Helle Wijk gör plats för personcentrerad vård

SAMVERKAN. När nya sjukhus och andra vårdbyggnader planeras behöver arkitekter göra plats för ett personcentrerat arbetssätt som stödjer en bättre vård och omsorg. Helle Wijk är numera, utöver professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, också gästprofessor på Chalmers. Hon bryggar därmed mellan omvårdnad och byggnadsdesign.

Sjukhusmiljöer kan upplevas som främmande, eller till och med skrämmande. Om miljön anpassas så att den stödjer orientering, igenkänning och vardaglighet, förmedlas istället lugn och trygghet.

– När vi drabbas av sjukdom eller skada befinner vi oss i en beroendeställning, och blir då lätt stressade av främmande intryck eller av att befinna oss i miljöer vi inte kan tolka och förstå. Med en genomtänkt vårdmiljö kan den istället bidra till hälsa, genom att stärka patientens resurser och kompensera för nedsatta funktioner, säger Helle Wijk

Aspekter som dämpade ljud- och ljusintryck, behaglig rumstemperatur och en estetiskt tilltalande miljö kräver aktivt arbete. Forskning pågår inom flera vårdformer, både slutna och öppna, om effekten och värdet av att designa vårdmiljöer baserat på vetenskaplig evidens.

– Tidigare har vi inte varit lika aktiva med att implementera den nya kunskapen om vårdmiljöernas betydelse för återhämtning och välbefinnande, konstaterar Helle Wijk.

Lugn och trygghet

Att den fysiska miljön har stor betydelse för hälsa och välbefinnande har flera studier visat, däribland Helle Wijks egen doktorsavhandling från 2001, som hon genomförde inom ramen för befolkningsstudien H70. I avhandlingen undersökte hon äldre personers färguppfattning i olika åldrar och om den påverkades av kognitiv nedsättning på grund av demens. Resultatet har haft stor betydelse för hur äldreboenden arbetar med färgsättning i miljön för att stödja de boende med orientering och igenkänning, och avhandlingen har därmed bidragit till bättre vård- och arbetsmiljö.

Nu leder Helle en tvärvetenskaplig forskargrupp inom vårdmiljöforskning vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, med samlar forskare och doktorander inom vårdvetenskap, folkhälsa, arkitektur och design. De studerar vårdmiljöer för människor i livets alla faser, inom såväl öppen- som slutenvård. Gruppen har en nära samverkan med Centrum för vårdens arkitektur på Chalmers, där Helle Wijk är gästprofessor sedan ett år tillbaka.

Plats för personcentrering

Vid det här laget finns en lång rad forskningsresultat som övertygat både kommuner och regioner om de mänskliga, medicinska och ekonomiska vinster som finns att göra genom att arbeta mer personcentrerat, och förändringsarbetet har redan satts igång på många håll. Men det nya förhållnings- och arbetssättet behöver stödjas av anpassade lokaler, bland annat möjlighet till avskilda samtal där patientens berättelse och individuella behov ostört kan förmedlas.

– Möjlighet till enskilda rum är viktigt, liksom andra utrymmen där det går att föra förtroliga vårdsamtal. Det är också bra om det finns flexibilitet i lokalerna, så att det går att möta de behov som enskilda patienter kan ha, säger Helle Wijk.

Rum till stöd för förändring

Helle Wijk leder bland annat två projekt om de miljöer där personer som dömts till psykiatrisk tvångsvård bor och vårdas. Ett av projekten handlar om hur boendemiljön påverkar de ungdomar som vårdas på särskilda ungdomshem, där forskningen fått finansiering från Statens institutionsstyrelses forskningsfond. Ett annat större forskningsprojekt handlar om miljöns betydelse för vuxna som dömts till sluten rättspsykiatrisk behandling. Detta forskningsprojekt startade redan 2011 i samband med att de tre rättspsykiatriska verksamheterna i regionen, inom loppet av några få år, alla flyttade till nya vård- och behandlingslokaler med en personcentrerad värdegrund.

Ljusinsläpp, utsikt och konst

Projektet undersöker om den nya miljön ger bättre förutsättningar att bedriva en personcentrerad vård jämfört med de tidigare lokalerna. Patienter och personal vid de tre verksamheterna har intervjuats både före och efter flytt, och följts upp årligen därefter tre år framåt.

– På Rågården i Göteborg har det verkligen lagts stor vikt vid att skapa läkande miljöer för patienterna i nära samverkan mellan ledning och personal, arkitekt och förvaltare, säger Helle Wijk och beskriver den nya vårdbyggnaden:

– När du kommer till Rågårdenit ger byggnaden inte intryck av att du kommit till en sluten rättspsykiatrisk verksamhet med högsta säkerhetsnivå. Byggnaden saknar förväntade murar och höga stängsel, utan istället är det ytterväggarna och pansarglasen i fönstren som utgör det yttre säkerhetsskalet. Inne i byggnaden finns gott om ljusinsläpp, och utblickar och tillgång till trädgårdar och natur. Miljön är vackert färgsatt och otraditionellt berikad med konst av olika slag, utan att detta har visat sig utgöra en säkerhetsrisk.

Från övervakning till normalitet

Eftersom projektet har kunnat följa samma personal- och patientgrupp över tid i fem år har det blivit tydligt att miljön i de gamla byggnaderna var ett hinder för personalen att kunna arbeta personcentrerat, vilket inverkade på patienternas upplevelse och återhämtning. De uppföljande mätningarna och intervjuerna visar att den nya miljön gjort stor skillnad för personalens arbete och för hur patienterna upplever sin vård.

– Från att i de tidigare vårdlokalerna skatta ett ensidigt fokus på säkerhet och övervakning visar mätningarna i de nya lokalerna ett skifte till en miljö som stödjer vardaglighet, normalitet och trivsel, viktiga värden i en rehabiliteringsfas. Patienter har nu enskilda rum, egen toalett och möjlighet till förvaring av kläder och personliga ägodelar. Alla dessa faktorer är viktiga för återgång till ett vanligt liv. Enskilda samtal är nu lätt att genomföra för personalen, och de patienter som har svårigheter med sociala kontakter i gemensamma lokaler kan nu ta den sociala anpassningen i sin egen takt, berättar Helle Wijk.

Projektet är rapporterat i flera vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats.

Rum till stöd för födande

Förutom det nya barnsjukhuset som byggs på Östra sjukhuset ska förlossningsvården vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset få en helt ny byggnad för vården kring graviditet, förlossning och nyfödda. Det nya höghuset ska stå klart kring 2026. Professor Marie Berg leder ett pågående projekt med namnet Room4Birth, där Helle Wijk deltar tillsammans med flera andra forskare. Projektet testar ett helt nytt förlossningsrum, som ett led i det evidensbaserade utvecklingsarbetet för förlossningsvården.

– Interventionsrummet på Östra sjukhuset har designats för att ge möjlighet till en mer personlig och avstressande atmosfär, bland annat genom att dölja typiska attribut väl synliga i traditionella förlossningsrum, så som medicinsteknisk utrustning för övervakningr. Istället är interventionsrummet specialdesignat för att den födande kvinnan ska kunna anpassa det efter hennes och hennes partners egna önskemål, berättar Helle Wijk.

I studien jämförs utfall och erfarenheter i de traditionella förlossningsrummen med interventionsrummet. Målet är att projektet kan bli vägledande för sjukhusets framtida arbete att formge sina förlossningsrum.

Ett givande och tagande

Efter flera års kollaboration med arkitekterna på Chalmers formaliserades Helle Wijks samarbete förra året genom en gästprofessur på 20 procent, där hennes heminstitution vårdvetenskap och hälsa och Chalmers institution för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik delar på kostnaden. Hon ingår också i den centrumbildning för vårdens arkitektur som finns på Chalmers sedan tio år tillbaka. I gästprofessuren ryms även utbildning, där Helle Wijk föreläser för arkitekturstudenter på mastersnivå, och hennes kollegor på Chalmers medverkar också i en forskarkurs om vårdmiljöns betydelse som ges på Sahlgrenska akademin.

Möjlig Double Degree doktorand

Vårdmiljöforskning genomgår en expansiv utveckling, både inom vård och arkitektur, berättar Helle Wijk:

– Det finns ett stort intresse bland arkitektstuderande att välja inriktningen hälso- och sjukvårdens miljöer, och jag märker att antalet studenter ökat i salarna, och även nu under pandemin på skärmen. Det är ett naturligt och nödvändigt område för samverkan mellan Sahlgrenska akademin och Chalmers, och ett samarbete som är lika givande för båda sidor.

Nästa steg för samarbetet inom vårdmiljö är en gemensam doktorand, som blir inskriven på både Chalmers och Göteborgs universitet – inom ramen för en så kallad Double Degree.

– Viljan att få ett sådant doktorandprojekt till stånd finns inom båda organisationer, och det finns också en perfekt kandidat för en sådan tjänst, men finansieringen behöver komma på plats innan det kan påbörjas. Där skiljer sig tyvärr inte vårdmiljöforskning från andra områden, säger Helle Wijk och skrattar.

TEXT: ELIN LINDSTRÖM