BIDRAG. Jörg Hanrieder, docent i neurobiologi vid sektionen för psykiatri och neurokemi, har tillsammans med forskarkollegor i Chicago och London fått ett stort R01 anslag från NIH. Projektet kartlägger hur plack bildas i alzheimer på molekylär nivå, med hjälp av särskilda musmodeller.
Projektet, som kallas AmyMap, leds av Jörg Hanrieder tillsammans med Jeffrey Savas, Assistant Professor på Northwestern University i Chicago. Anslaget är på motsvarande drygt 30 miljoner svenska kronor, varav cirka 15 miljoner kronor går till Jörg Hanrieders grupp. Även professor Francis Edwards är medsökande i projektet, som är verksam vid brittiska University College London, där Jörg Hanrieder också är anknuten som forskningsledare.
Ny metod
Jörg Hanrieder har tidigare, i samarbete med Francis Edwards, skapat en ny metod som gör det möjligt att följa utvecklingen av amyloida plack i hjärnan hos en nyutvecklad musmodell. Metoden publicerades förra året i tidskriften Science Advances.
– Metoden innebär att vi märker in proteiner i hjärnan med hjälp av stabila isotoper som sedan kan mätas och till och med avbildas med masspektrometri, berättar Jörg Hanrieder, vars laboratorium på Klinisk neurokemi i Mölndal ska ansvara för de kemiska avbildningarna av alzheimerplacken.
Långt före symtom
Den som utvecklar Alzheimers sjukdom börjar bilda plack i hjärnan många år innan sjukdomen ger symtom – det kan röra sig om flera decennier. Men exakt vad som händer i hjärnan under plackbildningen är inte fullständigt känt.
– Eftersom metoden kan användas för att kartlägga molekylära och cellulära processer som är kopplade till plackbildningen kan vi nu få detaljkunskaper om hur plackbildningen går till, säger Jörg Hanrieder.
Potentiella måltavlor för läkemedel
Forskningen ska identifiera både de enskilda molekyler som bidrar till plackbildningen (amyoidpeptider) och de mindre klumpar av beta-amyloid (oligomerer) som är mest kritiska i sjukdomsutvecklingen.
– Samtidigt kommer vi kunna identifiera andra proteiner på enskild cellnivå som påverkas av plackbildning. Allt detta är måltavlor för att utveckla terapeutiska strategier och även specifika biomarkörer. Särskild det sistnämnda är inte långt bort från kliniken, som har visats för andra proteinmarkörer av Kaj Blennows och Henrik Zetterbergs grupper som vi samarbetar nära med, säger Jörg Hanrieder.
AV: ELIN LINDSTRÖM
