FORSKNING. Under sina fyrtio år har IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse satsat stort på ortopedisk forskning i Göteborg, något som varit helt avgörande för att ortopedin nu är samlad och att forskningen frodas. Följ med på besök i det nybyggda R-huset vid Mölndals sjukhus.
R-huset badar i sol under mitt besök vid Mölndals sjukhus denna kyliga morgon i oktober. Sedan invigningen för fem år sedan erbjuder huset nu högspecialiserade forsknings-, undervisnings- och konferensytor. Aulan, som sträcker ut sig som en vågformad utbyggnad, ger huset dess karaktär.
Sammanflätat med kliniken
R-huset är en gemensam resurs för hela Sahlgrenska Universitetssjukhuset när det gäller undervisning, och samlar universitetets ämnesområde ortopedi. Ämnesföreträdaren professor Ola Rolfson konstaterar att R-huset förverkligat en långsiktig strategi att samla utbildning och forskning.
– Under forskningsenheten i R-huset har vi samlat kompetens, laboratorier och apparatur som tidigare var spridda över sjukhuset. Det är en tydlig resurs för alla som arbetar med forskning. Det har också stärkt bandet mellan klinik och forskning. Inom ortopedi sitter nu verksamhetsledningen för både sjukhuset och universitetet i samma korridor och alla som arbetar kliniskt uppmuntras att även delta i forskningen, berättar Ola Rolfson, medan han guidar mig genom de ljusa och luftiga lokalerna.
Strategisk samling
Bokstaven R i husets namn kan stå för rörelseorganen eller för research, men också för rygg. Ryggforskningen har en lång och framgångsrik historik i Göteborg, och det pågår forskning om exempelvis hur muskulaturen i ländryggen fungerar och hur olika operationsmetoder kan förbättras, bland annat om titthålskirurgi vid diskbråck. Här bedrivs också biokemisk ryggforskning om diskbråck och hur ryggens diskar kan stimuleras att regenereras. I R-huset finns dessutom både ett biomekaniskt laboratorium, där forskare bland annat studerar hur mycket belastning en höftled eller en ryggkota tål, och ett funktionslaboratorium, där funktionen i leder, senor och muskler kan studeras ur olika aspekter. Härifrån administreras också Svenska Frakturregistret.
Vi tittar förbi gånglabbet som är fullt av teknik för att mäta och analysera patienters rörelsemönster efter bland annat olika skador och operationer: en stor mängd kameror, trycksensorer i golvet golvet och avancerad datorutrustning. Här skapas och analyseras animerade 3D-modeller av filmade patienter med sensorer som satts fast på strategiska platser på kroppen. Gånglabbet låg ursprungligen i enheten för ortopedteknik i Örgryte, flyttade till Lundberglaboratoriet på Sahlgrenskaområdet, men har nu mycket tack vare satsningar från Lundbergsstiftelsen fått specialanpassade lokaler i R-huset.
En Rolls-Royce på röntgenavdelningen
Genom åren har också många forskare inom ortopedi fått stora bidrag ur Lundbergsstiftelsen som gjort det möjligt att uppgradera instrumentparken, bland andra professor Henrik Malchau. Totalt har Lundbergsstiftelsen givit anslag på omkring sju miljoner kronor, som bekostat inköp av det avancerade avbildningsinstrumentet EOS. Sedan i våras är nu det stora instrumentet färdiginstallerat på röntgenavdelningen, alldeles intill R-huset.
Instrumentet kommer användas brett inom forskningen och spås få enorm betydelse för ortopedin. Med en och samma utrustning kan forskarna nu skapa en tredimensionell avbildning av hela skelettet som med traditionell teknik kräver flera bilder, som då dessutom måste sammanföras manuellt. Stråldosen är bara 20 procent jämfört med sedvanlig röntgen.
Bred användning
Förutom att instrumentet sparar mycket tid och är betydligt mer skonsamt för patienterna, innebär det dessutom att det nu går att avbilda patienter stående eller sittande.
– När vi genomför undersökningar med datortomograf ligger patienterna nästan alltid ned, men för att få en korrekt bild av belastning på exempelvis bäcken och ländrygg behöver detta ske när patienter står eller går. Utrustningen kommer få bred användning inom ortopedisk forskning, för undersökningar av bland annat skolios hos både barn och vuxna, kroppens belastningsaxel och efter frakturbehandling, berättar Henrik Malchau, som är överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, professor vid Harvard Medical School och tidigare adjungerad professor vid Sahlgrenska akademin.
Intresset för att använda instrumentet inom forskning är stort. Än så länge är det bara tillgängligt för avbildningar i forskningssyfte, men så småningom kan förhoppningsvis betydligt fler patienter avbildas med EOS.
I ett rum intill står en annan avancerad tredimensionell röntgenteknik: RSA (radiostereometrisk analys). Tekniken innebär att små metallmarkörer som opererats in vid patienters proteser registreras med vanlig röntgen i två projektioner, som sedan används för att beräkna tredimensionella rörelser. RSA används för att mäta inläkning, slitage och mikrorörelser av framför allt höft- och knäledsproteser.
Första bidraget gick till ortopedi
Lundbergsstiftelsen bildades 1982, och firar i år alltså sitt 40-årsjubileum. Den ortopediska forskningen i västra Sverige är ett prioriterat område för forskningsstiftelsen. Ortopedin blev också 1983 mottagare av det första stora bidraget som utgick från paret IngaBritt och Arne Lundbergs donation. Sedan dess har flera stora bidrag från Lundbergsstiftelsen gjort det möjligt för ortopedin i Göteborg att kraftsamlas:
– Innan satsningarna från Lundbergsstiftelsen fanns ingen samlad verksamhet. Den första donationen innebar att vi kunde uppdatera vårt biomekaniska laboratorium, och under 1990-talet fick vi mycket generös finansiering för att etablera Lundberglaboratoriet för ortopedisk forskning. För första gången samlades då ortopedisk forskning i en och samma enhet på Sahlgrenskaområdet, säger Björn Rydevik, seniorprofessor i ortopedisk kirurgi.
Han fortsätter:
– Det går inte att nog understryka vilken stor betydelse Lundbergsstiftelsen haft för den starka ställning som den ortopediska forskningen har idag i Göteborg. För det är vi oerhört glada och tacksamma.
AV: ELIN LINDSTRÖM
