UKRAINA. Professor Max Petzold hade just ansökt om ett Erasmus-projekt för att stärka den folkhälsovetenskapliga forskningen i flera östeuropeiska länder, däribland Ukraina, när landet invaderades. Tillsammans ringde vi upp Olena Dubovyk, docent och lektor vid ett av universiteten i Kiev, som ger insyn i hur hon upplever situationen i krigets Ukraina.
Det har varit instabilt och oroligt i Ukraina ända sedan Rysslands olagliga annektering av Krim 2014, berättar Olena Dubovyk när vi når henne med ett videosamtal torsdagen den 3 mars.
– Vi var beredda på ett informationskrig eller ekonomiska begränsningar, men vi var inte redo för ett militärt krig. Ukraina är en självständig och fredlig stat, som inte svarat på Rysslands återkommande provokationer, anser Olena Dubovyk.
Olena Dubovyk är både allmänläkare och psykolog, ett ämne hon också disputerat inom. Hon är vanligtvis verksam som docent och senior lektor vid institutionen för special- och inklusionsutbildning vid fakulteten för specialpsykologi och medicin vid National Pedagogical Dragomanov University, som är ett av universiteten i Kiev. Universitetet har 16 000 studenter och 2 500 lärare.
Universitet bidrar till beredskap
Före invasionen genomfördes högre utbildning i Ukraina både på campus och digitalt, som en pandemiåtgärd. Sedan den 24 februari är all undervisning vid universiteten i landet pausad. Förstörelsen i Kiev och flera andra städer är stor. Både studenter och universitetslärare arbetar nu som volontärer för landets försvar. De bidrar efter bästa förmåga för att stärka landets försvarskraft och ge stöd åt medmänniskor som behöver det. Alla universitetsstuderande i Ukraina har under senare år fått återkommande undervisning inom första hjälpen och även inom psykologisk krishantering.
Tillverkar kamouflage
Som så många andra Kiev-bor har Olena Dubovyk och hennes man lämnat huvudstaden och bor just nu hos vänner i västra Ukraina, dit striderna ännu inte nått när vi genomför denna intervju. Och liksom så många andra ukrainare gör hon vad hon kan för att bidra till landets försvar. De lagar mat och transporterar den till trupperna, samlar in kläder, ger mat till flyktingar, sorterar mediciner och ger akut medicinsk och psykologisk hjälp till sina medmänniskor. Viktiga byggnader, som sjukhus och barnhem, bevakas också av invånarna.
När vi ringer upp Olena Dubovyk för ett videosamtal befinner hon sig i en gymnastiksal, där hon tar en paus i arbetet med att tillverka kamouflagenät. I salen knyter människor tygremsor till näten som ska göra armén och dess militära maskiner svårare att upptäcka för fienden.
– Alla ukrainare gör vad vi kan för att skydda vårt hemland. Situationen är extremt svår och folket i Ukraina är oändligt tacksamma för dem som försvarar landet, berättar Olena Dubovyk över videolänken i Max Petzolds hand.
Digitala stödgrupper
Fram till invasionen kombinerade Olena Dubovyk sitt arbete som universitetslektor med arbete som psykolog i Kiev. De senaste tre åren har hon drivit behandlingscentret Infanta som ger psykologisk och logopedisk behandling till barn med fysisk och kognitiv funktionsnedsättning och deras familjer i Kiev.
Krigsutbrottet sätter stor press på människor, och behoven av psykologiskt stöd ökar. När Olena Dubovyk inte arbetar med nät eller ordnar mat till Ukrainas försvar fortsätter hon hjälpa människor i särskilt behov av psykologiskt stöd, framför allt barn, men också bland vuxna. Genom digitala möten ger både hon och de studenter som nästan är klara med sin utbildning psykologiskt stöd, bland annat till föräldrar så att de kan och skapa så god trygghet det går i den svåra situationen.
– Vi är ljuset och hoppet för våra barn. Bara genom välkoordinerat arbete kan vi rädda vår befolkning under de här omständigheterna, säger Olena Dubovyk.
Upprepar budskap
Sedan invasionen har Ukrainas regering upprepade gånger vädjat till länderna i väst att etablera ett flygförbud för Ryssland över landet, en åsikt om Olena Dubovyk delar och upprepar:
– Världen måste lyssna på oss! Förstörelsen av Ukrainas städer kommer fortsätta så länge himlen är öppen för Ryssland.
Men Nato har hittills inte varit villigt att konfrontera ryska trupper direkt, vilket skulle krävas för att etablera en så kallad no-fly zone över Ukraina. Enligt Natos bedömning skulle en sådan åtgärd riskera att snabbt eskalera utvecklingen av kriget.
Erasmusansökan påbörjad
Från Europeiska unionen pågår flera satsningar för att hjälpa östeuropeiska länder att bygga upp myndigheter och andra samhällsstrukturer som i framtiden kan göra det möjligt för länderna att ansöka om medlemskap i EU. Max Petzold är en av dem som tagit initiativ till ett nytt Erasmus-program för bland annat lärarutbyten för att stärka folkhälsovetenskapen inte bara i Ukraina, utan även i Moldavien, Georgien och Armenien.
– De här länderna har stora erfarenheter av tuberkulos, kemikalieexponering och strålning, som vi kan lära oss av. Samtidigt saknar de ett helhetstänkande kring den psykiska och sociala hälsan. Genom Erasmus-programmet kan vi hjälpa dem bygga moderna masterprogram och forskarutbildningar inom folkhälsovetenskap, säger Max Petzold, som är professor i hälsovetenskaplig statistik vid institutionen för medicin.
Få GU-projekt i öst
Den första ansökan till Erasmus skrevs under av rektor Eva Wiberg bara timmar innan Ryssland inledde sin invasion av Ukraina. Under nästa år är planen att utvidga ansökan till att omfatta även forskarutbildning.
– Jag tycker att intresset från Göteborgs universitet att engagera sig i öststaterna hittills varit förvånansvärt svalt jämfört med andra delar av världen. Kanske kommer det att ändras när kriget är över, funderar Max Petzold.
AV: ELIN LINDSTRÖM
