TEKNIK OCH HÄLSA. Tänk dig ett par glasögon som kan visa viktiga data, livestreama synfältet, röststyras, visa videos och användas att tala med som en telefon till personer som befinner sig i andra rum. Tekniken finns och kallas för Augmented Reality, AR. Nu genomförs ett forskningsprojekt om hur smarta glasögon kan användas i anestesisjukvård vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa.
AR, Augmented Reality, innebär att en hårdvara ger en förstärkt version av verkligheten. Några exempel på hur AR redan används i vårt samhälle är mobilspelet Pokemon Go, hastighetsmätare i vindrutan i vissa bilar och appar där man kan testa möbler i sin faktiska hemmiljö innan man köper dem.
Dela det du ser
I docent Pether Jildenståls och doktoranden Per Enlöfs forskningsprojekt används AR för att förstärka miljön inom anestesisjukvård. Genom ett par så kallade smarta glasögon förses användaren med information som är direkt relaterad till den aktuella patienten. Glasögonen ger strömmad information om vitala funktioner, som till exempel EKG, puls, syresättning, blodtryck och koldioxid. Glasögonen har ett litet prisma som visar önskade data i realtid i synfältet. Användaren kan själv bestämma var i synfältet informationen ska synas och hur den ska se ut. Glasögonen ger alltså möjlighet till kontinuerlig övervakning medan man göra andra saker, till exempel blandar ett läkemedel eller talar med kollegor.
Glasögonen ger också möjlighet att dela med sig vad man ser till människor och användare som befinner sig på andra fysiska platser. På så sätt kan en anestesisjuksköterska trådlöst kommunicera bedömningsunderlag i realtid till en ansvarig anestesiläkare, även om denne befinner sig på en annan plats. Förutom mer välgrundade beslut på distans ger det flexibilitet; läkare eller annan kompetens behöver inte komma till rummet. Detta ger potential till både snabbare och bättre beslut, tror Per Enlöf och Pether Jildenstål, vilket gagnar både arbetsmiljö och patientsäkerhet.
– Där glasögonen tittar kan andra personer se, exempelvis vid utförande av en fysisk åtgärd på en patient eller om man rent pedagogiskt vill uppvisa ett handhavande, utöver att man får viktiga data. Man får en helhetsbild, menar Pether Jildenstål.
De glasögon som används i projektet styrs med rösten på samma sätt som en telefon, berättar Per Enlöf:
– Man kan använda röstkommandon när man styr dem och man kan kommunicera till andra användare. Det går även att streama filmer. Den person man kommunicerar med kan ha antingen egna smarta glasögon eller skärm, det kan man bestämma själv vad som passar bäst för den verksamhet man arbetar i, men i princip kan två personer på olika platser se genom varandras glasögon. En fördel med just glasögonen är att man har händerna fria så man kan arbeta med annat samtidigt men även att man får data i realtid.
Nya arbetssätt
Projektet tros alltså kunna bidra till bättre övervakning av patienter, eftersom glasögonen ger tillgång till information vad användaren än gör för tillfället.
– Detta kan bidra till bättre kommunikation inom det team som arbetar med patienten. Genom förbättrad övervakning och kommunikation och möjliggörandet av bättre beslut på distans kan man korta beslutstiderna när problem uppstår till en åtgärd utförs. Detta ger högre patientsäkerhet likaväl som ett mer effektivt utnyttjande av resurser, säger Per Enlöf.
– Jag ser att detta kan leda till nya arbetssätt, både vad det gäller vårdtäthet och vilka kompetenser som behövs i teamet. Man kan ändra på teamens sammansättning, ta in en superexpert eller hålla det enkelt. Det kommer självklart påverka kostnader och resurser på ett positivt sätt. Med den här typen av utrustning behöver man inte ha så mycket övervakningshårdvara och då minskar risken för att saker går sönder eller tappas i golvet under transporter till exempel, säger Pether Jildenstål.
