FORSKNINGSETIK. En forskare behöver göra ett eget etiskt ställningstagande, innan hen ansöker om etiskt tillstånd från djurförsöksetisk nämnd. Vid ett webinarium för anställda och studenter gav universitetsveterinär Aina Moe Bäck en översikt över vad som gäller för djurförsök i Sverige och gav också några råd till forskare som använder djur i sin forskning.
Webinariet hölls som en del i seminarieserien ”Forskningsetik i akademin – öppet fakultetsmöte”, som anordnas av Rådet för forskningsetik. Det hölls vid lunchtid torsdag 21 januari, och hade ett 80-tal åhörare. Professor Elisabet Holm, som har särskilt fokus på djurförsöksfrågor i Rådet för forskningsetik, hälsade alla välkomna.
Djurens välfärd i fokus
En viktig grundsten för all forskning med djurförsök inom EU är 3R-principen (replace, reduce, refine), som formulerades av forskarna William Russell och Rex Burch i en artikel redan 1957, och som några år senare också presenterades i boken ”The principles of Humane Experimental Technique”. Enligt 3R-principen ska forskare alltid sträva efter att om möjligt ersätta djurförsök med djurfria metoder, använda så få djur som möjligt och att arbeta med djurens välfärd i fokus.
– Vi arbetar redan mycket med att ersätta djur med exempelvis cellodling eller datormodeller. 3R-principen sätter fokus på vikten att planera studien väl och gärna ta hjälp av en statistiker för att säkert veta hur många djur som behöver användas för att få ett användbart resultat av studien, sade Aina Moe Bäck under sin presentation.
– Vetenskapsrådet har också särskilda utlysningar för 3R-projekt. Projekten kan handla om hur man kan ersätta djur med andra metoder i forskning, men också hur man kan minska antalet djur på ett bra sätt, till exempel genom att se till att få ut så mycket information som möjligt från varje djur. 3R-projekt kan också handla om att förbättra tillvaron för djur som ingår i studien, lade Elisabet Holm till.
Aina Moe Bäck konstaterade att det etiska förhållningssättet till djurförsök är högst personligt, och att forskaren själv bör ta ställning till vad som kan anses vara etiskt försvarbart att utsätta djur för i förhållande till den nytta som forskningen kan innebära. Den etiska avvägningen, nyttan som forskningen kan ge kontra det lidande som försöket innebär för djur, är också det som den djurförsöksetiska nämnden tar ställning till när en forskare ansöker om etiskt tillstånd.
Lång process mot etiskt tillstånd
Innan en forskare kan bli aktuell för en ansökan om etiskt tillstånd måste hen bli godkänd i utbildningen i Laboratory Animal Science, eller Försöksdjurskunskap som utbildningen tidigare hette. Denna utbildning är obligatorisk för alla som ska verka i försöksdjursverksamheten. Utbildningen lär bland annat ut vilka rutiner som gäller och hur man hanterar djuren på bästa sätt, och ger även kunskap att kunna avgöra om djur inte verkar må bra.
Ansökan om etiskt godkännande är en process i flera steg, där det första steget är att diskutera upplägget med universitetsveterinär och djurtekniker. Föreståndaren för försöksdjursverksamheten ska sedan godkänna ansökan. Därefter skickar forskaren ansökan till den djurförsöksetiska nämnden, där den först diskuteras i en beredningsgrupp, dit forskaren också kallas för att svara på frågor. Efter det förberedande mötet får forskaren komplettera sin ansökan, innan den diskuteras och beslutas av den djurförsöksetiska nämnden.
– Här vill jag poängtera att det är bra om beredningsgruppen ställer många frågor om ansökan och det blir en etisk diskussion. Det innebär att alla frågetecken kan rätas ut och beslut kan tas av den djurförsöksetiska nämnden. Om den djurförsöksetiska nämnden har kompletterande frågor kan ansökan bordläggas och då får forskaren vänta minst en månad till på sitt tillstånd, sade Aina Moe Bäck.
Viktigt att föra journal
Den djurförsöksetiska nämnden består av en ordförande, som är jurist, en sekreterare, sex lekmän (var av fyra är politiker och två representerar djurskyddsorganisationer), samt sex forskare eller djurtekniker. Det finns sex djurförsöksetiska nämnder i Sverige.
Innan forskaren kan inleda sina djurförsök måste hen också, i egenskap av försöksledare, skriva ned instruktioner till de djurtekniker som ska arbeta med djuren i försöksdjursverksamheten. Aina Moe Bäck påminde också om att det är viktigt att föra en detaljerad journal över djuren, och att denna journal måste förvaras nära djuren så att universitetsveterinär, djurtekniker och tillsynsmyndighet (Länsstyrelsen) kan se vad som gjorts under försöken. Det är också viktigt att alla journaler finns på plats när Länsstyrelsen genomför kontroll i försöksdjursverksamheten.
Målet är att upphöra med djurförsök
Djurförsök i forskning regleras i Sverige av Djurskyddslagen, Djurskyddsförordningen och Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2019:9) om försöksdjur. Jordbruksverkets föreskrift är den svenska implementeringen av det EU-direktiv som kom 2010, där det framförs det slutliga målet är att helt ersätta ingrepp på levande djur för vetenskapliga och pedagogiska ändamål så snart det är vetenskapligt möjligt att göra det.
– Målet är alltså att vi ska sluta genomföra djurförsök i forskning, och det är tydligt uttryckt i EU-direktivet. I samhället finns idag en stor grupp människor som vill stoppa djurförsöken, och det är något forskare behöver ha i åtanke, sade Aina Moe Bäck.
Hon fortsatte:
– Det är viktigt att ha ett empatiskt förhållningssätt, och att vi alla för en kontinuerlig etisk diskussion kring djurförsök, både med oss själva och med varandra. Det är inte svart eller vitt, utan det finns en hel skala gråa nyanser emellan.
Lång historia
Under sin föreläsning gav Aina Moe Bäck också en bild av hur synen på djurförsök utvecklats genom tiderna. Att använda djur i forskning är långt ifrån ett nytt fenomen – det finns dokumenterat att Aristoteles genomförde forskning med djur redan på 300-talet före Kristus. Först långt senare höjdes röster emot användningen av djurförsök, framför allt i England. 1655 deklarerade fysiologen Edmund O’Meara att vivisektion, alltså invasiva ingrepp på levande djur, försatte kroppen i ett onaturligt tillstånd. Det dröjde dock till 1822 innan England stiftade en lag mot grym behandling av kreatur. 1876 följde en mer allmän lag mot djurplågeri, som bland andra Charles Darwin, upphovsman till evolutionsteorin, argumenterat för: ”Du frågar om min åsikt om vivsektion. Jag håller helt med om att det är motiverat för verkliga utredningar om fysiologi, men inte för enbart fördömlig och avskyvärd nyfikenhet. Det är ett ämne som gör mig sjuk av skräck, så jag säger inte ett ord om det, annars ska jag inte sova ikväll.”
I Sverige kom den första lagen mot djurplågeri 1857.
Länkar:
- Experimentell biomedicin – EBM: https://www.gu.se/core-facilities/experimentell-biomedicin-ebm
- Försöksdjur och djurförsök – Jordbruksverket.se
- Norges nationella konsesplattform om 3R: Norecopa
- Samlad information från lärosäten i Sverige som bedriver djurforskning, vänd mot en bred allmänhet: https://www.djurforsok.info/
TEXT: ELIN LINDSTRÖM
