FORSKARUTBILDNING. Egbert Clevers, som genomfört sin forskarutbildning både vid KU Leuven i Belgien och vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, blev nyligen den första att disputera samtidigt vid de två lärosätena och därmed få ut en dubbel forskarexamen.
Disputationen skedde torsdag den 14 november, fysiskt på KU Leuven, men följdes i direktsändning via länk från Medicinareberget i Göteborg. Egbert Clevers är glad över att han nu får en dubbel PhD, och tycker att det varit en positiv erfarenhet:
– Den stora fördelen är att jag fått möta två olika kulturer och mentaliteter. Det har berikat mig, både professionellt och privat. Dessutom har jag lärt känna dubbelt så många kollegor. Jag är mycket tacksam för att ha bott i Göteborg, som jag tycker är en underbar stad med fantastiska människor.
Egbert Clevers lade märke till flera skillnader mellan den svenska och den belgiska forskarutbildningen. Doktorander i Belgien har exempelvis mer kreativt utrymme, där det finns färre regler att förhålla sig till när det gäller utformningen av omslaget till avhandlingen. I Belgien finns inte heller några krav att doktorander ska genomföra forskarutbildningskurser.
– Att vara doktorand i Sverige kändes mer som att vara en student, medan doktorander i Belgien är mer som att vara en vanlig anställd, säger Egbert.
Förenkla processen
Det var Gunnar Tobin, dåvarande vicedekan för internationalisering, som drev på för att fakulteten skulle införa möjligheten att ta en dubbel forskarexamen. När den första dubbla doktoranden nu disputerat gläds han framför allt å fakultetens vägnar, men också på ett mer personligt plan:
– Det förekom en viss tveksamhet mot idén initialt och det krävdes mycket arbete på många håll och kanter innan det var på plats. Fortfarande tror jag att man behöver arbeta med att försöka förenkla processen, men så är det alltid.
Gunnar Tobin menar att det finns många anledningar till att det behövs en dubbel forskarexamen. På fakultetsnivå gynnas forskningssamarbete, vilket i förlängningen stimulerar både fakultetens forskarutbildning och forskning. Och han ser fördelar även för enskilda forskare:
– Inte sällan utförs ett doktorandprojekt vid mer än ett lärosäte och med flera forskare inblandade i handledningen. Handledning av en doktorand är ju meriterande och på detta sätt kan gracerna spridas till fler. Dessutom kanske en utländsk doktorand vill ha meriten av en examen från vår utmärkta fakultet, och tvärtom.
Produktivt forskningssamarbete
Anledningen till att de både forskargrupperna i Leuven och Göteborg ville anställa en gemensam doktorand var att de ville fördjupa och underlätta det samarbete de haft sedan länge.
– Forskningsmässigt har det gemensamma projektet fungerat mycket bra. Egbert Clevers har fyra publicerade arbeten i bra gastroenterologiska tidskrifter i sin avhandling och två till under granskning i tidskrift, men det har också funnits hinder för projektet som vi behövt hantera, berättar huvudhandledaren Magnus Simrén, som var på plats i Leuven under disputationen.
Han fortsätter:
– Det har varit en del problem med att få till stånd avtal och överenskommelser mellan GU och KU Leuven, vilket inte är så konstigt med tanke på att detta är något nytt. Efter en del diskussioner har vi kunnat lösa dessa problem i samförstånd. Dessutom lite knöligt med forskarutbildningskurser, till exempel hur dessa ska tillgodoräknas, men även detta har lösts bra efter diskussion och i samförstånd.
Kompromisser mellan regelverk
Doktoranden själv, Egbert Clevers, berättar att han upplevt en del svårigheter under forskarutbildningen. Att ordna med praktikaliteter i två städer innebar mycket jobb och han upplevde att han kom lite i kläm mellan universitetens regelverk. Men i framtiden hoppas och tror Egbert Clevers att dubbla doktorander inte kommer att ha lika stora svårigheter. Han tycker att den enklaste lösningen vore att ha en ”huvud-institution” och en ”partner-institution”, där det blir tydligt vilken uppsättning med regler som ska gälla:
– I det här fallet har vi konstant behövt söka efter kompromisser mellan de olika regler som gäller vid de båda universiteten, från forskarutbildningskurser till utseendet på den tryckta avhandlingen och sammansättningen av betygskommittén, och det har varit besvärligt. Jag hade personligen också hellre haft två olika lokala ceremonier än den Skype-sändning vi nu hade till Göteborg, som jag tycker skapade extra stress under disputationen.
Trots de bekymmer som fått lösas under resans gång tycker Magnus Simrén att processen på det hela taget varit en mycket positiv erfarenhet:
– Vi håller faktiskt redan på att anställa en ny gemensam doktorand mellan Leuven och Göteborg.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM
FOTO I LEUVEN: MAGNUS SIMRÈN
Så såg disputationen ut från Medicinareberget, där den följdes i direktsändning via länk:
