KLINISK BEHANDLINGSFORSKNING. Svein Olav Bratlie, forskare vid Institutionen för kliniska vetenskaper och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, har fått drygt 8 miljoner kronor från Vetenskapsrådets utlysning inom klinisk behandlingsforskning. Studien undersöker värdet av att ge cytostatikabehandling inför kirurgi som syftar till att bota en patient med bukspottkörtelcancer.
Vid bukspottkörtelcancer erbjuds endast en femtedel av patienterna behandling med syfte att bota dem. De får en kombination av kirurgi där tumören opereras bort, och därefter ges cellgifter under sex månader mot tumörceller som kan ha spridit sig i kroppen. Det är en krävande operation med tuff återhämtning och stor komplikationsrisk. Därför klarar inte alla patienter en efterföljande cellgiftsbehandling, som i sig är krävande. Detta faktum leder till ökad återfallsrisk.
– Av de patienter som genomför behandling finns också en andel med särdeles aggressiv tumörform som får tidiga återfall, där behandlingen ändå inte varit till nytta. Om cellgifter i stället ges före kirurgi, ser vi flera möjliga fördelar. Fler patienter kan förhoppningsvis klara av en komplett kombinationsbehandling med både cellgifter och kirurgi, säger Svein Olav Bratlie.
Öka chansen för lyckad kirurgi
Förbehandling med cellgifter innebär en period där man kan följa tumörens beteende, vilket är en fördel. Om tumören visar sig vara av en särskilt aggressiv sort där chansen för bot sannolikt är liten, kan patienten få slippa krävande kirurgi. Därmed undviks den negativa påverkan som ett kirurgiskt trauma har på livskvaliteten sista tiden i livet.
– I den kliniska studien, PREOPANC-3, vill vi undersöka om en ändring av behandlingsstrategi kan förbättra överlevnaden vid bukspottkörtelcancer. Vi kommer pröva att ge grupp patienter cellgiftsbehandling före kirurgi, och de kommer att jämföras med en grupp där cellgifter ges efter kirurgi, så som man behandlar bukspottkörtelcancer idag.
Patienter som medger deltagande i studien lottas till antingen experimentarm eller standardarm. Mängden och typen av cellgift som ges i studien är en väletablerad behandling för bukspottkörtelcancer och densamma i båda grupperna. Enbart tidpunkten när behandlingarna ges skiljer sig åt. I experimentarmen ges största delen av cellgiftsbehandlingen före kirurgin, medan i standardarmen ges all cellgiftsbehandling efter kirurgin. Operationerna skiljer sig inte åt mellan grupperna och patienterna kommer att följas upp på samma sätt.
Viktigt hitta nyckelpersoner
Generellt är det en stor utmaning att samla flera centra till samarbete i studieprojekt. Det är viktigt att hitta nyckelpersoner, som forskningssjuksköterskor, kirurger och onkologer, på varje center.
– En stor utmaning i detta projekt är att på ett neutralt och informativt sätt inkludera patienter. Patienter som fått veta att de har en tumör i bukspottkörteln vill ju gärna operera bort den så fort som möjligt. Att då informera om en studie där man kan lottas till cellgiftsbehandling först är svårt och kräver dedikation, säger Svein Olav Bratlie.
Bidraget från Vetenskapsrådet ger finansiering för forskningssjuksköterskor och kringresurser som kliniken inte står för. Detta gäller både för Sahlgrenska Universitetssjukhuset och för de övriga centra i landet som medverkar till studien.
– Det är mycket ovanligt att klinisk kirurgisk forskning erhåller anslag i denna storleksordning, vilket känns mycket hedrande och lovande för framtida klinisk patientnära forskning.
AV: SUSANNE LJ WESTERGREN
