FORSKARUTBILDNING. Nyligen bjöd Rådet för utbildning på forskarnivå in till en inspirerande och problematiserande förmiddag om klinisk forskning. Inbjudna talare var Caterina Finizia, Eva Angenete och Peter Naredi, som belyste frågan från sina respektive perspektiv.
Seminariet, som gavs tisdag 8 oktober, var det första i en serie halvdagar som riktar sig till handledare för doktorander. Morgonens program inleddes av FoUUI direktör Caterina Finizia, som är adjungerad professor i öron-, näs- och halssjukdomar, och en passionerad klinisk forskare. Hon är också en erfaren handledare: nyligen disputerade hennes tionde doktorand. Under sin presentation visade hon bland annat den checklista för introduktion till forskning som hon tagit fram som AT-chef vid SU och som finns tillgänglig både på hemsidorna för FoUUI och Område 2 och 5:
– Mallen möjliggör en snabb ingång och introduktion till forskning och underlättar denna process för handledare. Jag hade själv, när jag började forska, behövt någon som exempelvis hade sagt till mig att omedelbart boka möte med biblioteket för att få hjälp med en litteraturgenomgång inom mitt forskningsfält, och även vilka andra personer jag borde börja med att boka in möten med för att komma igång, sade Caterina Finizia.
Tydliga förväntningar
På checklistan kan man bocka av att den blivande forskaren introducerats till forskargruppen, fått en presentation om gruppens arbete och tekniker, fått kontakt med biblioteket och med litteraturen, fått en genomgång av statistik, etikansökningsprocessen och fått diskutera god presentationsteknik och möjligheterna att söka olika bidrag och stipendium.
I handledningsprocessen behöver både doktorand och handledare vara tydliga med vilka förväntningar och farhågor man har, och kunna kommunicera om man exempelvis inte kan hålla en deadline. Ett handfast råd är att doktoranden analyserar sina artiklar i Excel-ark, där inte bara metoder och resultat spaltas upp, utan även svagheter och styrkor med just den artikeln och markeringar av hur artikeln kanske kan användas avhandlingens kappa.
– Det är ett arbetssätt jag varmt kan rekommendera. Det är lite kämpigt, brukar doktoranden tycka, men den dagen man ska disputera är det guld värt, för då kan du verkligen dina artiklar, sade Caterina Finizia.
Tillgänglighet och humor
En undersökning bland doktorander inom öron-näsa-hals gav en tydlig bild av hur doktoranderna tycker att en bra handledare ska vara: driven, tillgänglig, entusiasmerande och ha humor.
–Förr eller senare uppstår alltid något gnissel mellan handledare och doktorand, det är oundvikligt. Då gäller det att adressera detta och kommunicera om det tidigt, så att gnisslet inte utvecklas till en konflikt, sade Caterina Finizia.
Målet med forskarutbildningen är att doktoranden ska utvecklas till en självständig forskare, som själv kan söka anslag och forskartjänster och förhoppningsvis gå vidare mot docentur. För att öka antalet kliniska docenter har Sahlgrenska Universitetssjukhuset satsat på något de kallar ”Genvägen till docentur”, med syfte att fler disputerade medarbetare ska stimuleras att fortsätta sina forskningskarriärer. Sedan hösten 2016 har bland annat Caterina Finizia och Paulin Andréll arrangerat ett flertal workshoppar där totalt drygt hundra blivande docenter deltagit.
Förbättrar vård på den egna arbetsplatsen
Nästa talare Eva Angenete är professor i kirurgi, men inriktning mot kolorektalkirurgi. Hon ansvarar för flera stora studier inom tjock- och ändtarmscancer och arbetar också kliniskt med avancerad tumörkirurgi.
– Det är helt magiskt att få implementera resultaten av sin studie i vården, att göra nytta genom att ändra vården på sin egen arbetsplats baserat på sin egen forskning. Det är svårt att hitta något som är mer stimulerande än det, inledde Eva Angenete entusiastiskt.
Att identifiera de problem som kan studeras är en viktig uppgift för kliniska forskare, konstaterade hon, och det kan vara en utmaning att skapa en frågeställning som går att besvara och skapa en studie som passar för syftet.
–Vissa frågeställningar besvaras bäst med experimentella metoder och då kan vi samarbeta med någon av de duktiga prekliniska forskarna på Medicinareberget. Ibland måste man skapa en stor randomiserad studie för att kunna besvara sin fråga, och då krävs mycket pengar.
Stomi med bieffekt
Det har skett en stor utveckling av behandlingen vid ändtarms- och tjocktarmscancer, där många fler nu överlever sin cancer. Men de kirurgiska ingreppen innebär stora kroppsliga förändringar, och kan leda till rubbningar i tarmfunktionen och sexuella besvär. Om en del av tarmen behövts opereras bort och eftersom tarmen behöver läka där den kopplats samman igen får patienten ibland en tillfällig påse på magen. Många av patienterna är äldre, och har ofta stomin länge.
