UNGA FORSKARE. Erik Smedler vill öka förståelsen för hur bipolär sjukdom utvecklas, för att i förlängningen kunna bidra till mer individanpassad behandling. Han är ST-läkare inom psykiatri på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med forskningstid inom Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine (WCMTM) på Göteborgs universitet.
För en person med bipolär sjukdom går stämningsläget i vågor, från energiska, överaktiva perioder till nedstämdhet och depression. Även om det ofta finns jämnare perioder mellan toppar och dalar blir livet svårt av dessa svängningar. Risken för självmord bland personer med bipolär sjukdom är tjugo gånger högre än i befolkningen i övrigt.
– Baserat på stora släktskapsstudier vet man idag att det framför allt är ärftlighet som ligger bakom sjukdomen, medan miljöfaktorer står för cirka 20 procent av risken. Hur vi har det under uppväxten spelar ingen större roll för risken att utveckla sjukdomen, men däremot kan slumpmässiga händelser i fosterlivet påverka risken för sjukdomen. Det är med andra ord otur som ligger bakom att man drabbats av den, säger Erik Smedler.
Som ST-läkare inom psykiatri hjälper han patienter med akuta och kroniska psykiska sjukdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Som forskare är han knuten till Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine (WCMTM) på Göteborgs universitet, vilken ger honom möjlighet att kombinera sitt arbete som läkare med forskning på halvtid. Nyligen har hans forskning dessutom fått ytterligare finansiering, bland annat genom etableringsbidrag från Vetenskapsrådet.
Backar bandet
Erik Smedlers forskning handlar om hur nervceller utvecklas vid bipolär sjukdom. Genom att backa tillbaka hudceller tagna av patienter med bipolär sjukdom, får han tillgång till inducerade pluripotenta stamceller (IPS), med bevarade genvariationer för den form av bipolär sjukdom som patienten har. I laboratoriet differentieras sedan dessa stamceller till nervceller.
– Att skapa de inducerade pluripotenta stamcellerna är förhållandevis enkelt, eftersom vi tar hjälp av ett företag som löser det åt oss. Det är utmognadsprocessen i labbet som är det besvärliga. Det tar flera månader, och måste ske med konstant övervakning, berättar Erik Smedler.
Hittills har hans laboratorium hanterat celler från sex patienter med bipolär sjukdom på detta sätt, och ytterligare patienter ska tillkomma. Samma process har även genomförts på celler från sex friska kontroller. Proverna kommer från studiedeltagare som undersökts mycket noggrant av professor Mikael Landéns grupp, som Erik Smedler samarbetar med.
Viktig kommunikationskanal
Mer specifikt handlar forskningen om genen CACNA1C. Genen kodar för en kalciumkanal i nervcellen, som styr nivåerna av just kalcium inne i cellen, vilket påverkar flera funktioner. Det är känt att denna gen är förändrad hos personer med bipolär sjukdom och schizofreni, men vilken roll detta spelar för sjukdomen är inte klarlagt.
Längre fram hoppas forskarna identifiera eventuella subgrupper av bipolär sjukdom som biologiskt skiljer sig från varandra för att möjliggöra mer skräddarsydd diagnostik och behandling.
– Det är stor skillnad mellan olika patienter hur bra de läkemedel som är tillgängliga fungerar, vilket indikerar att sjukdomen kan orsakas av olika mekanismer som vi ännu inte känner till, säger Erik Smedler.
Det traditionella läkemedlet litium fungerar fortfarande mycket bra för omkring en tredjedel av patienterna med bipolär sjukdom. En del behöver komplettera med andra läkemedel för att få god effekt, men det finns också en grupp som inte blir hjälpta alls av läkemedlen.
Från teknik till medicin
Erik Smedler fick sin grund-och forskarutbildning i Stockholm, där han tog steget från teknisk fysisk på KTH till läkarprogrammet på KI, via biologiska kurser om modellering av nervceller, driven av sitt intresse att få veta mer om hur hjärnan fungerar. Han doktorerade parallellt med läkarutbildningen och disputerade med en avhandling om hur nervceller bildas och kopplar upp sig i nätverk, baserad både på biologiska experiment och datasimuleringar. I Göteborg fick han sedan position som postdoktor i Mikael Landéns grupp, och nu inleder han alltså arbetet att etablera en egen forskargrupp på Göteborgs universitet med stöd från Wallenberg Centre for Molecular and Translational Medicine (WCMTM).
Redan under doktorandtiden började han studera genen CACNA1C, och så sent som i våras publicerade Erik Smedler och hans tidigare forskarkollegor på KI resultat i tidskriften PNAS där de hade undersökt betydelsen av genen CACNA1C under hjärnans utveckling. Studien visade att CACNA1C sannolikt spelar en viktig roll för stimulering av komplexa nätverkskretsar som styr viktiga processer, bland annat celldelning och celldifferentiering.
AV: ELIN LINDSTRÖM
FOTO: JOHAN WINGBORG
