COVID-19. Nyligen medverkade Mihai Oltean och Joar Svanvik vid en disputation vid Karolinska Institutet som samordnare i betygsnämnden respektive som opponent. För att inte bidra till smittspridningen deltog de vid länk, från ett konferensrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Redan i slutet av februari anade Mihai Oltean att disputationen i Stockholm skulle kunna komma att påverkas av spridningen av det nya coronaviruset, och när coronafallen ökade i Stockholm stod det klart att Mihai och hans kollega Joar Svanvik inte skulle kunna medverka på plats. När disputationen ägde rum, fredagen den 27 mars, var de därför med per länk från Göteborg medan försvaret ägde rum i en stor föreläsningssal på Huddinge sjukhus.
– Det var mycket smidigare än jag trodde. Jag är i och för sig van vid situationen, eftersom jag vanligtvis medverkar i flera videokonferenser varje vecka. Men jag saknade den spänning som brukar infinna sig under disputationer som man upplever på plats, det var lite som att titta tv, säger Mihai Oltean, som också saknade möjligheten att mingla med de andra som medverkade vid disputationen, varav flera är hans personliga vänner:
– Men en fördel med upplägget var att två kollegor på Sahlgrenska Universitetssjukhuset kunde vara med och lyssna under disputationen.
Tiden flög iväg
Upplänkningen gjordes med hjälp av Cisco: För säkerhets skull hade de kollat av att uppkopplingen fungerade några dagar i förväg. Doktoranden var leverkirurgen Melroy D’Souza som försvarade sin avhandling om leverresektioner (bortskärande av en del av levern) och levertransplantation. I sina arbeten hade han använt mikrodialys för att studera utveckling och diagnos efter flera komplikationer som kan uppstå.
När försvaret var avklarat fick betygsnämnden samlas i ett annat rum, eftersom föreläsningssalen skulle användas av sjukhusledningen i Huddinge för deras dagliga möte om coronasituationen.
– Kollegorna i Stockholm bytte till ett mindre rum, som också var utrustat med Cisco. Vi pratade ostört i en kvart, och sedan meddelade jag på samma sätt respondenten att han blivit godkänd, berättar Mihai Oltean.
Disputationen tog sin tid, men det gick ändå mycket bra, trots att mötet innebar nästan tre timmar framför en skärm:
– Vi var så uppslukade att vi inte märkte att tiden gick. Skärmen var så stor att vi fick en känsla av att vi var i bra loge på teatern, snarare än att vi tittade på stor tv. Dessutom tror jag att vi satt bättre på våra ergonomiska stolar, jämfört med dem som satt i bänkar i Stockholm.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM
FOTO: MIHAI OLTEAN
