UNGA FORSKARE. I årets utdelning inom medicin och hälsa från Vetenskapsrådet fick åtta unga forskare vid Göteborgs universitet etableringsstöd, vilket ger dem sex miljoner vardera i forskningsmedel. Institutionen för medicin passade på att ställa några frågor till en av dem, postdoktorn Carmen Carciulo, vars forskning undersöker varför kvinnor får artros lättare än män.
Hej, Carmen, grattis till etableringsbidraget från Vetenskapsrådet! Vad betyder det för dig?
– Tack! Etableringsbidraget är viktigt på flera sätt. Det gör att jag kan koncentrera mig på min forskning och vara mindre orolig för vad som händer om några månader. Det gör också att jag kan anställa en doktorand och i framtiden en postdoktor.
Kan du berätta lite mer om projektet som etableringsbidraget gäller?
– Ja, det handlar om den intressanta frågan varför kvinnor lättare får artros än män. En av orsakerna kan vara skillnaden mellan könshormoner, särskilt östrogen. Skillnaderna mellan könen när det gäller artrosutveckling blir signifikanta efter klimakteriet när östrogennivåerna minskar drastiskt. Min hypotes är att östrogen spelar en viktig fysiologisk roll för att dämpa ledinflammation som svar på den mekaniska belastning som lederna utsätts för i vardagliga aktiviteter.
– När jag arbetade som postdoktor handlade mitt huvudprojekt om artros. Här vid Ulrika Islanders laboratorium och vid Centre for Bone and Arthritis Research (CBAR) är forskningen i huvudsak inriktad på effekten av könshormoner på inflammation och reumatiska sjukdomar. När jag fick möjligheten att komma till Göteborg kunde jag kombinera min erfarenhet av artros med CBAR:s expertis inom könshormoner.
– En del av arbetet i projektet går ut på att undersöka de cellulära och molekylära mekanismerna bakom östrogeneffekten på ledinflammation och ledbroskskador påverkade av adenosinreceptorer, med det övergripande målet att hitta en effektiv behandling för artrospatienter.
Du doktorerade i ditt hemland Italien och därefter arbetade du i fem år som postdoktor vid New York University innan du kom till Göteborg 2019. Hur har din forskningsinriktning förändrats under den tiden?
– När jag var postdoktor i USA fick jag möjlighet att prata med ortopedkirurger och reumatologer. Jag lärde mig att det viktigaste för artrospatienter är att få lindring från smärtan som försämrar deras livskvalitet. Det som är nytt i min forskning är att jag kommer att studera alla aspekter av artros, inklusive inflammation och smärtkänslighet.
– Min nya inriktning kommer förmodligen att påverka vilken doktorand jag anställer. Det skulle vara intressant att hitta någon som redan har erfarenhet av smärtbedömning och kan komma med nya idéer på hur man kan studera smärtmekanismer i artrosmusmodeller. Det skulle kunna bidra till mycket i projektet.
Många kommer att minnas 2020 för pandemin. För dig kommer det att bli ett minnesvärt år också för att du tilldelades inte bara ett utan två forskningsbidrag.
– Ja, trots pandemin har det varit en bra period för mig yrkesmässigt. I februari fick min mentor Ulrika Islander och jag också Marie Sklodowska-Curie Individual Fellowship av Europeiska kommissionen. De två forskningsbidragen innebär att jag har finansiering för min forskning fram till 2024 och bättre möjligheter att ansöka om ny finansiering.
Vad är det du gillar mest med att arbeta som forskare?
– Det är att det är roligt och alltid ställer en inför intressanta utmaningar. För mig är det mina kolleger och medarbetare som gör den stora skillnaden. Vi har ofta spännande och engagerande diskussioner. Samtidigt hjälper vi varandra väldigt mycket och det bidrar till att göra jobbet lättare och mycket mindre stressigt.
TEXT: ANNA VÖRÖS
FOTO: PRIVAT
