MULTICENTERSTUDIE. Nu startar den första prospektiva multicenterstudien i världen som utvärderar hjärtfunktionen hos organdonatorer. Förhoppningen är att även hjärtan med lindrig funktionspåverkan ska kunna accepteras för transplantation. Inom svensk vård transplanteras sedan flera år sådana hjärtan med goda resultat, och med starkare evidens skulle förfarandet kunna bli internationell praxis.
Vart fjärde hjärta som undersöks för eventuell donation riskerar att väljas bort på grund av påverkad hjärtfunktion. Oftast rör det sig om en övergående stressutlöst hjärtsvikt eller Takotsubo syndrom. Detta tillstånd saknar enligt forskarna betydelse för resultatet av en transplantation, eftersom det är en tillfällig dysfunktion. I Sverige har man sedan flera år tillbaka transplanerat sådana hjärtan med goda resultat.
– Det finns flera retrospektiva studier, bland annat från oss, som visar att det är säkert att använda dessa hjärtan. Forskningsläget är dock inte tillräckligt starkt för att ändra gällande praxis internationellt och det pågår en debatt inom transplantationsvärlden ifall detta är något man ska göra. Konstigt nog finns det inga prospektiva studier där man undersökt detta, säger Jonatan Oras, överläkare på Anestesi Operation Intensivvård Sahlgrenska Universitetssjukhuset, samt docent och forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper.
Fler center ska rekryteras
Jonatan Oras har nu fått ett anslag på 1,2 miljoner kronor från Hjärtlungfonden, för en studie kallad ”Improved heart”, den första prospektiva multicenterstudien i världen som studerar detta. Studie innebär en systematisk utvärdering av hjärtfunktionen hos organdonatorer och att de med lindrig funktionspåverkan kan accepteras för transplantation. Studien följer hur det går för mottagaren av hjärtat, för att utvärdera ifall detta har någon betydelse.
I Sverige är det enbart Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg och Skånes Universitetssjukhuset SUS i Lund som transplanterar hjärtan. Båda center är med i studien och den utgår från Göteborg med Jonatan Oras som ansvarig, tillsammans med Göran Dellgren, thoraxkirurg på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och adjungerad professor vid institutionen för medicin. De planerar nu att rekrytera ytterligare två till tre center i Skandinavien.
Varje hjärta gör stor skillnad
Organbrist anses vara den viktigaste faktorn till att fler patienter inte hjärttransplanteras. Eftersom hjärtfunktionspåverkan är så pass vanligt kommer antalet tillgängliga hjärtdonatorer öka markant om man även kan nyttja denna grupp, menar Jonatan Oras. Varje ytterligare omhändertaget hjärta möjliggör med andra ord ytterligare en hjärttransplantation.
– Vi har också sett att det framför allt är unga donatorer som drabbas av hjärtfunktionspåverkan, och hjärtan från unga donatorer är extra värdefulla, eftersom de är förknippade med bättre resultat för mottagaren. Den utredning av hjärtat vi nu gör i studien kommer alltså att möjliggöra ytterligare transplantationer, även om vi idag redan använder en del av dessa hjärtan.
De skattar att studien kan öka antalet hjärtdonatorer, och således även antalet hjärttransplantationer med 20–40 procent.
En logistisk mardröm
Det som är utmanande med projektet är att det är en logistisk mardröm. Organdonatorer inkommer i en ojämn ”ström” till alla de cirka 80 intensivvårdsavdelningar som finns över hela landet.
– Att få till en systematisk donationsutredning när detta plötsligt blir aktuellt, på alla dessa ställen och där många enheter får in donatorer relativt sällan är en riktig utmaning. Detta ska sedan samordnas med att följa mottagaren av hjärtat. Som tur är har vi donationsenheter med mycket duktiga transplantationskoordinatorer som hjälper oss med hjärtutredningen.
I Sverige finns också ett väl utbyggt nätverk för organdonation med donationsansvariga läkare och sjuksköterskor som kan bistå med praktiska detaljer på respektive sjukhus. Donationsenheterna och detta nätverk är en förutsättning för att göra den här typen av studier. Kanske är detta anledningen till att ingen har gjort någon liknande studie tidigare någon annanstans i världen.
AV: SUSANNE LJ WESTERGREN