Det finns många vinster med smarta glasögon, anser Per Enlöf:
– Får man detta att fungera på ett bra sätt är det även tänkbart att man kan minska infektionsrisken för både patienter och personal i och med att man inte använder fingrarna på utrustningen. Även om det bara har en liten effekt skulle det kunna bidra till mindre sjukfrånvaro bland personalen och även att patienterna får en säkrare miljö när det vistas på sjukhusen. Kan man spara ett vårddygn för en patient så ger det stora ekonomiska effekter.
Lagom mycket information
I projektet utvärderas olika mjukvaror och hårdvaror för att se vad som fungerar bäst. Olika glasögon ger olika mängd information.
– Det är alltid en risk när man får mycket information att det blir för mycket, en overload, och det kan ju vara en negativ konsekvens för den som ska fatta beslut. Därför har vi två typer av glasögon som vi studerar för att bedöma vilken sort som är mer lämplig för just anestesipersonal säger Pether Jildenstål och tillägger att det ska bli intressant att ta reda på om det är bäst med så mycket information som möjligt, eller om ”lagom ” är bättre. Hur mycket information vill man ha och hur ska den presenteras?
En utmaning i projektet har varit att få tekniken att fungera optimalt. Dels att bygga mjukvara som passar till glasögonen som ger dem hög funktionalitet, dels att layouten passar användaren.
– Allt detta kräver utvecklingsarbete och det har varit en del arbete med att få tekniken att fungera som vi vill så vi kan börja samla data, säger Per Enlöf.
En av projektets publikationer* handlar om vad personalen tycker om att arbeta med sådana här glasögon. Resultatet har visat att det finns potential men det finns vissa saker som kan förbättras vad gäller hur informationen presenteras och var i synfältet den ligger.
– Användarvänlighet och layout är det som vi behöver titta mer på. Men det finns ensamstämmighet i att detta har stor potential. Det handlar ju inte om att ersätta den mänskliga bedömningen eller den kliniska blicken utan det är ett hjälpmedel, ett verktyg för att effektivisera, säger Per Enlöf.
Tar tid tänka nytt
– Vi tycker det är väldigt roligt, spännande och utvecklande att arbeta med IT-sidan. Tillsammans har vi fått ett väldigt bra samarbete och det har vidgat våra vyer att få andra perspektiv, säger Per Enlöf och fortsätter:
– Tekniken måste ju fungera för att detta ska gå att genomföra. En lärdom har varit att man behöver tänka på nya sätt och man behöver ta ut vägar själv. Vi behöver själva ta fram nya sätt att arbeta vilket kan vara både roligt och frustrerande, men framför allt tar det tid.
– Ofta har man en bild själv av hur man vill ha det men genom att diskutera med utvecklarna så hittar man nya öppningar. Det blir en positiv energi av att sammanföra våra olika världar, anser Pether Jildenstål.
AR här för att stanna
Den här typen av teknik skulle kunna användas inom hela sjuk- och hälsovården, menar Per Enlöf:
– Ibland tänker vi på andra kliniska verksamheter där detta skulle vara bra, exempelvis i traumarum där man kan behöva snabba beslut eller vid komplicerade operationer. Det skulle också kunna vara effektivt i utbildningssyfte där exempelvis en kirurg skulle kunna livestreama sitt arbete till ett obegränsat antal studenter. Det ploppar upp idéer hela tiden.
– När vi får helt ny utrustning som vi inte är vana vid behöver den adapteras och det kan ta tid att känna sig trygg säger Pether Jildenstål. Jag är övertygad om att detta är ett jätteviktigt steg – att få beslut i närtid är ju dit vi vill komma och detta är en del i transformationen. Sen är det ju alltid så att det finns åsikter och det är därför det är så bra att ta fram fakta genom våra forskningsstudier. Jag skulle bli förvånad om man inte väljer att implementera detta för vi kommer ha gott om forskning att luta oss mot.
– Tekniken med att föra över information trådlöst är framtiden och i någon form kommer detta ske, avslutar Per Enlöf.
*Titel: Smart Glasses for Anesthesia Care: Initial Focus Group Interviews with Specialized Health Care Professionals; J Perianesth Nurs.
AV: LOVISA AIJMER
INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP OCH HÄLSA
