UPPDRAG. Mikael Nilsson, professor i anatomi, har tillträtt som ny föreståndare för Sahlgrenska Cancer Center. Hans grupp, som arbetar med cancer i sköldkörteln, har varit en del av cancercentrum sedan starten för tio år sedan.
Mikael Nilsson kliver in i rollen som föreståndare sedan hans företrädare Jonas Nilsson fått möjlighet att starta upp ett andra forskningslaboratorium i Perth, Australien.
– Jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ta över ansvaret att leda Sahlgrenska Cancer Center, eftersom kollegor tyckte att uppdraget skulle passa mig, säger Mikael Nilsson, som lyfter Sahlgrenska Universitetssjukhusets process att bilda Sahlgrenska Comprehensive Cancer Center som en spännande och utmanande utveckling som nuvarande Sahlgrenska Cancer Center gärna vill bidra till:
– Sahlgrenska Comprehensive Cancer Center är en sjukhusangelägenhet, men det kommer att innebära en uppväxling för cancerforskningen överlag i Göteborg. Ett ”Comprehensive Cancer Center” förutsätter högkvalitativ forskning och kommer att snabba på möjligheterna att föra ut forskningsresultat till kliniken. Vi kommer också behöva utreda vårt eget namn, så att namnen inte krockar när Sahlgrenska Comprehensive Cancer Center sannolikt etableras inom några år.
Jag träffar honom på Mikaels lilla kontor i det hus som ibland kallas Nya Forsken, där Sahlgrenska Cancer Center har sin hemvist. Centrumet har sedan länge vuxit ur sina lokaler, och trångboddheten är en annan utmaning, som Mikael Nilsson hoppas kunna föra dialog om med fakultetsledningen.
Ett strategiskt forskningsområde
Sahlgrenska Cancer Center bildades 2010, sedan cancerforskare i Göteborg tillsammans med kollegor vid Lunds universitet fick ett av de forskningsprogram (BioCARE) som regeringen då hade utannonserat som strategiska satsningar. Kombinerat med medfinansiering från rektor blev dessa statsmedel basen för etableringen av Sahlgrenska Cancer Center, som samlade många olika grupper med translationell forskning om cancer i samma hus och organisation. Samtidigt utsågs också cancer till ett strategiskt forskningsområde vid Göteborgs universitet. Dessa förbättrade förutsättningar för cancerforskningen har bland annat lett till ökade anslag från Cancerfonden och flera lyckade forskarrekryteringar inom cancer till Göteborg.
Genererar forskningssamarbeten
Mikael Nilsson leder en mindre forskargrupp som studerar hur sköldkörteln utvecklas embryonalt och de former av cancer som kan uppstå i organet. I sina studier använder Mikael Nilsson och hans kollegor både cellodlingstekniker och djurexperimentella modeller. Gruppen har rötter från 1950-talet på dåvarande Anatomiska institutionen på Medicinareberget, och blev redan från början för tio år sedan en del av cancercentrum. Han ser tydligt att gruppen gynnats av närheten till andra cancerforskare, framförallt har det snabbat på utvecklingen av nya forskningsmetoder.
– Det finns naturligtvis många forskningssamarbeten som inte är beroende av centrumbildningar, och som uppstår helt naturligt, baserat på gemensamma intressen. Men ett centrum som vårt innebär att man stöter på folk man annars inte träffat och det kan generera forskningssamarbeten på många fronter och på olika nivåer, från doktorandnivå till samarbeten mellan forskargruppsledare, säger Mikael Nilsson.
Mödosamt arbete bär frukt
För Mikael Nilssons egen del har samarbeten inom Sahlgrenska Cancer Center bland annat resulterat i en ny musmodell för sköldkörtelcancer. I tidigare transgena modeller, där möss genförändrats för att tumörer ska uppstå i sköldkörteln, får alla celler i organet den mutation som framkallar cancer. I samarbete med Martin Bergö har Mikael Nilssons grupp funnit en ny metod som innebär att det spontant utvecklas tumörer i sköldkörteln och sjukdomsutvecklingen därmed mer liknar det naturliga förloppet hos människa. Efter flera års mödosamt arbete är gruppen nu på gång med den första publiceringen baserad på den nya modellen:
– Den vanligaste typen av sköldkörtelcancer, papillär sköldkörtelcancer, drabbar betydligt oftare kvinnor än män. Det anses bero på hormonella skillnader, men det är inte klarlagt i detalj på vilket sätt det sker. I vår musmodell kan vi nu för första gången visa att tumören blir större hos hondjur än handjur. Det var inte vårt mål att specifikt undersöka könsskillnader, men det är ett mycket intressant fynd som det ska bli spännande att undersöka närmare i djurmodellen, säger Mikael Nilsson.
Barn drabbade efter Tjernobyl
Sköldkörtelcancer är en förhållandevis ovanlig cancerform, med uppemot 700 nya fall per år i Sverige. För papillär sköldkörtelcancer, som utgör 75 procent av fallen, finns flera subtyper med olika prognos.
– När vi följer tumörutvecklingen i mössen kan vi spåra de olika tumörformerna som uppstår i olika delar av körteln. I mikroskop kan vi se att tumörer med olika cellursprung ser olika ut och med andra analyser och färgningar ser vi skillnader till exempel i tumörernas tillväxt- och spridningsegenskaper. Det är vår ambition att också kartlägga de molekylära skillnaderna mellan olika tumörer som utvecklas i musmodellen för att bättre förstå bakgrunden till heterogen tumörutveckling i sköldkörteln, säger Mikael Nilsson.
Sköldkörteln är känslig för joniserande strålning, särskilt hos barn. Åren efter olyckan i Tjernobyl, som skedde 1986, var det just en kraftig ökning av sköldkörtelcancer hos barn som var den enda tydligt dokumenterade hälsokonsekvensen i Östeuropa. Det berodde på att radioaktiv jod som frigjordes och spreds efter olyckan togs upp i sköldkörteln hos exponerade individer i Ukraina, Ryssland och Vitryssland.
Just jod är ett kärt ämne för Mikael Nilsson. Han disputerade här i Göteborg 1991 med en avhandling om jodtransport i sköldkörteln, där studierna genomförts på odlade sköldkörtelceller i ett speciellt tvåkammarsystem som efterliknar cellernas organisation i verkligheten.
Mikael Nilsson är läkare, och arbetar även sporadiskt med patienter både inom öppenvården och som jourläkare.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM
