallad sfinkterskada, säger Ida Nilsson, ST-läkare inom Gynekologi och Obstetrik, verksam på Kvinnokliniken Södra Älvsborgs sjukhus i Borås.
Två miljoner kvinnor i fyra länder
Kvinnor som ingår i avhandlingens delarbete I, II och IV, är bland annat framtagna genom Svenska Medicinska Födelseregistret. De fick besvara en enkät om eventuella nuvarande bäckenbottenbesvär, och de hade alla fött ett eller två barn cirka 20 år innan de besvarade enkäten. I undersökningsgrupperna finns kvinnor utan sfinkterskada, med en sfinkterskada och kvinnor som fått sfinkterskada vid två av två förlossningar.
Delarbete III undersöker förekomsten av sfinkterskada hos närmare 2 miljoner kvinnor, inhämtade via de kanadensiska, norska, svenska och österrikiska födelseregistren. Studien undersökte vaginala förstföderskor, med eller utan sugklocke- eller tångförlossning och med eller utan tidigare kejsarsnitt mellan 2004–2016
Långtidseffekter av djupa förlossningsskador
I punktlistan nedan finns några av de viktigaste forskningsresultaten:
- Att ha fått en sfinkterskada är kopplat till en mycket hög risk för avföringsläckage två decennier efter förlossningen.
- Förekomsten, svårighetsgraden samt den självupplevda påverkan av gas- och avföringsläckage ökade efter en och två sfinkterskador.
- Förekomsten av sfinkterskada var tre gånger så hög efter en förlossning med sugklocka, jämfört med en förlossning utan sugklocka, och även efter en första förlossning med sfinkterskada.
- Sfinkterskadan verkar till viss del gå att undvika eftersom förekomsten varierade stort mellan de fyra undersökta länderna.
Ida Nilsson menar att resultaten i hennes avhandling pekar på att införandet av en nationell handlingsplan med återkommande och strukturerad utbildning och träning av alla personalkategorier inom kvinnosjukvården, skulle kunna vara avgörande för att sänka förekomsten av sfinkterskador.
– Den långa uppföljningstiden vi har i våra studier, från att sfinkterskadan uppstod till att vi gjort vår utvärdering av eventuella bäckenbottenbesvär, är i stort sett världsunik. Och resultaten kan vara till hjälp för både kvinnor, barnmorskor och förlossningsläkare när man planerar förlossningen efter en tidigare sfinkterskada.
Detta understryker vikten av att alla kvinnor är välinformerade och kan ta eget ansvar för sitt val av förlossningssätt.
AV: SUSANNE LJ WESTERGREN
INFORMATION OM DISPUTATIONEN
Tid: 10 februari, 2023, klockan 09:00-11:30
Plats: Hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3, Göteborg
Disutationen kommer delvis hållas på svenska och delvis på engelska
Huvudhandledare: Maria Gyhagen
Bihandledare: Ian Milsom
Opponent: Katariina Laine, Universitetet i Oslo, Norge
Betygsnämnd: Christina Bergh, Hans Törnblom och Eva Uustal
