UTBILDNING. I maj startade andra omgången av kursen Nordisk avancerad ryggmärgsskaderehabilitering. Kursen är en uppdragsutbildning som ges av Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, på uppdrag av Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Nordiska ryggmärgsskadesamfundet (NoSCoS).
Kursen är en nätbaserad distansutbildning med två campustillfällen.
Kursen har nu genomförts två gånger av Institutionen för neurovetenskap och fysiologi på uppdrag av Sahlgrenska Universitetssjukhuset och nordiska ryggmärgsskadesamfundet (NoSCoS).
Examinator är Katharina Stibrant Sunnerhagen, professor i rehabiliteringsmedicin vid sektionen för klinisk neurovetenskap, Sahlgrenska akademin. Utvecklingen och genomförandet av kursen har skett samarbete med handledare och intressenter från de nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark, Island och Finland.
Läs mer om uppdragsutbildningar inom neurologi, rehabilitering och psykiatri
De 36 deltagarna, som kommer från hela Norden, träffades under tre intensiva avslutningsdagar på Kviberg arena. Vi var där och träffade kursledare och deltagare. Deltagarna är alla yrkesverksamma i team som arbetar inom högspecialiserad vård i de nordiska länderna. De har olika yrkesprofessioner och deltar som team som tillsammans vill lära och utvecklas inom ryggmärgsskaderehabilitering.
Team- och problembaserat lärande
– Den centrala delen i upplägget för kursen är att deltagarna kommer till kursen som team, de lär sig som team och implementerar sina kunskaper på sin befintliga arbetsplats, säger Wolfram Antepohl som är en av kursledarna och har varit med från början i utformningen av kursen.
För att få plats på utbildningen har det krävts att ett befintligt team anmäler sig gemensamt. Kursen är en hybridkurs där deltagarna har kommit till Göteborg för uppstart och avslutningsdagar. Däremellan har teamen arbetat tillsammans och självständigt med olika verklighetsbaserade ”case” enligt metoden problembaserat lärande (PBL). I kursen ingår även ett förbättringsarbete där ett team ska ta fram ett evidensbaserat förslag, och föreslå lösningar för ett annat teams problem. De har också haft tillgång till en utsedd handledare som stöttat i processen och lärandet.
– För flera har det problem-baserade lärandet varit helt nytt och lite av en utmaning. Även om de flesta tycker att fall från verkligheten gjort att lärandet blivit konkret och de har haft stora möjligheter att implementera det de lärt sig i verksamheten, säger Wolfram Antepohl.
Tidskrävande men givande
De deltagare vi pratar med bekräftar bilden av att den problem-baserade processen kan ta tid att lära sig, men också att den ger väldigt mycket.
– Början av kursen var lite krävande, efter introduktionsdagarna var jag lite osäker på vad som förväntades av oss när det gäller de ”case” som vi skulle göra, säger Minna Rutanen, men fortsätter:
– Lyckligtvis hade vi en i mitt team som var lite PBL-expert, som kunde guida oss andra, och arbetet blev lättare för varje case vi gjorde.
Anna Wahl är dietist och arbetar till vardags i Linköping:
– I mitt team hade några mer erfarenhet av PBL än andra och vi kunde samarbeta både kring lärandet och kring arbetssättet, berättar Anna.
Förutom de övergripande kursplanestyrda målen har deltagarna formulerat såväl teamgemensamma som individuella lärandemål. Anna ger ett exempel:
– Ett exempel på gemensamt lärandemål för mitt team var ålderns betydelse för ryggmärgsskada. Alla i teamet hade olika kunskap kring åldrandet utifrån profession och vi kunde tillsammans läsa in oss på ryggmärgsskada vid hög ålder, säger Anna.
Nordiska perspektiv och samarbeten
Kursledaren Hanna Persson berättar att inom ryggmärgsskadevård och rehabilitering finns många saker som är lika inom Norden. Hon säger dock att det också finns skillnader.
– Den här kursen drar nytta av båda delar, både likheter och olikheter, säger Hanna Persson som är adjungerad universitetslektor vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi. Wolfram Antepohl håller med och tillägger:
– De nordiska ländernas ryggmärgsskaderehabiliteringsteam är tillräckligt lika för att man ska kunna mötas, diskutera och ha ett utbyte och samtidigt tillräckligt olika för att man ska ha saker att lära av varandra.
Att kunna arrangera kursen med deltagare från Norden har också varit nödvändigt av en helt annan anledning – Sverige är för litet, det finns helt enkelt inte tillräckligt många team inom ryggmärgsskaderehabilitering för att fylla den här kursen.
– Med Norden som upptagningsområde hoppas vi kunna genomföra den här kursen vartannat år, berättar Wolfram.
Det är inte bara deltagarna som kommer från hela Norden. Uppbyggnaden av kursen är även det präglat av samarbete mellan de olika länderna.
– Vi har också handledare och lärare från olika länder. Sedan tidigare finns ett nätverk för nordisk ryggmärgsskaderehabilitering, och denna kurs bygger vidare på detta och utvecklar det, säger Hanna Persson.
Deltagaren Maria Moschovou säger att hon genom kursen fått hjälpsamma kontakter i hela Norden som hon vet att hon kan vända sig till för utbyte och utveckling av det kliniska arbetet.
– Nordiska länder har ju mycket gemensamt, inte bara kultur och klimat men också när det gäller arbetssätt, och det gör det lättare att förstå och bidra till varandras arbete. Via det nordiska samarbetet blir också olika projekt, forskning och utveckling möjligt, det ger större krafter för förändring och finansiering.
Till sist frågar vi kursledaren Hanna Persson om de viktigaste lärdomarna som hon gjort under genomförandet av den här kursen.
– Förutom att möta alla trevliga människor som går kursen, så vill jag lyfta fram tre delar som jag tar med mig. Att samverkan med lärare och yrkeskunniga personer från andra länder är väldigt berikande och lärorikt, tillsammans utvecklas vi och använder det bästa av varandra. Att problembaserat lärande är en spännande metod för undervisning, men kan behöva mer instruktioner och inramning än vad man först tror. Att utvärdera, dra nytta av goda idéer, och att planera i god tid gör allt mycket enklare, säger Hanna.
AV: JOSEFIN BERGENHOLTZ