– För att kartlägga om det fanns ett problem med att patienter har sin tillfälliga stomi länge fick jag hjälp av Bodil Gessler, då student på termin 10, som åkte runt på alla sjukhus och identifierade 305 patienter. Hon ringde mig efter en vecka och sade att ”i journalerna verkar patienterna ha påverkad njurfunktion, är det något vi borde studera närmare?” ”Ja, verkligen.”, mindes Eva Angenete samtalet med läkarstudenten.
Resultaten visade att före operationen hade 7,5 procent av patienterna kronisk njursvikt, en siffra som ökade till 21 procent efter en längre tid med en tillfällig stomi. Här hade de nu identifierat ett tydligt problem, och tillsammans med ett centrum i Danmark genomförde Eva Angenete och hennes kollegor en randomiserad studie, vars resultat publicerades 2017.
– De patienter som behöll stomin hade högre komplikationer än de som blev av med sin stomi tidigt. Vi kunde nu se början på en förändrad vård, där patienter inte längre behöver ha stomi så länge, sade Eva Angenete, som tillade att det är skillnad på att genomföra en kontrollerad randomiserad studie och att införa ett nytt arbetssätt i vården:
– Människor är olika och det kan ge helt andra resultat när ett arbetssätt införs jämfört med resultat i en studie där deltagarna valts ut på strikta kriterier. Nu testar vi att ta bort stomipåsen tidigare i verkligheten, där alla patienter med goda förutsättningar för att slippa stomiåpåsen tidigare är med, och vi utvärderar resultaten för att se att vår studie säkert går att implementera i vården.
Dyka med stomi
En annan studie som Eva Angenete drivit handlade om de patienter som får en permanent stomi sedan de opererat bort tumörer i ändtarm och tjocktarm. Det är omvälvande att få besked att man ska ha en påse på magen resten av sitt liv, och även om man är glad över att cancern är borta är de flesta fundersamma eller oroade över hur detta ska påverka deras liv, sade Eva Angenete och berättade om den livskvalitetstudie som de gjort genom frågeformulär och kvalitetsregister, som visade att 90 procent av patienterna upplevde att de kunde leva ett fullgott liv med sin stomi:
– Numera när jag sitter med patienter som ska få stomi kan jag säga till dem att jag förstår att de är oroliga, men jag kan också berätta om undersökningen där en stor majoritet av patienterna upplever att de kan leva ett fullgott liv, när det gått en tid efter att de fått stomin. De kan dyka och simma, och princip göra allt de kunde göra innan de fick sin påse. Det är forskning som vi bedrivit, och som vi kan använda i klinik varje dag.
Ansök om ledigt i god tid
Att se hur vården blir bättre är alltså en viktig drivkraft för Eva Angenete, men hon menar också att forskningen är ett välkommet avbrott från det kliniska arbetet, och ger henne en härlig variation i vardagen:
– Jag kan stå och operera mellan 9 och 22 en dag, och sedan sitta och prata intellektuella saker nästa dag. Det är mycket sällan jag är extremt trött när arbetsveckan är slut, och det tror jag beror på att jag har ett så varierande arbete. Jag är lycklig varje måndagsmorgon och ser fram emot veckan som ska komma, berättade Eva Angenete.
De utmaningar som finns för kliniska forskare kan sammanfattas med orden tid, pengar och arbetsmiljö, och dessa hänger ofta ihop, menade hon.
– Ingen har mer än 24 timmar per dygn och allt handlar om prioriteringar. Min tid är värdefull och jag vill att alla möten jag har ska ha ett tydligt mål. När jag opererar måste vi ta en längre paus när patienten behöver byta ställning, och då kan jag ibland lägga upp benen och andas lite, men ofta väljer jag att läsa något spännande eller ta ett möte med någon.
Hon poängterade att kliniska forskare behöver etablerad forskningstid, vilket på hennes egen klinik rör sig om minst en månad per år. Om kliniken i förlängningen ska kunna vara en universitetssjukvårdsenhet är forskning nödvändigt, och behöver vara något som ges lika stor betydelse om som det kliniska arbetet. Kliniken måste stötta och backa upp medarbetare som forskar och söker anslag, men för att kunna få forskningstid måste man avisera detta i god tid:
– Ofta går det att hitta kollegor som behöver komplettera sin kompetens genom att randa sig på din klinik. Om du ansöker ett halvår innan du vill vara borta från kliniken hinner verksamheten planera för detta och få in någon som kan göra ditt kliniska arbete medan du forskar, sade Eva Angenete, som också slog ett slag för alla de stipendier och bidrag som finns att söka:
– Att vara ute i god tid är A och O, och ta också in synpunkter på din ansökan från kollegor i god tid så att du hinner skriva om före deadline.
Avsatt forskningstid
Sist ut av talarna denna förmiddag var Peter Naredi, prefekt för institutionen för kliniska vetenskaper och professor i kirurgi. Han konstaterade att forskning kräver avdelad tid:
– Forskning är så mycket mer än de resultat som framkommer i studierna som man genomför. Du måste också få en chans att analysera och reflektera över de fynd du har. För doktorander är det ett absolut minimum att man har en vecka avdelad varje gång man har forskningstid, och då ska det vara en vecka när man kan tänka forskning och förhoppningsvis då tillsammans med sina forskningskompisar.
