MINNESORD. Professor Nils Lycke, en framstående forskare inom området slemhinneimmunologi, har avlidit vid 68 års ålder. Hans beskrivs som en generös och energisk vetenskapsman, som verkligen älskade akademisk forskning.
Den 23 oktober 2022 avled vår käre kollega och vän Nils Lycke hastigt. Chocken var stor för alla oss som jobbar med immunologi såväl lokalt som nationellt och internationellt – särskilt inom slemhinneimmunologi, där Nils har varit en mycket aktiv och uppskattad aktör i decennier.
Nils var göteborgare rakt igenom. Han växte upp i denna stad, i den akademiska livsstil han själv kom att älska som läkare och forskare, utan tvekan inspirerad av sin far Erik. Efter sina läkarstudier vid Göteborgs universitet blev Nils legitimerad läkare 1983 och specialiserade sig på klinisk immunologi. Han doktorerade vid avdelningen för mikrobiologi och immunologi under Jan Holmgrens handledning och tog 1986 sin doktorsexamen med en avhandling om immunitet mot koleratoxin. Detta visade sig vara början på en lång och mycket produktiv karriär inom slemhinneimmunologi. Något som bidrog till att väcka Nils stora intresse för området var utan tvekan hans tid som postdoktor vid National Institutes of Health (NIH) där han, efter att ha mottagit ett prestigefyllt Fogarty Postdoctoral Fellowship, tillbringade två år under mentorskap av den kända slemhinneimmunologen Warren Strober. Warren och Nils förblev goda vänner och kollegor genom åren och det varma budskapet Warren förmedlade då Nils nyligen avtackades som pensionär berörde oss alla.
Efter att ha återvänt till Göteborg fick Nils en forskartjänst finansierad av Vetenskapsrådet (Medicinska forskningsrådet) och år 2000 belönades han med en professur i klinisk immunologi och blev chef vid avdelningen för klinisk immunologi. Samma år påbörjade Nils även en decennielång tjänst vid Sahlgrenska universitetssjukhuset som överläkare i klinisk immunologi och verksamhetschef för klinisk immunologi och transfusionsmedicin. Nils forskning sträckte sig över adjuvans- och vaccinutveckling och mekanistiska studier av vaccininducerat skydd mot infektioner i mag- och tarmkanal, genitalier och luftvägar, inklusive Helicobacter pylori, Chlamydia trachomatis, norovirus och influensa. Han studerade också autoimmuna sjukdomar som artrit och myastenia gravis. I Nils arbete med adjuvansutveckling för att förbättra vaccinets effektivitet låg fokus på CTA1-DD, ett adjuvans som han uppfunnit och patenterat. Rapporter om Nils studier av CTA1-DD finns i över 40 av hans publiceringar. Detta speglar hans förmåga att kombinera grundläggande immunologi och ny teknologi med experimentella djurmodeller för att både utveckla vacciner och förstå hur de fungerar.
Nils delade med sig av sin passion och kunskap om slemhinneimmunologi genom att delta i många internationella konferenser och organisationer. Faktum är att Nils lyckades kombinera sitt intresse för slemhinneimmunologi och sin älskade hemstad genom att organisera flera internationella konferenser här, inklusive Scandinavian Society for Immunology, The European Mucosal Immunology Group (EMIG) och den 18:e upplagan av Germinal Center Conference, vilket satte Göteborg och GU på kartan. Tillsammans med sina långvariga vänner och kollegor Allan Mowat och Tom MacDonald etablerade Nils EMIG som ett informellt lågkostnadsforum som ger europeiska forskare enkel tillgång till slemhinneimmunologikonferenser. Detta gagnar inte minst unga forskare. Nils anordnade ett EMIG-möte i Göteborg år 2000 och tack vare den otroliga lista över internationella talare han hade sammanställt blev konferensen en stor framgång. EMIG är fortfarande i full gång och det beror på Nils och hans medgrundares engagemang och deras inställning att ”allt går bara man vill”.
