KRÖNIKA. I början av juni ska riksdagen ta ställning till vårpropositionen, men dess innehåll gynnar inte medicinsk forskning i Sverige. Alla de medicinska fakulteterna, och även Karolinska Institutet, står eniga i kritiken. Det skriver dekan Agneta Holmäng i sin krönika.
Måndagen den 19 april var Sahlgrenska akademin värd för ett nationellt dekanmöte som på grund av pandemin fick ske genom zoom. Alla dekaner för de medicinska fakulteterna var med, och vi hade också bjudit in de universitetsrektorer som har medicinsk bakgrund, förutom KI:s rektor Ole Petter Ottersen, även rektorerna för Lunds och Linköpings universitet, Erik Renström och Jan-Ingvar Jönsson. Även om mötet inte blev fysiskt så blev diskussionerna och utbytet av samtalen mycket givande.
Medicinsk forskning och utbildning under pandemin
Mötet fokuserade på de förändringar som är på gång när det gäller forskningsfinansiering, och hur detta kommer att påverka medicinsk forskning. Vi var alla eniga om att året med pandemin har varit påfrestande för alla Sveriges högskolor och universitet, med drastiskt förändrade villkor och förutsättningar för såväl utbildning som forskning. För lärosäten i Sverige med medicinska fakulteter – Göteborg, Linköping, Lund, Karolinska Institutet, Umeå, Uppsala och Örebro – har situationen varit extra ansträngande av flera skäl. Trycket på medicinsk forskning och på forskarna har varit mycket stort; många kliniska forskare har behövts i vården, klinisk forskning har bromsat in eftersom patienter inte kunnat inkluderas i studier, och samhället har haft ett stort behov av kunskap och fakta relaterat till pandemin.
Med den bakgrunden är prioriteringarna i regeringens vårändringsbudget anmärkningsvärda; mitt under den största hälsokrisen i modern tid tilldelas de sju svenska universiteten med medicinsk fakultet en proportionellt sett betydligt mindre andel av de ytterligare medel som anslagits till forskning och utbildning på forskarnivå. Under mötet enades därför alla vi medicinska dekaner, tillsammans med KIs rektor, om att ställa oss bakom en debattartikel där vi problematiserar förslagen och lyfter fram konsekvenserna för medicinsk forskning och utbildning. Vår förhoppning är att vårt inlägg i debatten kanske kan påverka riksdagen som ska besluta om vårpropositionen i början av juni.
Ett nytt kvalitetsbaserat system för att fördela forskningsanslag
Den största nyheten i vårpropositionen är satsningen på profilområden. Dessa områden blir en del av ett nytt kvalitetsbaserat system för att fördela forskningsanslag. Det pågår nu diskussioner om vad dessa profilområden kan tänkas innebära, bland annat inom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF), och forskningsråden har fått i uppdrag att ”blixtutreda” hur dessa områden kan tänkas genomföras. En utlysning som Vetenskapsrådet ansvarar för planeras ske i september, då lärosätena kan ansöka om profilområden. Enligt Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, är det regeringens ambition att alla 27 lärosäten i Sverige på sikt ska kunna ha ett eller eventuellt två egna profilområden. Initialt satsar regeringen en halv miljard som ska fördelas mellan lärosätena.
I realiteten innebär detta att styrningen av forskningen ökar
Forceringen i denna fråga är en farhåga då det i nuläget är oklart hur bedömningen ska gå till när dessa profilområden fördelas. Det blir självklart ett problem att på kort tid ta fram profilområden, speciellt för de breda universiteten där det riskerar att leda till interna slitningar. Risken är också uppenbar att satsningen på profilområden i realiteten innebär en regionalpolitisk styrning av forskningen. I alla tider har den fria forskningen, som styrs av excellens, gett de bästa resultaten och lett fram till medicinska genombrott. Ett rejält ökat basanslag är därför en mycket bättre investering av skattebetalarnas pengar, än satsningar som riktas mot särskilda områden.
För att hejda smittspridningen och stoppa pandemin har regeringen det senaste året tillsatt extra anslag till forskning om covid-19. Det är naturligtvis mycket bra och helt nödvändigt, men det behövs också forskning inom andra medicinska områden för att förbättra människors hälsa. Forskare inom många av våra områden har under det senaste året gjort stora uppoffringar när de skiftat forskningsfokus för att hjälpa till i kampen mot coronaviruset.
Vi vet inte vilken form nästa stora hälsokris kommer att ha
Att vi mindre än ett år efter att pandemin bröt ut hade fungerande vacciner beror på decennier av grundforskning om virus och vacciner. Medicinsk forskning måste få möjligheter att arbeta långsiktigt under förutsägbara och hållbara förutsättningar. Vi vet inte vilken form nästa stora hälsokris kommer att ha, men den kan komma plötsligt. Om världen ska kunna möta den behöver vi mer proaktiva satsningar på den fria forskningen redan nu.
Agneta Holmäng, dekan
Bra formulerat Agneta m fl. och bra att ni agerar samfällt. ”Ett nytt kvalitetsbaserat system för fördelning” avslöjar bara genom ordvalet en ökad politisk snarare än en vetenskaplig styrning av forskningen och med endast ett eller två ”profilområden” kan endast mindre högskolor/universitet komma att prioriteras/profileras. Kanske det är dags att frigöra fakulteterna, ja kanske t.o.m institutionerna, från rektorsnivån, åtminstone för att få jämförbara storheten inom landet? Inte enbart forskningen utan och undervisningen kommer att påverkas drastiskt av sådant förslag. Vårt gemensamma ansvar ligger nu i att analysera och öppet debattera forskningspropositionens förslag! MVH Göran Larson prof em