Erfarna handledare, som redan haft flera doktorander och andra studenter, har bättre förutsättningar att kombinera olika uppgifter inom befintlig tid och kan ta sitt handledarskap när tillfället ges. Yngre handledare behöver dock tid avsatt för sitt handledarskap, menade Peter Naredi.
Rikssjukvård behöver forskningsplattformar
De områden där universitetssjukhuset har uppdrag för rikssjukvård och där vi vill få uppdrag inom den högspecialiserade vården är direkt kopplade till forskning, fortsatte han:
– Inom dessa områden för högspecialiserad vård måste Sahlgrenska Universitetssjukhuset kunna visa att vi bedriver forskning som minst är i paritet med vad andra universitetssjukhus har. Detta kräver i sin tur inte bara duktiga forskare, utan även infrastruktur. Här måste universitetssjukhuset och regionen bestämma sig för inom vilka områden vi ska vara konkurrenskraftiga för att få uppdrag, och se till att vi har en infrastruktur inom området och en forskningsplattform som även doktorander får tillgång till.
Som akademiker på ett universitetssjukhus åtnjuter man många fördelar, genom dagliga möten med patienter och tillgång till journaler och prover.
– Vi som är i kliniken har en fantastisk närhet till data, eftersom det är vi som samlar in dem. Andra har rätt att använda vår data om de har etikprövningstillstånd, men att sitta mitt i smeten ger en unik möjlighet att skapa bra forskningsprojekt, sade Peter Naredi, som samtidigt poängterade att forskargruppen måste förstå att det inte är ens egna prover bara för att man samlat in dem, och att vi måste ha en kultur där det är naturligt att dela med sig av prover till andra forskare, både lokalt, nationellt och internationellt.
Betydelsen av möten
En klinikers arbetsdag är splittrad, vilket gör arbetet roligt men kan också göra det svårt att forska. Om patientarbetet hela tiden prioriteras är det svårt att få tid avsatt för att gå kurser inom forskning och högskolepedagogik. Peter Naredi menade att det finns en minsta gemensamma nämnare för mest framgångsrika forskningsmiljöer på universitetssjukhuset, och det är att det finns tid avsatt i kliniken för forskningsmöten.
– Detta är en utmaning på många kliniker, inklusive min egen. Vi har 25 doktorander och av dem är det kanske tre som kommer när vi kallar till forskningsmöte, och det är alltid samma doktorander. Här gäller det att vara aktiv och underhålla dessa möten och försöka skapa en kultur där forskningsmöten kan ske på arbetstid.
Universitetssjukhusets ledning skickar tydliga signaler om att vi måste ha forskande miljöer, och forskning måste vara tydligt prioriterat även på kliniken, framförde Peter Naredi, som menade att det finns ett kulturbyggande arbete som behöver göras på många kliniker där forskning får en mer framträdande plats. Han drog en parallell till framgångsrika kliniska forskningsmiljöer utomlands, där forskningsmötena är mer integrerade i arbetet och där alla medarbetare som överhuvudtaget har möjlighet kommer på veckans möte.
En forskningssköterska för varje team
För några år sedan började flera kliniker synliggöra FOU-budgeten för medarbetare och andra inom SU, och det blev mer transparant hur kliniker använder de medel som är riktade mot forskning och utveckling. Varje budgetår ska kliniken synliggöra sina forskningsaktiviteter.
– Varje team bör ha budgeterat för en forskningssjuksköterska. Det behöver inte innebära att man gör en nyanställning, utan man kan identifiera en av de befintliga sjuksköterskorna som har ett intresse för forskning och avsätta en del av personens tjänst. Det är en enkel lösning, som går snabbt att genomföra, som går snabbt att utvärdera, sade Peter Naredi som menade att forskningssjuksköterskor och avsatt doktorandtid är satsningar som genast tydliggör forskningen och ger avkastning på kliniken.
Han lyfte också fram betydelsen av statistikerstöd, redan under planeringsstadiet i doktorandprojektet:
– Alla forskargrupper bör ha en diskussion med en statistiker innan de drar igång med projekt, för att garantera att metoder och frågeställning är solida.
Vid avdelningen för Hälsometri har nu Akademistatistik återupptagit sin konsulttjänst, där forskare och doktorander vid Sahlgrenska akademin och vid Västra Götalandsregionen erbjuds statistisk expertis: https://healthmetrics.gu.se/svenska/Akademistatistik
- Här kan du se Caterina Finizias bilder från seminariet: https://gubox.box.com/s/ob9lars3bc1o2od35muprwj0a4n8gwub
- Här kan du se Peter Naredis bilder från seminariet: https://gubox.box.com/s/9oa6v0bnv52wxwxzwvv8jvescf4da8v3
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM
