NY STUDIE. Både måttlig och mer intensiv fysisk träning dämpar symtom vid ångest, också när sjukdomen är kronisk. Det visar en studie som letts av forskare vid Göteborgs universitet.
Studien som publiceras i tidskriften Journal of Affective Disorders är baserad på 286 patienter med ångestsyndrom rekryterade från primärvården i Göteborg och norra Halland. Hälften av patienterna hade levt med ångest i minst tio år. Medelåldern var 39 år, 70 procent var kvinnor.
Deltagarna lottades till gruppträning under tolv veckor, antingen måttlig eller mer intensiv. Resultaten visar att symtomen av ångest förbättrades påtagligt, även vid kroniska tillstånd, jämfört med en kontrollgrupp som fick råd om fysisk aktivitet enligt folkhälsorekommendationer.
De flesta individer i behandlingsgrupperna gick från hög ångestnivå vid start till låg ångestnivå efter tolv veckor. De som tränade på måttlig nivå ökade chanserna till förbättrade symtom på ångest med faktor 3,62. Motsvarande faktor för de som tränade mer intensivt var 4,88. Deltagarna hade ingen vetskap om vilken träning eller rådgivning personer utanför den egna gruppen fick.
– Det fanns en signifikant intensitetstrend för förbättring, det vill säga ju högre träningsintensitet desto större förbättring i ångestsymtom, konstaterar Malin Henriksson, doktorand på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Region Halland och studiens förstaförfattare.
Betydelsen av träningsintensitet
Tidigare studier av fysisk träning vid depression har påvisat klara symtomförbättringar. Däremot har det saknats en entydig bild av hur personer med ångest påverkas vid fysisk träning. Den nu genomförda studien beskrivs som en av de hittills största.
Båda behandlingsgrupperna hade 60 minuter långa träningspass tre gånger i veckan under ledning av fysioterapeut. Passen omfattade både konditions- och styrketräning. Efter uppvärmning vidtog cirkelträning på tolv stationer i 45 minuter följt av nedvarvning och stretchning.
Gruppen som tränade på måttlig nivå skulle uppnå cirka 60 procent av maxpuls. Graden av ansträngning skulle skattas till lätt eller måttlig. Gruppen som tränade mer intensivt skulle ligga på 75 procent av maxpuls, med en ansträngningsgrad som uppfattades som hög.
Nivåerna validerades regelbundet med hjälp av Borgskalan, en etablerad skattningsskala för upplevd fysisk ansträngning, och konfirmerades med pulsklockor.
Behov av nya enkla behandlingar
Dagens standardbehandlingar för ångest är kognitiv beteendeterapi, KBT, och psykofarmaka. Det är dock vanligt med läkemedelsbiverkningar, och att patienter med ångestsjukdom inte svarar på den medicinska behandlingen. Långa väntetider till KBT kan också försämra prognosen.
Den aktuella studien har letts av Maria Åberg, docent på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, specialistläkare i allmänmedicin inom Regionhälsan i Västra Götalandsregionen och korresponderande författare.
– Läkare inom primärvården behöver behandlingar som är individualiserade, har få biverkningar och är lätta att ordinera. Modellen med tolv veckors fysisk träning, oavsett intensitet, är en effektiv behandling som oftare bör göras tillgänglig inom primärvården för personer med ångestproblem, säger hon.
Titel: Effects of exercise on symptoms of anxiety in primary care patients – A randomized controlled trial
AV: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
