BIDRAG. Anders Rosengren, som forskar om typ 2 diabetes vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, är en av mottagarna av ERC Consolidator Grant. Europeiska forskningsrådet ger honom tjugo miljoner kronor till hans forskning, som i förlängningen kan leda till att fler patienter får skräddarsydd behandling för sin unika typ av diabetes.
Som forskare vid Göteborgs universitet ingår Anders Rosengren i satsningen Wallenbergcentrum för molekylär och translationell medicin (WCMTM) där han arbetar för att identifiera nya behandlingar vid typ 2 diabetes. I sitt arbete som läkare kan han själv bli frustrerad över att man ännu inte vet hur de läkemedel som finns på marknaden för diabetes ska användas i enskilda fall.
– Alla riktlinjer talar om att behandlingen ska vara personanpassad men det finns ingen systematisk grund att vila sig mot. Därför blir det ofta en process som kan liknas vid trial and error och det vill jag försöka råda bot på, säger Anders Rosengren.
Enligt WHO är typ 2 diabetes världens snabbast ökande sjukdom i dagsläget. Över 350 miljoner människor har diabetes typ 2.
– Inom till exempel cancerforskning har man kommit längre vad gäller de skräddarsydda behandlingarna, men det är svårare med hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes eftersom det finns många gener som samverkar, och dessutom spelar levnadsvanor en central roll, berättar Anders Rosengren.
Testar två läkemedel
I en klinisk undersökning kommer forskarlaget att prova två typer av läkemedel som redan finns på marknaden. De ska testas på 200 personer som visat sig tillhöra två olika grupper inom typ 2 diabetes. Grupperna är indelade efter låg respektive hög insulinproduktion och insulinkänslighet. Läkemedlen, SGLT2-hämmare och GLP1, är de två som tidigare har bevisats ha kardiovaskulära fördelar och Anders Rosengrens forskarlag vill ta dem vidare för att undersöka om de fungerar bättre för vissa patienter än för andra.
– Det råder förvånansvärt stor spännvidd i sjukdomskarakteristika mellan patienter och tanken är att försöka anpassa medicinen till varje person, säger Anders Rosengren.
Även om det inte skulle visa sig vara någon skillnad i läkemedelseffekt mellan grupperna så blir det också praktiskt viktigt att veta.
– Detta är egentligen det första skarpa testet av personanpassad medicin för diabetes, som man talat om i flera år, också i officiella riktlinjer, men aldrig prövat systematiskt. Det ska bli väldigt spännande att göra den här studien utifrån två grupper av diabetespatienter. Fungerar det så öppnar det upp helt nya möjligheter för specifik behandling, men även om vi inte lyckas hitta rätt läkemedel så ger det också ett svar. Då behöver vi ännu vassare läkemedel i framtiden, alternativt helt andra behandlingsstrategier, säger han.
Passiva betaceller
Att insulinproduktionen blir sämre är något som alla typ 2 diabetiker till slut kommer att drabbas av, men de bakomliggande mekanismerna har varit svåra att peka på. Nyligen har Anders Rosengrens forskarlag identifierat två gener, SOX5 och ADRA2A, och förändrat uttryck av dem gör att betacellerna blir passiva, och därmed sviktar eller avtar insulinproduktionen. Tillsammans med Patrik Rorsman, som är en forskarkollega vid avdelningen för metabol fysiologi vid Sahlgrenska akademin, har Anders Rosengren tagit fram metoder för att titta på hur mycket insulin varje cell frisätter.
– Utifrån det vill vi kartlägga genuttrycket på singelcellnivå och hitta de gener som driver en sviktande betacell, säger Anders Rosengren.
Ett ytterligare mål för forskningen är att försöka hitta ett läkemedel som kan avhjälpa grundproblemet med sviktande betaceller.
Göteborgare sedan tre år
Anders Rosengren kom till Göteborg från Lund för tre år sedan och har sedan dess byggt upp sin forskargrupp i Göteborg. Han har redan attraherat flera stora forskningsanslag till sin grupp, och nu senast alltså från Europeiska forskningsrådet. Hans intresse för forskning väcktes redan under läkarutbildningen och han doktorerade efter sin examen. Avhandlingen handlade om grundläggande cellfysiologiska mekanismer vid typ 2 diabetes och efter disputation och allmäntjänstgöring gjorde han postdok i Seattle, där han lärde sig arbeta med bioinformatiska metoder. Att nu kunna arbeta translationellt med den fortsatta forskningen är en viktig faktor för att få resultat med relevans för patienterna, menar han.
– Vi kan bland annat rekrytera patienter och det finns en bas med 19 000 välkarakteriserade typ 2 diabetes-patienter som vi kan välja ur för vår första studie som börjar våren 2020 och ska pågå i ett år. Parallellt inleder vi våra studier på singelcellnivå, berättar Anders Rosengren.
Från cellstudier till kliniska prövningar
Att få ECR Consolidator-anslaget för att i fem år kunna utveckla sin forskning är mycket värt och ger en stabilitet framåt. Jobbet inför ansökan upplevde Anders som både roligt och utmanande.
– Det är ju alltid ett visst mått av gambling inblandat när man söker anslag, för man vet inte om arbetet ger utdelning. Samtidigt gjorde ansökan att jag fick tänka igenom hela forskningen i detalj vilket var värdefullt. När jag fick beskedet att vi fått det kändes det förstås väldigt skönt att det gick vägen, säger Anders.
Tillsammans med samarbetspartners som Anders Ståhlberg, Fredrik Bäckhed och Patrik Rorsman ska Anders Rosengren och hans forskargrupp utveckla sina mätmetoder och frågeställningar och ta gåtan om diabetes ett steg närmare svaret.
– Det är väldigt inspirerande med den här typen av forskning där man får vara med hela vägen, ända från cellstudier till kliniska prövningar och jag hoppas att det kan komma många som lider av sjukdomen till nytta längre fram. Det är i alla fall slutmålet, säger Anders Rosengren.
TEXT: JESSIKA DEVERT / FRILANSJOURNALIST
FOTO: JOHAN WINGBORG
