Njurprofessorn Börje Haraldsson tillbaka i Göteborg

FOLK. Efter drygt sju år som forskningschef vid läkemedelsbolaget Novartis i Schweiz är nu Börje Haraldsson tillbaka vid Göteborgs universitet, som adjungerad professor. I Sverige väntar nu de första kliniska försöken för det läkemedel mot spridd njurcancer som han och hans kollegor tar fram.

En chans att verkligen bidra till att ge patienter med njursjukdom mer möjligheter i livet. Så sammanfattar Börje Haraldsson det oemotståndliga erbjudande som fick honom att lämna tjänsten som professor i njurmedicin vid Göteborgs universitet i slutet av 2014. Som Executive Director fick han möjlighet att leda arbetet med tidig forskning och utveckling av läkemedelskandidater mot njursjukdomar på Novartis i Basel, Schweiz.

– Det har varit en fantastisk tid, som lärt mig ofantligt mycket, säger Börje Haraldsson.

Stor portfölj

Även om forskningen stod i centrum också i hans nya uppdrag var chefsjobbet på Novartis mer av VD-karaktär, med fokus på kommersialisering och produkter. På grund av sekretess kan han inte berätta exakt vad han arbetat med de senaste åren.

– Jag har fortsatt forska, men det jag har gjort har varit hemligt. Vi arbetade med potentiella behandlingar som ännu inte prövats på människa, där portföljen med tiden blev mycket omfattande. Senare övergick jag till att leda två team som arbetade med sen utveckling av två läkemedelskandidater som bedömdes vara lovande, säger han.

Han har själv tidigare aldrig attraherats av tanken att arbeta inom läkedelsindustrin. Kanske var det ett utslag av snobbism, funderar han. Kanske hade han då idén att riktig forskning måste bedrivas på universitet. Men med åren har han insett att skillnaderna mellan industri och akademi är ganska små:

– Vare sig de jobbar på Göteborgs universitet eller på ett läkemedelsbolag har forskare förmågan att tolka data och sätta den i sin kontext. Var och en av medarbetarna i de team som jag ledde kunde har varit världsledande professorer på universitet runt om i världen, men de fann av olika skäl sin passion i industrin.

Möjligt cancerläkemedel

Att han nu valt att återvända från Schweiz beror på att det börjat röra på sig för ett annat hjärteprojekt. Tillsammans med Jenny Nyström och flera andra forskarkollegor utvecklar Börje Haraldsson ett nytt läkemedel som skulle kunna bota spridd njurcancer. Utvecklingen av läkemedlet sker inom Oncorena, ett bolag forskarna startat med hjälp av GU Ventures och investeringsbolag.

– Den grundvetenskapliga forskningen har pågått i lite mer än tio år medan jag har varit i Schweiz. Nu har gruppen kunnat presentera resultat från fler djurstudier, vilket behövdes för att få tillstånd från Läkemedelsverket att inleda kliniska prövningar. Etiskt tillstånd finns nu också på plats, säger Börje Haraldsson.

Den första kliniska studien görs i samarbete med forskare på Karolinska Universitetssjukhuset, med start under, eller efter, sommaren.

– Det känns spännande och stimulerande att samarbeta med kollegor på Karolinska som också brinner för att hitta en behandling som kan hjälpa de här patienterna.

Idé från giftsvamp

Idag finns ingen botande behandling när njurcancer spridit sig med metastaser. De läkemedel som finns ger en förväntad överlevnad på bara två år för de tusentals patienter som får diagnosen varje år. Det nya läkemedlet baseras på den aktiva substansen i svampen toppig giftskivling, orellanin, som har förmågan att söka sig till njuren och slå ut den, och som också letar sig in i metastaser som härrör från njurarna och förstör dem.

– Patienterna förlorar sin njurfunktion, och kommer behöva livslång dialys, eller njurtransplantat, men hypotesen är att de kan bli botade från sin cancer. De patienter vi ska inkludera i den första kliniska studien går redan på dialys, så de har ingen njurfunktion att förlora, säger Börje Haraldsson.

Intressanta transportörer

Som nybliven adjungerad professor vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi startar hans akademiska uppgifter omedelbart: bara någon dag efter att vi träffas ska han examinera studenter på läkarprogrammet. Han planerar också att etablera forskning vid Göteborgs universitet igen.

– Jag skulle vilja veta mer om transportörerna, alltså de molekyler som för in orellanin in i njurarna och in i njurcellerna, säger Börje Haraldsson.

Det är ännu inte känt om alla former av njurcancer har de transportörer som krävs för att orellanin ska komma in i cellerna. Utan transportörer kan den nya behandlingen inte ha effekt. Men det finns också andra anledningar till att transportörerna är högintressanta:

– Det är vetenskapligt intressant att en transportör kan vara så selektiv, med endast njurar och njurcancer som mål. Det innebär att det kan gå att utveckla behandling av till exempel ärftliga sjukdomar, där man genom nukleotidforskning kan selektera celler att uttrycka önskvärda proteiner, säger Börje Haraldsson.

Komplett utvecklingsmiljö

Han påbörjade sin egen forskarutbildning på Medicinareberget 1979, med de kända professorerna Björn Folkow och Bengt Rippe som handledare. Med saknad beskriver Börje Haraldsson hur den medicinska fakulteten och Sahlgrenska sjukhuset då var sammanflätade på ett helt annat sätt än idag. När han började läsa medicin var det i en komplett akademisk utvecklingsmiljö, med informella möten och diskussioner mellan doktorander, amanuenser, kliniker från sjukhuset och anställda på Hässle (nuvarande AstraZeneca).

– Vi träffades som individer som ville utvecklas. Det är en viktig mission för akademi- och sjukhusledning att återskapa den typen av miljöer. Idag diskuteras stärkt ”kunskapsstyrning”, vilket är en oxymoron i likhet med Orwells ’okunnighet är styrka’.

Björn Folkow var minst sagt en framgångsrik handledare: av de doktorander han handledde blev trettio sedermera professorer vid olika lärosäten. Folkow var aktiv forskare vid institutionen hela vägen upp till 90-årsåldern, ända tills han gick bort 2012.

AV: ELIN LINDSTRÖM