Anna Karlsson-Bengtsson: ”Det är väldigt roligt att vara med när vuxna människor lär sig nya saker”

UPPDRAG. Under nästan fyra år har hon varit en uppskattad och handlingskraftig vicedekan för forskarutbildningsfrågor. Nu går hon vidare till ett uppdrag som vicerektor för utbildning och livslångt lärande på Chalmers. Akademiliv har träffat Anna Karlsson-Bengtsson.

Forskarutbildningen utvecklas kontinuerligt, genom förändringar i samhället, på universitetet som helhet och genom fakultetens egna strategier.

– Under min tid som vicedekan har GU styrt upp forskarutbildningen genom nya doktorandregler på universitetsnivå. Vi har fått anpassa oss, på gott och ont, och har haft många och långa diskussioner om hur vi på Sahlgrenska akademin på bästa sätt kan inlemma oss i regelverket. I vissa fall har vi låtit de centrala förändringarna mer bli en inspiration för lösningar som passar vår fakultet bättre, konstaterar Anna.

Bättre för doktorander och handledare

Arbetet att utveckla forskutbildingen på Sahlgrenska akademin är ett riktigt lagarbete, betonar Anna, som lyfter fram de övriga ledamöterna i Rådet för utbildning på forskarnivå (FUR):

– Det är en grupp människor med genuint intresse för forskarutbildning, som drivs av viljan att skapa bättre förutsättningar för våra doktorander och handledare. Det har verkligen varit stimulerande att samarbeta med de andra medlemmarna i rådet. Det har varit högt i tak och livliga diskussioner!

Som ordförande i rådet har hon särskilt haft starkt stöd av vice ordföranden Ulf Yrlid och av de båda akademigemensamma studierektorerna, Mia Ericson och Khalil Helou.

– Under mina år som vicedekan har jag också fått ovärderlig hjälp av de handläggare på fakultetskansliet som jag samarbetat med. De är kunniga, hjälpsamma och väldigt intresserade av att forskarutbildningsadministrationen ska göras på bästa sätt, säger Anna.

85 procent nöjda

Listan över det som Anna Karlsson-Bengtsson tillsammans med FUR antingen initierat eller hjälpt andra att genomföra kan göras lång. Ett exempel är SA-CONE, ett nätverk som inrättats av Future Faculty med stöd av FUR, där unga disputerade forskare får ledarutbildning och blir karriärcoacher för doktorander. FUR har också genomfört en omfattande alumnenkät bland tidigare doktorander, som bland annat visade att 85 procent av de svarande var nöjda eller mycket nöjda med den forskarutbildning de avslutat på Sahlgrenska akademin. 35 procent hade gjort en postdoktoral period efter disputationen. 25 procent arbetade inom universitet och högskola, men betydligt fler, 40 procent, skulle vilja ha ett lärosäte som arbetsplats.

Många samverkansdoktorander

Rådet har arbetat om handboken ”Att bedöma en vetenskaplig avhandling”, som bland annat innehåller bedömningskriterier för betygsnämnden att använda vid en disputation. Nya regler som syftar till att säkra att en doktorand får utrymme att göra sin forskarutbildning med så goda förutsättningar som möjligt har också arbetats fram.
– Ett framtida fokus på doktorander som är anställda av regionen eller av annan vårdgivare skulle vara bra, eftersom trycket inom sjukvården riskerar att leda till att de får tidsbrist och för hög arbetsbelastning. Två tredjedelar av Sahlgrenska akademins doktorander är just samverkansdoktorander, och fakulteten har ett lika stort ansvar för kvaliteten på deras utbildning som de heltidsdoktorander som är anställda vid GU.

För fullfinansierade doktorandplatser

Anna är orolig för dimensioneringen av den experimentella forskarutbildningen vid Sahlgrenska akademin.
– Fakultetsstyrelsen har nyligen beslutat att återföra medlen för de institutionsbundna doktorandplatserna till institutionerna och att i realiteten minska antalet projektbundna doktorandplatser genom att låta del av medlen användas till positioner för postdoktorer. Jag tycker personligen att det är en oroande utveckling, eftersom jag tror att det kan ha en negativ påverkan på vår försörjning av lärare och forskare på lång sikt, säger Anna Karlsson-Bengtsson.

Tidigare har de fakultetsmedel som varit avsatta för doktorandutbildning finansierat 60 procent eller mer av lönen för nästan hälften av alla doktorander med anställning vid GU, och alltså bidragit mycket till dimensioneringen av forskarutbildningen.

– Jag tycker egentligen att basen för finansiering av ”GU-doktorander” borde vara fullfinansierade projektbundna utbildningsplatser vid fakulteten, nu när FUR arbetat fram så tydliga och forskarutbildningsfokuserade kriterier för att bedöma ansökningar. Jag tror att både kvalitet och status skulle öka för forskarutbildningen om positionerna var fullfinansierade, och då kan man också låta de miljöer som ger en riktigt bra utbildning stå för en stor del av den forskarutbildning som vi gör, säger Anna och tillägger att hon tycker att det är viktigt att i första hand se forskarutbildningen som just en utbildning, och inte bara som en del av det maskineri som för forskningen framåt.

Fler utländska doktorander upplever diskriminering

En annan insats som Rådet för utbildning på forskarnivå stöttat under Annas tid som vicedekan är den arbetsmiljöenkät för doktorander som genomförts av doktorandrådet (DOR) för FUR:s räkning. Svarsfrekvensen på enkäten var ganska låg inom vissa institutioner, men den generella bilden är att många av våra doktorander, enligt enkäten cirka 20 procent, är mer eller mindre missnöjda med sin arbetsmiljö.

– Många angav att de hade alldeles för mycket att göra och att de känt sig mycket eller ganska mycket stressade under den senaste terminen, och 20 procent angav också att de hade problem med sina handledare. Vi ser att de som var missnöjda med handledningen också var mindre nöjda med sin arbetsmiljö, konstaterar Anna Karlsson-Bengtsson.

Enkäten lyfter också fram ett annat problem som hon menar blir en viktig uppgift för nästa vicedekan med ansvar för forskarutbildningsfrågor att ta sig an:

– Av de internationella studenterna var det 20 procent som angav att känt sig diskriminerade, jämfört med sju procent av doktoranderna med svensk bakgrund. Diskrimineringen handlade bland annat om att de känt sig uteslutna på grund av språkliga barriärer eller att de upplevde sig utnyttjade i gruppen.

Handledaren är inte chef

När det gäller relationen mellan handledare och doktorander tror hon att det är ganska vanligt att handledaren får rollen som närmsta chef, när detta ansvar egentligen vilar på avdelningschefen:

– Uppföljningssamtal för forskarutbildningen och utvecklingssamtal för den anställde är två olika samtal med olika syften, som ska genomföras av olika personer. Det händer nog att handledaren får en roll som närmsta chef för sina doktorander på delegation från avdelningschefen, men det är ett ansvar som avdelningschefen inte kan lämna ifrån sig. Och om handledar-doktorandrelationen knakar behövs chefen för konflikthantering.

Hon påminner om att det på institutionsnivå finns kunniga och engagerade studierektorer som också finns till hands för doktorander som behöver råd och hjälp av en utomstående:
– Det är en kunnig och ambitiös grupp!

Anna Karlsson-Bengtsson har också sedan starten varit ledamot i Rådet för forskningsetik, ett råd som hon själv tog initiativ till att införa:
– Jag tror att det faktum att det finns ett råd för forskningsetik på fakulteten gör att frågorna lyfts fram och blir synliga. Rådet och dess ordförande Björn Rydevik har en proaktiv hållning, bland annat med de seminarier som ger möjlighet att diskutera olika aspekter av  forskningsetik, och kan också vara en kompetens som fakulteten kan ta hjälp av vid planering och utveckling av undervisningsinsatser, såsom den kommande nationella webbkursen för internationella postdoktorer.

Läroperiod framför sig

Så vad händer nu? Valberedningen vid Sahlgrenska akademin har påbörjat sitt arbete att hitta Annas efterträdare, och själv tillträder hon officiellt sitt nya jobb på Chalmers den 1 oktober.
– Första året räknar jag med att lära mig mycket nytt och få insyn i en organisation som är ny för mig. Det blir en rolig och intensiv läroperiod, och jag ser mycket fram emot att arbeta i rektorsgruppen, och i det som ska bli min ledningsgrupp, som kallas GruLG. Den har jag redan träffat och jag känner stor entusiasm inför att arbeta tillsammans.

Från Sahlgrenska akademin tar hon med sig en stor erfarenhet av att samarbeta med duktiga människor, både inom fakulteten och på sjukhuset, vilket gett henne insikt och respekt för att människors situation kan se mycket olika ut.

– Jag har också med mig mycket kraft som jag fått av att ha träffat så många doktorander som dragit igång med sina projekt med enorm entusiasm och det smittar av sig. Det är väldigt roligt att vara med när vuxna människor lär sig nya saker, och det stimulerar min egen kreativitet när jag träffar dem, säger Anna Karlsson-Bengtsson.

Läs mer om Annas syn på sitt nya uppdrag i Chalmers Insidan: http://www.chalmers.se/insidan/SV/aktuellt/nyheter/artiklar/mot-chalmers-nya

TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM