KRIGET I UKRAINA. Kateryna Fursa kom till Sverige som flykting från Ukraina våren 2022, och är nu anställd som forskningsassistent på Institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Göteborgs universitet. Upplägget är bra för alla – Kateryna kan försörja sig och sina barn, och projektet har fått in den kompetens det behövde.
När explosionerna från Rysslands anfall började mullra Odesa i mars 2022 förstod Kateryna Fursa att hon behövde lämna landet, tillsammans med sina båda söner, 10 och 16 år. Resan gick med bil, men det var en ren slump att Sverige blev slutdestinationen. I Rumänien stötte hon på bekanta från hemlandet som var på väg norröver, och då gjorde hon dem sällskap hit.
– I början trodde jag att vi skulle behöva stanna några veckor, kanske en månad. Sedan över sommaren. Nu hoppas jag att vi ska kunna återvända till Odesa under våren, säger Kateryna.
Hemma i Odesa finns Katarinas make kvar. Eftersom han är man får han inte lämna landet.
– Han arbetar som jurist, och hjälper militären och landets försvar så gott han kan på fritiden. Vi har kontakt flera gånger om dagen. Elektriciteten stängs ofta av och nätverken är instabila, så vissa dagar går det inte att få kontakt, säger Kateryna, som nu bor med sina barn i en lägenhet i Malmö.
En möjlighet att hjälpa
De första månaderna i Sverige ägnade Kateryna åt att få ordning på familjens liv: bostad, skola åt barnen, alla dokument på plats.
Samtidigt behövde då Madeleine Liljegren, doktorand i forskningsprojektet OUT-FIT, anlita en forskningsassistent som kunde bedöma och registrera data för att snabba på denna informationsbehandling i projektet. Tillsammans med sina handledare insåg hon att rekryteringen skulle kunna vara en möjlighet att hjälpa en flykting från Ukraina i en svår situation. De kontaktade då Arbetsförmedlingen, som dock inte kunde ge någon hjälp med att hitta rätt person att rekrytera, men som kunde erbjuda bidrag som delvis finansierade tjänsten.
Lektor Anna Bengtsson vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp, som är en av handledarna i doktorandprojektet, ordnade en jobbannons i en Facebookgrupp för flyktingar från Ukraina.
– Vi genomför ett enormt arbete där vi kartlägger utemiljöer vid alla särskilda boenden för sköra äldre i hela Sverige, och vi behövde en assistent som kunde hjälpa oss bedöma och kategorisera arkitektritningar. Vi ställde egentligen bara två krav på de sökande. Dels ville vi att man skulle vara engelskspråkig och dels att sökande kunde läsa arkitektritningar, berättar Madeleine.
Bidrag från universitetet
Med sin bakgrund som inredningsarkitekt hade Kateryna den kompetens som söktes, och hon fick jobbet.
– För att få ihop hela finansieringen för tjänsten sökte vi medel från universitetets särskilda avsättning för att stödja forskare från Ukraina. Kateryna är visserligen inte en disputerad forskare, men hennes uppgifter i projektet är helt avgörande för forskningsprojektets genomförande. Med det argumentet fick vi gehör för vår ansökan, säger professor Helle Wijk, som är huvudhandledare för doktorandprojektet.
Hittills har Kateryna hunnit bearbeta och kategorisera omkring en tiondel av alla ritningar som ska analyseras för projektet. Hon har också bidragit i utveckling av den matrix som används för kategoriseringen, och när den nu är på plats räknar forskargruppen att arbetet kommer kunna accelerera. Projektet hoppas kunna förlänga Katerynas anställning ytterligare ett år. Delfinansieringen för ytterligare ett år från Arbetsförmedlingen är redan klar. Samtidigt lever Katerynas hopp om att kriget snart ska ta slut så att hon kan återvända till Odesa.
AV: ELIN LINDSTRÖM
