RANKNING. När årets lista över världens mest citerade forskare 2019 nu offentliggjorts har de fem forskare vid Göteborgs universitet som fanns med förra året fått sällskap av ytterligare tre. De åtta göteborgsforskare som citerats flitigast är Kaj Blennow, Fredrik Bäckhed, Sam Dupont, Joakim Larsson, Henrik Nilsson, Karl Swedberg, Valentina Tremaroli och Henrik Zetterberg.
Det är analysföretaget Clarivate Analytics, som äger Web of Science, som står bakom listan över världens topp-en-procent mest citerade forskare, baserat på publiceringar mellan åren 2008-2018. Analysen bygger på data från företagets publikationsdatabas. Listan omfattar totalt 6 200 forskare i världen. Av dessa forskare ingår 2 500 i den särskilda kategorin Cross-Field, som är en tvärvetenskaplig kategori.
Sedan tidigare återfinns Kaj Blennow, Joakim Larsson, Henrik Nilsson, Karl Swedberg och Henrik Zetterberg på denna lista, och i år får de sällskap av Fredrik Bäckhed, Sam Dupont, och Valentina Tremaroli (Cross-Field).
Översikt uppmärksammade jubileum
Kaj Blennow och Henrik Zetterberg leder tillsammans en stor forskargrupp inom neurokemi, och lyfts fram som högt citerade inom området Neuroscience and Behavior. I sin forskning utvecklar de biomarkörer som används för att diagnostisera Alzheimers sjukdom långt innan sjukdomen gett kliniska symtom, vilket är en förutsättning för utveckling av fungerande läkemedel. En av de artiklar som placerat dem båda bland världens mest citerade är en översiktsartikel som Kaj Blennow bjöds in att skriva för tidskriften Lancet 2006 (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16876668). I dagsläget har den citerats 2210 gånger.
– Det är en översiktsartikel, i en form som Lancet kallar Seminar, som tidskriften ville publicera för att uppmärksamma att det gått hundra år sedan Alois Alzheimer beskrev sjukdomen som senare fick hans namn, säger Kaj Blennow, som bjöd in Mony de Leon, professor i psykiatri vid New York University, och sin kollega Henrik Zetterberg att vara medförfattare:
– Artikeln täcker i stort sett alla aspekter av Alzheimers sjukdom. Lancet läses av många, och artikeln var under en tid en väldigt vanlig referens i introduktionen till artiklar om Alzheimers sjukdom, nästan oavsett vilka hypoteser som undersöktes. Nu börjar artikeln bli lite daterad, i alla fall vad gäller biomarkörer och kliniska prövningar, så dess citeringstakt kommer sannolikt snart att sjunka, tror Henrik Zetterberg.
Koppling mellan tarmfloran och sjukdomar
Fredrik Bäckhed och Valentina Tremaroli är både nykomlingar på listan – Fredrik Bäckhed inom området Molecular Biology and Genetics och Valentina Tremaroli inom kategorin Cross-Field. De är kollegor inom den produktiva forskargruppen på Wallenberglaboratoriet som undersöker tarmflorans sammansättning och dess koppling till olika sjukdomar. En högciterad artikel från gruppen, där Fredrik Bäckhed är sisteförfattare och Valentina Tremaroli är tredjeförfattare, publicerades i juli 2017 i tidskriften Nature Medicine (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28530702).
– De mikroorganismer, mikrobiota, som lever i våra tarmar samverkar med kosten vi äter vilket kan påverka hur vi mår. Det har visats att även läkemedel påverkar tarmmikrobiotans sammansättning och att vissa läkemedel, framförallt cancerläkemedel, behöver en tarmmikrobiota för att vara aktiva, säger Valentina Tremaroli.
Just denna artikel visar att ett av de vanligaste läkemedlen mot typ 2 diabetes, metformin, dramatiskt förändrar tarmmikrobiotans sammansättning och att denna förändrade tarmmikrobiota kan bidra till de goda effekterna av läkemedlet.
– Artikeln beskriver en potentiell mekanism genom vilken ett mycket vanligt läkemedel verkar genom. Detta, plus att tarmmikrobiotan är inblandad, gör troligen att manuskriptet har blivit välciterat, säger Fredrik Bäckhed.
Gruppen arbetar nu vidare med fynden, där de undersöker om de, baserat på tarmmikrobiotan, kan identifiera individer som svarar på metforminbehandling respektive utvecklar biverkningar av behandlingen.
Havsförsurningens påverkan på marina organismer
Den marina forskaren Sam Dupont är ny på listan. Hans artikel (https://www.biogeosciences.net/6/2313/2009/) som publicerats i Biogeoscience handlar om hur marina arter, till exempel bläckfisk och vissa kräftdjur, drabbas av den ökade halten koldioxid i havet.
– Min forskningsartikel visar att om vi fortsätter att släppa ut koldioxid som vi gör nu, kan viktiga djurarter från de svenska marina ekosystemen inom några decennier till följd av havssurningen.
Sam Dupont anser att artikeln fått många citeringar av flera skäl.
– Först var det en av de första i sitt slag. När jag började arbeta med havssurning fanns det mycket lite information om de potentiella biologiska effekterna. Dessutom är resultaten verkligen tydliga och visar att effekterna av havsförsurning kan vara dramatiska och leda till utrotning, åtminstone lokalt.
Utsläpp från läkemedelstillverkning
Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi, var 2007 försteförfattare till en artikel i tidskriften Journal of hazardous materials som sedan dess citerats flitigt (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17706342). Artikeln vände upp och ner på uppfattningar om vilka de viktigaste källorna för läkemedel till miljön är, vilka halter som kan hamna i miljön, och därmed också vilka risker läkemedel i miljön för med sig – särskilt för human hälsa.
– Tidigare hade nästan all forskning och alla åtgärder kring läkemedel i miljön handlat om att förstå och hantera risker kopplade till låga koncentrationer, orsakade av utsläpp från urin och fekalier. Vår studie visade att utsläpp från läkemedelstillverkning kan leda till väldigt mycket högre halter än vad som tidigare rapporterats, säger Joakim Larsson och fortsätter:
– Eftersom vi dessutom fann antibiotika i koncentrationer som kraftigt selekterar fram resistenta bakterier visade vi att här också finns en human hälsorisk, något som tidigare forskning kring läkemedel i miljön inte hade demonstrerat.
Artikeln visade också på det ansvar som vilar på många aktörer, inte minst läkemedelsindustrin själva och reglerande myndigheter.
– Resultaten från denna och många av våra efterföljande publikationer har lett till en rad olika samhällsåtgärder, och ligger till grund till förändrade policys inom miljö och hälsosektorn internationellt, en utveckling som fortfarande pågår för fullt, säger Joakim Larsson.
Metod att identifiera svamparter
Biologen och svampforskaren Henrik Nilsson är med på listan för tredje året i rad. Hans mycket citerade artikel handlar om en metod, som i praktiken varit en standard inom mykologin sedan början av 2000-talet. Men det var en standard som fram till 2012 inte var citeringsbar, vilket den blev i och med artikeln. (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22454494)
– I praktiken betyder detta att varje studie som använder sig av DNA-baserad identifikation av svampar kommer att i varje fall överväga att citera vår studie.
Sedan 1980-talet finns vetskap om att svampar bör betraktas som underjordiska och främst trådbaserade (mycel) organismer.
– Ibland bildar en del svampar fruktkroppar, exempelvis det vi i vardagligt tal kallar ”en kantarell”. Men det är alltså i jorden, under fruktkroppen, vi bör söka efter själva svamp-individen. I början av 1990-talet blev det tekniskt möjligt att sekvensera DNA (arvsmassan) relativt billigt och snabbt. Svampar har dock tusentals gener, och det är inte uppenbart vilken gen som fungerar bäst för DNA-baserad art-identifikation. I praktiken kom den så kallade ITS-regionen att fungera som genetisk standard för art-identifikation av svampar. Vår studie går igenom ett antal DNA-regioner för lämplighet med avseende på DNA-baserad identifikation av svampar, och den mynnar ut i en rekommendation att det bör bli ITS-regionen.
Bakom artikeln står Henrik Nilsson tillsammans med ett avsevärt antal andra författare.
– De så kallade Vancouver-rekommendationerna styr vilka som kan och bör betraktas som medförfattare till en studie. Så länge de efterföljs, tycker jag inte man bör fastna i antalet medförfattare. Särskilt bra brukar det bli om deltagarna kommer från lite olika bakgrunder och fält. Forskning brukar bli bäst när man mixar och matchar vad det gäller medförfattare. Jag har alltid gillat denna typ av internationellt samarbete.
Livräddande artiklar
Även Karl Swedberg, seniorprofessor i medicin och en världsberömd forskare inom hjärtsjukvård, är fortsatt en av världens mest citerade forskare. Han var bland annat den förste forskaren i världen som visade att betablockerare och ACE-hämmare kunde rädda livet på människor med hjärtsvikt. Under sent 1980-tal publicerade han flera artiklar om ämnet som fick stor spridning, bland annat 1987 i New England Journal of Medicine (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2883575) och 1988 i The American Journal of Cardiology (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2839019).
I början av 80-talet behandlades hjärtsvikt med sängläge, digitalis, vätskedrivande läkemedel och kärlvidgande läkemedel. Ingen behandling hade visats minska den höga dödligheten. ACE-hämmarna (angiotensinkonverteringshämmare) var då en ny typ av läkemedel som blivit tillgängliga för behandling av högt blodtryck.
– Jag antog att denna klass borde vara särskilt gynnsamt vid behandling av patienter med hjärtsvikt. Tillsammans med John Kjekshus från Oslo övertygade vi MSD att stödja en studie på svårt sjuka patienter med hjärtsvikt, berättar Karl Swedberg.
Studien fick namnet CONSENSUS (CO-operative North Scandinavian ENalapril SUrvival Study) och genomfördes i Sverige, Norge och Finland med ACE-hämmaren enalapril som jämfördes med placebo. När endast 253 patienter randomiserats stoppades studien av säkerhetskommittén, sedan dödligheten hade minskats påtagligt: efter sex månaders behandling var dödligheten 26 procent, jämfört med 44 procent i kontrollgruppen. Dödligheten hade alltså minskat med 40 procent vid ett tillstånd där det saknades livsförlängande behandling
– Studien fick ett stort genomslag trots den relativt begränsade storleken. Den kom att bli modell för alla fortsatta studier vid behandling av patienter med hjärtsvikt, därav de många citeringarna. Inom fem år publicerades flera större studier med ACE-hämmare vid lindrigare former och dessa medel blev etablerade för behandling av patienter med hjärtsvikt och nedsatt pumpfunktion, berättar Karl Swedberg.
TEXT: CARINA ELIASSON / ELIN LINDSTRÖM
FOTO: JOHAN WINGBORG / MALIN ARNESSON / CECILIA HEDSTRÖM
