PUBLICERINGSETIK. Akademiliv rapporterar från webinariet om tvivelaktig publicering och det föränderliga publiceringsklimatet som anordnades den 25 januari, av Rådet för forskningsetik i samarbete med Biomedicinska biblioteket.
Se filmen från seminariet (länk till GU Play)
Webinariet ingick i serien ”Forskningsetik i akademin – öppet fakultetsmöte”. Talare var Gustaf Nelhans, forskare och lektor inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås, samt bibliotekarierna Eva Hessman och Linda Hammarbäck.
Vetenskaplig publicering är en bransch där förlag kan tjäna mycket pengar, vilket lockar många aktörer. En del är mindre seriösa, med bristfällig eller obefintlig peer-review.
Olika finansieringsmodeller
Publicering kan finansieras på olika sätt, med prenumerationsavgifter eller APC (Article Processing Charges). Finansieringsmodellen APC innebär att forskare betalar en publiceringsavgift för att artikeln ska bli öppet tillgänglig.
Under senare tid har dock Läs- och skrivavtal, så kallade transformativa avtal, blivit den dominerande finansieringsmodellen. Idag har de flesta större förlagen som Elsevier, Wiley och Springer Nature avtal med bibliotekskonsortiet Bibsam. Det innebär att publiceringar med svenska corresponding authors bekostas centralt för publicering med dessa förlag. Några förlag som inte tecknat avtal, samt ett antal titlar som förlagen valt att inte erbjuda i de centrala avtalen, bekostas dock fortfarande med APC-avgifter. Därtill finns det många andra former av finansiering av öppen tillgång där kostnaderna tas på andra sätt, till exempel av forskningsfinansiärer, eller ”rika bibliotek”, societies själva, samt modeller för parallellpublicering (så kallad Grön öppen tillgång).
Bedöms från fall till fall
Forskare kontaktas med jämna mellanrum av tidskrifter som vill ta betalt för att publicera artiklar öppet tillgängligt, men vars vetenskapliga kvalitet kan vara mycket låg. Det existerande publiceringsklimatet kan medföra stress för forskare, som gör det frestande att acceptera publiceringserbjudanden från mer oseriösa tidskrifter.
Det finns alltid risk att artiklar publiceras i oseriösa tidskrifter. Ofta måste forskaren själv göra ett mindre detektivarbete för att kunna en bedöma tidskriftens kvalitet. Publiceringslandskapet förändras ständigt och det är svårt att skapa transparanta kriterier för vad som är seriöst. Det medför att det inte finns några tillförlitliga svartlistor, som tydligt listar de oseriösa tidskrifterna. Det finns dock ett fåtal listor, exempelvis Norska listan och Directory of Open Access Journals (DOAJ), som kan ge en fingervisning om en tidskrift är seriös.
Tänk, kontrollera, skicka in
Som exempel visade Gustaf Nelhans ett brev han själv fått från en tidskrift med namnet International Journal of Intelligent Information Systems, som vile publicera hans artikel för 770 dollar i APC-avgift. Han blev samtidigt tillfrågad om han ville ingå i tidskriftens redaktionsråd. I det här fallet gav ett besök på tidskriftens webbplats användbar information: sidan såg gammal ut och viktiga uppgifter, exempelvis om vem som var editor in chief, saknades.
– En varningsklocka är förstås om tidskriftens kommunicerar med dålig stavning och grammatik. Ofta utlovar de också en väldigt snabb process för peer-review, kanske bara två veckor, sade Gustaf Nelhans.
Under den sista halvan av seminariet gav bibliotekarierna Eva Hessman och Linda Hammarbäck mer handfasta råd om hur du som forskare oseriösa tidskrifter. Råden kan sammanfattas ”tänk – kontrollera – skicka in” (’think – check – submit’). Forskare vid Göteborgs universitet kan får stöd i publiceringsfrågor av Universitetsbiblioteket genom att kontakta forskarservice@ub.gu.se.
Inga lamm
De oseriösa tidskrifterna kallas ofta rovdjurstidskrifter eller ’predatory journals’, men Gustaf Nelhans föredrar istället att tala om tvivelaktig publicering. Begreppet rovdjurstidskrifter signalerar att allt ansvar läggs på tidskrifterna, vilket han tycker är fel:
– När vi beskriver dem som predatory journals ser vi dem som rovdjur och vi forskare blir oskyldiga lamm, men vi måste ta ansvar för vilken typ av publicering vi ger oss in i. Vi har också ett stort ansvar för våra doktorander, där vi som handledare måste se till att våra doktorander aldrig råkar ut för publicering i oseriösa tidskrifter, sade Gustaf Nelhans under seminariet och fortsatte:
– Jag har sett exempel på doktorander som skickat in till tidskrifter där de försent blivit varse om att tidskriften inte är seriös. Då kan doktoranden behöva betala till tidskriften för att få tillbaka sitt manuskript och kunna skicka det till en riktig tidskrift.
Mindre vanligt på äldre lärosäten
Tillsammans med Theo Bodin på Karolinska Institutet publicerade Gustaf Nelhans 2020 en artikel om publiceringar av forskare vid svenska lärosäten i tveksamma tidskrifter under perioden 2012-2017. De identifierade 1743 artiklar som publicerats i sådana tidskrifter under perioden, vilket med en fallande trend motsvarade mellan 0,9 och 0,5 procent av den årliga mängden vetenskapliga artiklar som publicerades av forskare vid svenska lärosäten.
Skillnaden mellan olika lärosäten var stor. Forskare vid yngre lärosäten tenderade att publicera en större andel av sin forskning i de tvivelaktiga tidskrifterna än forskare vid de stora och breda, respektive fackinriktade universiteten, något som kan bero på en mindre etablerad publiceringskultur eller svagare stödstruktur vid lärosätena. En relaterad orsak är lärosätenas ämnesmässiga inriktning med större andel professionsinriktad forskning som relativt nyligen förvetenskapligats på högskolor och nya universitet. Under perioden sjönk andelen artiklar som publicerades i tvivelaktiga tidskrifter.
Gustaf Nelhans och hans kollega gjorde också en sammanställning av vilka ord som tidskrifterna använde i sina titlar. Vanligt förekommande var forskningsområden inom ingenjörsvetenskaper, management och utbildningsvetenskap. Många tidskrifter är också aktiva inom hälsovetenskapliga fält samt bioteknologi.
Citeras sällan
Publiceringar i tvivelaktiga tidskrifter verkar dock ha liten inverkan på det vetenskapliga samhället, sett till hur sällan de citeras i andra publiceringar. Ett preprint från 2019 (How Frequently are Articles in Predatory Open Access Journals Cited, Björk et al.) https://arxiv.org/abs/1912.10228 gick igenom 250 slumpmässigt utvalda artiklar från sådana tidskrifter, med resultatet att 60 procent av dem inte citerats alls.
– Det är en mycket liten andel av dessa artiklar som fått någon substantiell mängd med referenser. Huruvida vi forskare faktiskt känner igen en publicering i en tvivelaktig tidskrift är en fråga som väl värd att hålla öppen för diskussion, sade Gustaf Nelhans.
För artiklar som genomgått peer-review före publicering under samma period var det endast 9 procent som inte fått en enda citering.
AV: ELIN LINDSTRÖM
