Svårt bedöma arbetsförmåga vid sjukskrivning

AVHANDLING. Nästan nio av tio läkare i primärvården anser att ett sjukskrivningsbeslut blir bättre om de har kontakt med patientens arbetsgivare. Det är dock bara fyra av tio som har den kontakten. I en avhandling vid Göteborgs universitet lyfts flera utmaningar för läkare vid sjukskrivning av patienter med vanlig psykisk ohälsa.

– Läkare tycker att detta är svårt, med all rätt. Det är en komplex uppgift där de inte fullt ut har det stöd de behöver, säger Paula Nordling, läkare och disputerad vid avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I hennes avhandling ingår en sammanställning av internationella kvalitativa studier där läkare beskriver hur de bedömer arbetsförmåga. Grunden är den kliniska undersökningen, men annat i patientens liv på jobbet och privat påverkar också arbetsförmågan. Dessa faktorer kan vara svåra för läkaren att bedöma. Särskilt problematisk är bedömningen vid vanlig psykisk ohälsa som depression, ångest och stressrelaterade tillstånd där symtom och funktionspåverkan kan vara svåra att påvisa.

En pusselbit som ofta saknas är information om patientens arbetssituation. Baserat på en stor enkätstudie från Karolinska Institutet undersökte Paula Nordling hur ofta 4 228 primärvårdsläkare hade kontakt med sjukskrivna patienters arbetsgivare, och om de var nöjda med dessa kontakter.

Hela 86 procent av primärvårdsläkarna ansåg att kontakter med arbetsgivare var viktigt för kvaliteten på deras arbete med sjukskrivning. Däremot var det bara 39 procent som rapporterade att de hade kontakt med arbetsgivare, själva eller via annan hälso- och sjukvårdspersonal.

Kommunikation och förtroende

Läkare som samarbetade med andra yrkeskategorier på vårdcentralen, eller med den som koordinerade rehabiliteringsinsatser, hade i högre utsträckning kontakt med patienters arbetsgivare. Läkarnas nöjdhet med arbetsgivarkontakterna var i sin tur kopplad till huruvida de ansåg sig ha stöd från sin chef och tillräckliga resurser i arbetet med sjukskrivningar.

I ett försök att underlätta kontakter mellan läkare, patient och arbetsgivare utvecklade Paula Nordling ett enkelt kommunikationsstöd i form av ett frågeformulär, Resurslappen, som användes i en randomiserad studie i primärvården.

En del av de totalt cirka tjugo frågorna besvarades gemensamt av patient och läkare, en del av patient ihop med chef eller arbetsledare. Enligt användarna kunde upplägget bidra till förbättrad kommunikation om hälsa och arbetssituation, och till ökad förståelse av hur psykiska tillstånd kan påverka arbetsförmågan.

Deltagande patienter framhöll värdet av att deras situation gavs legitimitet, och vissa blev hjälpta i sina beslut om sjukskrivning och arbetssituation. Överlag betonade användarna vikten av ärlig kommunikation, tillit och ordentligt avsatt tid för samtalet om psykisk ohälsa och arbetssituation.

Individuellt och organisatoriskt stöd

Enligt Paula Nordling tyder resultaten i hennes avhandling på att det behövs insatser på både individ- och organisatorisk nivå för att stärka läkares arbete med sjukskrivningsärenden.

– Läkare behöver mer utbildning i försäkringsmedicin. Inte bara hur man skriver intyg utan också kunskap om det komplexa samspelet mellan individ och kontext i sjukskrivningssituationen. Tyvärr är den vetenskapliga kunskapen kring detta väldigt begränsad än så länge när det gäller vanlig psykisk ohälsa, säger hon.

– Läkare behöver också organisatoriska förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete i sjukskrivningsärenden. Konkreta resurser i form av tid, riktlinjer, stöd från ledningen, och möjligheter till samarbete både inom och utanför kliniken kan underlätta läkares bedömningar av arbetsförmåga och behov av sjukskrivning.

Titel: Physicians’ practices in sickness certification for common mental disorders – assessment of work capacity and communication with the patient’s workplace.

AV: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA