NY STUDIE. Gruppen internationellt adopterade barn med läpp-käk-gomspalt har sämre tal vid fem års ålder än motsvarande barn födda i Sverige, visar en studie. Att de adopterade barnen också behövde mer omfattande kirurgi kan vara en följd av att insatserna påbörjades senare i livet.
– Studien visar att de opereras mer, har fler komplikationer och sämre tal vid fem års ålder, konstaterar Johnna Schölin, doktorand inom plastikkirurgi och förstaförfattare till studien, publicerad i tidskriften Journal of Plastic Surgery and Hand Surgery.
– Man måste dock tänka på att detta inte är ett slutresultat för barnen och vi ser det som oerhört viktigt att följa dem över tid, betonar hon.
Studien omfattar 50 barn, födda 1994-2005, varav hälften svenskfödda och hälften adopterade till Sverige från andra länder, främst Kina. Barnen var födda med läpp-käk-gomspalt, LKG, eller enbart gomspalt. De två grupperna var matchade avseende ålder, kön och spalttyp.
LKG innebär att ansikte och gom inte växt samman tidigt i fosterlivet, en missbildning som finns hos två av tusen barn födda i Sverige. När den upptäcks vid rutinultraljud kommer de blivande föräldrarna till ett spaltteam på informationsbesök, ett möte som följs av många fler.
Kräver upprepad kirurgi
I gruppen svenskfödda barn i studien hade läpp- och gomkirurgin inletts vid sex månaders ålder, som brukligt är i Sverige. Hos de adopterade, som var i genomsnitt två och ett halvt år när de anlände, blev den viktiga gomkirurgin försenad med i snitt 21 månader, visar resultaten.
– Gomfunktion och tal var signifikant sämre vid fem års ålder jämfört med de svenskfödda barnen. I vissa fall var det bara föräldrarna som förstod barnen. Talförbättrande kirurgi och ytterligare behandling är möjlig, men risken är stor att de adopterade barnen måste opereras flera gånger, säger Johnna Schölin.
De adopterade barnen hade fler håligheter i gommen, eventuellt orsakade av dålig näringsstatus före adoptionen och därmed försämrad läkningsförmåga efter kirurgi. Andra tänkbara förklaringar är multiresistenta bakterier samt sjukdomar som är okända vid adoptionstillfället. De gånger medicinsk journal följer med barnet från hemlandet kan information både fattas och vara felaktig.
Barn med kluven gom har generellt mer öroninflammationer, som kan påverka hörseln. I studien hade 21 barn av 50 hörselnedsättning. De flesta, tolv barn, fanns i gruppen internationellt adopterade, vilket innebar ytterligare påfrestning i deras språkbyte.
Bästa tänkbara hjälp
Johnna Schölin drivs av en stark vilja att hjälpa barnen, både i sin forskning vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och som läpp-käk-gomspaltskirurg och vårdenhetsöverläkare på vårdavdelningen för barn och ungdomar på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Hon betonar vikten av spaltteamets insatser där plastikkirurger, logopeder, öronläkare, tandläkare, psykolog, LKG-sjuksköterska och koordinatorer samverkar för att förbättra de adopterade barnens behandlingsresultat och situation.
– Det fina är att barnen kommer till väl fungerande spaltteam och får en så bra behandling som det bara går. Vi följder barnen tills de är 19 år, minst, och vi slutar inte förrän allt är så bra som det bara kan vara, avslutar hon.
Titel: Surgical, speech, and hearing outcomes at five years of age in internationally adopted children and Swedish-born children with cleft lip and/or palate; https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/2000656X.2019.1650056
TEXT: MARGARETA GUSTAFSSON KUBISTA