Att få vara mentor för forskare i början av karriären hade en speciell plats i Nils hjärta. Hans feedback på anslagsansökningar gav unga forskare värdefulla kunskaper för att beviljas finansiering i den tuffa konkurrensen. Vi är många på avdelningen som minns Nils generositet när vi besökte honom på kontoret: en knackning på dörren, en paus innan man hörde ”kom in” och sedan såg man Nils vid skrivbordet där han satt med nedböjt huvud och knattrade på tangentbordet. När man sa: ”Hej Nils, har du tid en stund?” svarade han alltid: ”Självklart, kom in och sätt dig!” med stor entusiasm. Vi visste ju att han hade ett väldigt späckat schema, men han fick oss alltid att känna oss välkomna, och han tog sig alltid tid när vi bad om det.
Att stödja unga forskare var också huvudtemat i ett av Nils livsverk: grundandet av forskningscentrumet MIVAC (Mucosal Immunobiology and Vaccine Center), finansierat av Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF) och lett av Nils mellan 1996 och 2010. Nils vision för MIVAC var att det skulle vara ett världsledande centrum för forskning inom slemhinneimmunologi och vacciner. MIVAC främjade nya samarbetsprojekt, stöttade tekniska plattformar och kommersialiseringsplattformar och tillhandahöll vetenskapligt stöd och ledarskapsutbildning för unga forskare. I arbetet ingick också att erbjuda doktorander kurser i slemhinneimmunitet och att sponsra en öppen, internationell seminarieserie. Seminarieserien som Nils startade via MIVAC fortsätter att vara en mycket viktig del av vår akademiska miljö och är en hyllning till Nils kärlek till forskningen.
Nils gick i pension i februari i år och avslutade därmed sin formella karriär med nästan 200 referentgranskade artiklar, dussintals recensioner och bokkapitel samt mentorskap för över 30 doktorander och postdoktorer. Nils expertis inom slemhinneimmunologi uppmärksammades internationellt och han tog sig an krävande uppgifter, bland annat som redaktör för Mucosal Immunity och som specialitetschefredaktör för Frontiers in Immunology – Mucosal Immunity. Han delade också med sig av sin stora kunskap inom immunologi till studenter och doktorander som lärare på flera kurser. Nils var också en entreprenör. Han hade fem patent, grundade två bioteknikföretag – MIVAC Development AB och Toleranzia AB – och var konsult inom läkemedelsindustrin. Nils forskning finansierades av VR, Cancerfonden, WHO, NIH och EU. Han var en entusiastisk nätverkare och involverad i flera EU-finansierade projekt – bland annat ledde han nätverket Universal Influenza Vaccine (UNIVACFLU). Under Nils ledning lyckades detta Marie Curie-nätverk för träning av unga forskare etablera ett långsiktigt europeiskt nätverk baserat på en ny grupp av unga yrkesverksamma. Detta är ytterligare ett exempel på Nils engagemang för att skapa nya möjligheter för unga forskare.
Både Nils och hans fru Susanna Lycke Cardell har varit mångåriga, viktiga och mycket aktiva kollegor på vår avdelning. Det är bara fyra månader sedan vi firade deras pensionering vid ett evenemang där deras karriärer hyllades. Som pensionär fortsatte Nils att vara aktiv. Han skrev manuskript, samarbetade i pågående projekt och deltog i seminarier. Han närvarade bland annat i det senaste seminariet i vår serie som han själv skapat. Som alltid, och oavsett ämne, ställde han nyfikna frågor och var engagerad i diskussionerna. Nils gedigna kompetens, den glädje han kände i forskningsprocessen, hans passion för att diskutera resultat och hans vilja att dela med sig av sina kunskaper till andra gjorde honom till en uppskattad kollega för oss alla. Han är mycket saknad.
Mary Jo Wick för Avdelningen för mikrobiologi och immunologi.
