FORSKNINGENS FÖRUTSÄTTNINGAR. 3R-seminariet som arrangerades av GU:s djurskyddsorgan i mars, samlade runt 70 deltagare online. Det fokuserade på hur forskare kan bli bättre på att utvärdera den faktiska svårhetsgraden för varje djur som används i ett försök. Experimentell Biomedicin (EBM) delade också med sig av olika sätt att öka välfärden för djuren. Bland annat har man prövat att ge råttor smärtlindring i en nutellaklick – något som visade sig fungera bra, inte bara för att undvika ett nålstick utan även för jämnare smärtlindring över dygnet.

• Retrospektiv bedömning – den faktiska svårhetsgraden
• 3R-arbetet på EBM: lyfttekniker och söta doser smärtlindring
• Frysteknik och IVF utvecklas för bevarande av genetiska linjer inom djurforskningen

Retrospektiv bedömning – den faktiska svårhetsgraden

 

3R står för att ersätta (replace), minska (reduce) och förfina (refine) forskning med djur. Alla som arbetar med försöksdjur inom EU ska arbeta efter 3R-principen. En viktig aspekt för att forskningen ska kunna utvecklas i denna riktning är att utvärdera vilken svårhetsgrad varje enskilt djur uppnått i ett projekt. Detta kallas retrospektiv svårhetsbedömning.

Ann-Christine Eklöf, PhD och vetenskaplig sekreterare på Centrala djurförsöksetiska nämnden (CDFN) gav seminariedeltagarna större förståelse för varför och hur utvärderingen ska göras, både före, under och efter varje försök.

– Inför ett projekt är det viktigt att tänka igenom svårhetsgraden redan i planeringsfasen för att begränsa moment som innebär smärta och lidande för djuren. Under tiden projektet pågår behöver du kontinuerligt utvärdera så att du vet att du håller dig inom ramarna. Och för att kommande forskning ska ges möjlighet att förbättra sin design och metodval, är retrospektiv bedömning en viktig nyckel, säger Ann-Christine Eklöf.

Ann-Christine betonar också att retrospektiv bedömning är viktig för att värdera projektens måluppfyllelse samt utifrån offentlighet, transparens och öppenhet.

Goda exempel men också bristande kunskap

Sedan 2011 har Centrala djurförsöksetiska nämnden genomfört utvärdering i efterhand av forskningsprojekt över hela Sverige. Utvärderingen görs på de etiska tillstånd som av den regionala nämnden klassats som avsevärd svårhet, på försök där primater används eller på försök där nämnden är intresserad av en specifik fråga. Det sker genom att försöksledaren lämnar in underlag till nämnden som sedan gör en utvärdering.

– Vi ser goda exempel på hur forskare förbättrar design och tänker in djurens välbefinnande redan från start. Ett exempel är att pilotstudier görs innan man går vidare med projektet. Ett annat är att man använder sig av datasimuleringar, och ett tredje är att använda cellkulturer istället för levande djur, berättar Ann-Christine.

Dock ser hon att det brister när det gäller kunskap om den retrospektiva bedömningen bland forskare.

– Det är något som finns med i utbildningen. Men från ansökan om ett etiskt godkännande, tills det ska göras en utvärdering är det tyvärr ett glapp på flera år.

Det krävs därför att forskarna kontinuerligt gör den retrospektiva bedömningen av svårhetsgraden för varje djur. Ett problem som Ann-Christine nämner är att smärta som djur utsätts för kan bedömas olika av olika forskare, och det krävs både hög kompetens och vana av att hantera djur för att göra en korrekt bedömning.

– Studier har visat att ett moment kan bedömas som måttlig svårhet av en del forskare, men det finns också de som bedömer samma situation som avsevärd svårhet, vilket skapar en skala både uppåt och neråt i svårhetsbedömningen, och det är viktigt att man är noga med nyanserna i sin utvärdering.

