BIDRAG. Ann Hellström och Verena Sengpiel är forskningsledare för varsin stor klinisk behandlingsstudie som fått nästan 20 miljoner koronor vardera från Vetenskapsrådets utlysning inom klinisk behandlingsforskning. Den ena studien testar om ögondroppar med kortison kan minska risken för den ögonsjukdom som kan drabba förtidigt födda barn, och den andra ska undersöka om det är säkert att sätta igång förlossningar i hemmet.
Verena Sengpiel, docent i obstetrik och gynekologi vid Sahlgrenska akademin och förlossningsläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, är huvudsökande för ett projekt som ska undersöka om första fasen av igångsättning av förlossning kan ske i hemmet.
Världen över är det allt fler förlossningar som sätts igång. Nya studier har visat fördelar med igångsättning i vecka 41 istället för att vänta till vecka 42. De nationella riktlinjerna i Sverige har sedan dess ändrats till att erbjuda igångsättning i vecka 41. Det innebär att omkring var tredje förlossning i Sverige kommer starta med en igångsättning.
– Det finns studier som tyder på att kvinnorna som sätts igång föredrar att få åka hem igen tills det aktiva förlossningsarbetet börjar, så kallad heminduktion, och att det kan vara hälsoekonomiskt fördelaktigt. Även om heminduktion är klinisk rutin i flera länder, så finns det idag inga tillräckligt stora studier som har undersökt om det är lika säkert för mor och barn som att sättas igång på sjukhus, säger Verena Sengpiel.
Svensk förlossningsvårds största studie
I den nya studien ska Verena Sengpiel tillsammans med kollegor undersöka om det vore ett säkert alternativ för mor och barn att påbörja igångsättningen av förlossningen hemma. Det är en enorm studie. Totalt ska 8890 kvinnor ingå, som alla bedöms ha en låg risk för komplikationer. Hälften av dessa kvinnor lottas till att få åka hem efter att deras förlossning satts igång på sjukhus, och hälften lottas till att stanna kvar på sjukhus efter igångsättningen.
– Det är största studien som vi har gjort inom svensk förlossningsvård. Jag tycker att det är jätteroligt att nästan alla kvinnokliniker kommer att delta och att vårt forskningssamarbete inom ramen för vårt nätverk för nationella kliniska studier inom obstetrik och gynekologi SNAKS nu har kommit så långt att vi kan genomföra studier av den här kvalitén och storleken, säger Verena Sengpiel.
Långdragna igångsättningar
När en förlossning ska sättas igång används antingen läkemedel eller en liten ballong, som sakta mjukar upp och förkortar livmodertappen. Vid en igångsättning kan det ta flera dygn innan det aktiva värkarbetet börjar, och idag tillbringar därför dessa kvinnor längre tid på sjukhuset innan den aktiva förlossningsfasen startar. Det är vanligt att kvinnor upplever en förlossning som behövt sättas igång som utdragen och besvärlig.
– Det känns speciellt roligt att vi studerar ett ämne som kan blir en riktigt win-win med ökad nöjdhet för både patient och partner, bättre utnyttjande av resurser och eventuellt även bättre klinisk utfall, säger Verena Sengpiel.
Goda förutsättningar för prematura barn
Ann Hellström är professor i pediatrisk oftalmologi vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, och överläkare på Ögonmottagningen för Barn, Drottning Silvias barnsjukhus. Hennes mål är att ge barn som föds mycket förtidigt så goda förutsättningar som möjligt att utvecklas så normalt som möjligt. Hon är särskilt expert inom prematuritetsretinopati (ROP), en ögonsjukdom som beror på att blodkärl i näthinnan inte utvecklas som de ska, vilket kan leda till synskador och i värsta fall blindhet hos det förtidigt födda barnet.
Undvika destruktiv laserbehandling
I allmänhet uppträder behandlingskrävande ROP vid en ålder motsvarande mer än 34 veckor efter moderns sista menstruation, alltså ofta vid flera månaders ålder efter för tidig födelse. I Sverige screenas alla barn födda före 30 fullgångna graviditetsveckor för ROP, och cirka 40 barn per år visar sig behöva behandling. Barnen får då antingen en laserbehandling, som förstör den perifera näthinnan, eller injektioner av Anti-VEGF i ögat, ett läkemedel som motverkar okontrollerad sjuklig blodkärlstillväxt.
– I Lund har ett antal barn med ROP under det senaste året fått det syntetiska kortisonet dexametason som ögondroppar, för att minska inflammationen innan de ska behandlas med laser. Man har då sett att laserbehandling i de flesta fall har kunnat undvikas, berättar Ann Hellström.
Randomiserad multicenterstudie
Vetenskapsrådet ger nu 19 miljoner kronor för genomförande av en multicenterstudie, i sex regioner i Sverige, som kallas ”DROPROP”. För studien kommer hundra barn som konstaterats ha begynnande sjukliga blodkärl i näthinnan eller retinala blödningar behandlas med ögondroppar, där barnen kommer att lottas till att antingen behandlas med ögondroppar med dexametason, eller ingå i kontrollgruppen där de istället får fysiologisk koksaltlösning.
Syftet är att undersöka om ögondroppar med dexametason kan minska andelen barn som behöver sövas och få laser- eller Anti-VEGF behandling.
– Om droppbehandlingen blir lyckosam innebär det en stor fördel för denna sköra och i övrigt mycket drabbade grupp barn som skulle slippa en eller flera sövningar, som riskerar att påverka hjärnans utveckling negativt. Behandling med ögondroppar skulle också vara en stor fördel i delar av världen där tillgången till andra behandlingsmöjligheter är begränsade och många barn blir blinda, kanske helt i onödan, säger Ann Hellström.
Projektet kommer också att undersöka biomarkörer i blod som blivit över vid klinisk provtagning för att undersöka samband mellan dessa och ROP-utveckling och behandlingseffekt.
AV: ELIN LINDSTRÖM