Fakta: Utvärdering i efterhand och retrospektiv bedömning

• Publicerade utvärderingar från CDFN finns att hitta på www.cdfn.se

3R-arbetet på EBM: lyfttekniker och söta doser smärtlindring

 

I samarbete med veterinärer och forskare har djurteknikerna på EBM hittat nya metoder för att minska stress hos djuren och ge mer effektiv smärtlindring. Kate Nordqvist, djurtekniker på EBM och administratör i Göteborgs universitets djurskyddsorgan, berättar mer om detta arbete som utgår från 3R-principerna.

Ett av projekten handlar om att hitta alternativ för injektioner av smärtlindrande medel till råttor. I samråd med forskare och veterinärer prövade man att blanda smärtlindrande buprenorfin med söt nötkräm i form av Nutella.

– Råttorna fick en nutellaklick till en början i mungipan men vande sig efterhand och slickade då gärna i sig blandningen själva. Istället för injektioner flera gånger per dag så räcker det med denna nutellaklick två gånger per dag. Vi har sett att smärtlindringen dessutom blir mer effektiv då substansen utsöndras mycket jämnare över dygnet, berättar Kate.

Ett tryggare sätt att bli upplyft

Ett annat pågående arbete är att djurteknikerna på EBM undersökt alternativ till att lyfta möss i svansen, en metod som studier visat kan medföra stress för djuren. Istället lyfter man nu genom att ge stöd under kroppen på musen.

– Djuren, men också personalen uppskattar metoden eftersom de får bättre kontakt med djuret och lättare kan läsa av stressignaler. Nu jobbar vi vidare på att standardisera metoden för hur möss ska lyftas, så att alla gör på samma sätt och kommer sedan implementera metoden i nära samarbete med forskargrupperna på EBM.

Habituering och minskad avel

Att habituera djuren till olika situationer är också ett led i 3R-arbetet. Till exempel tränas djuren i några utvalda projekt, inför procedurer som ska genomföras och de blir då belönade med godis i samband med provtagning.

– På EBM arbetar vi också i nära samarbete med forskargrupperna för att minska aveln av möss och för att undvika överskott av djur som inte kan användas i försök, säger Kate Nordqvist.

Frysteknik och IVF utvecklas för bevarande av genetiska linjer inom djurforskningen

 

Genom att frysa ner spermier och använda IVF-teknik vid befruktning, kan specifika genetiska linjer hos zebrafiskar som används i forskning bevaras. Metoden kallas cryopreservation, och nu har forskare utvecklat metoden så att den är enkel att implementera även på mindre faciliteter. Vanligtvis bevaras en stam genom avel, vilket leder till onödigt många djur på labb och även risk för genetisk drift.                                                                                                                                 

Elisa Alexandersson, som har utvecklat metoden tillsammans med kollegor inom Henrik Zetterbergs forskargrupp, svarar på tre frågor om vad hon kommit fram till. Se också Elisas poster för mer information.

Varför är cryopreservation effektivt?
– Att hålla en genetisk linje vid liv genom avel är både arbetstids- och resurskrävande. Ibland kan det även gå flera år mellan att en specifik linje används i forskning, och då finns risken att den genetiska linjen förändras så att avkomman inte är längre är genetiskt lik ursprungsdjuren. Med cryopreservation kan vi eliminera den risken samtidigt som vi minskar antalet djur som används på labb och i forskning.

Hur har ni förfinat metoden?
– Vi utgick från den ursprungliga metoden för cryopreservation av zebrafiskspermier som togs fram 1982. Metoden har ansetts för arbetskrävande och därför har vårt mål varit att hitta en arbetsgång som är enkel och kostnadseffektiv att implementera och arbeta med, även för mindre faciliteter där det exempelvis är begränsat med utrymme.

Vilka svårigheter har ni stött på?
– Att välja rätt zebrafiskhanar är avgörande för kvalitén på spermierna. Hanarna bör vara i rätt ålder och ha goda fysiska egenskaper så som klara färger. Vi har också märkt att de nedfrysta proverna är mycket känsliga för temperaturväxlingar och måste hanteras försiktigt.

AV: CHARBEL SADER