MOBILITET. Fredrik Bäckheds framgångsrika forskargrupp på Wallenberglaboratoriet har fått klara sig på egen hand under det senaste åtta månaderna, medan han själv förverkligat en dröm-sabbatical på Hawaii. Nu tillbaka i Göteborg berättade han vid ett seminarium om sin vistelse och sitt arbete om en liten bläckfisks symbios med självlysande bakterier.
Efter två års förberedelser, då Fredrik framför allt förberedde sin forskargrupp på Wallenberglaboratoriet att klara sig utan honom, flyttade Fredrik och hans familj till Hawaii strax innan jul. Att spendera en längre tid med The Squid Vibrio Labs, som leds av professorerna Margaret McFall-Ngai och Edward Ruby på University of Hawaii-Manoa, har varit en dröm för Fredrik Bäckhed ända sedan han disputerade.
– Deras lab ligger på en fantastisk plats, berättade Fredrik Bäckhed under sin presentation för sin avdelning och pekade på gruppbilden tagen vid havet med utsikt mot det berömda berget Diamond Head:
– Den här bilden är tagen direkt utanför laboratoriet. I februari simmade lekande knölvalar in i viken, och till och från ropade medarbetare ”Whales!” och folk drog fram kikare för att titta på valarna utanför. Det var verkligen speciellt.
I symbios med bakterier
Torsten Söderbergs akademiprofessur i medicin, som Fredrik Bäckhed tilldelades 2016, tillåter att en del av tiden spenderas utomlands, och det var tack vare denna professur som Fredrik kunde bege sig iväg och förverkliga sin dröm.
I centrum för forskningen vid The Squid Vibrio Labs står en bläckfisk som kallas Hawaiian bobtail squid. Bläckfisken är duktig på att gömma sig i havets bottensediment på dagen och jagar räkor på nätterna. För att kunna jaga på natten, när månen annars skulle ge den en avslöjande skugga på havsbottnen, är bläckfisken beroende av ett symbiosförhållande med en bakterie, Vibrio fischeri, som är så kallat bioluminiscenta, vilket innebär att de kan skapa ljus.
– Av alla bakterier som finns i havet är denna utvald och ansamlas varje kväll i bläckfiskens ljusorgan, som ligger bakom bläcksäcken. Där får bakterierna näring från bläckfisken och i gengäld kan bläckfisken använda bakteriernas fluorescens för att kasta ljus på sin egen skugga så att den försvinner, berättade Fredrik.
Intressant genetisk molekyl
Varje morgon spolas 95% av alla bakterier ut ur bläckfisken, för att sedan återuppbygga ljusorganet på kvällen igen. Labbet på Hawaii har kommit en bra bit i sitt arbete med att bland annat kartlägga hur det går till när bakterierna ansamlas och spolas ut, och arbetar för att kunna beskriva de molekylära signaler som styr processerna. Fredrik Bäckheds samarbete med forskargruppen har lett till att de identifierat en intressant genetisk molekyl i det som kan kallas bläckfiskens blodomlopp. Det är en typ av cirkulerande microRNA som verkar spela en viktig roll i kommunikationen mellan slemhinnan i bläckfiskens ljusorgan och bakterierna. För bläckfiskar som saknade uttryck för detta microRNA lyckades bara en bråkdel av bakterierna leta sig fram till rätt plats i bläckfiskens ljusorgan.
Parallell med tarmfloran
Hemma i Göteborg försätter Fredrik Bäckhed nu samarbeta med kollegorna på Hawaii kring det intressanta fyndet:
– Jag vill gärna fortsätta undersöka om dessa microRNA som även finns i vår egen tarmmikrobiota kan påverka våra cellers metabolism, säger Fredrik Bäckhed.
Under besöket fick han också möjlighet att träffa andra forskare vid University of Hawaii-Manoa och samarbeta med folk inom helt andra fält än sitt eget:
– Trots att Hawaii är en avlägsen plats – man måste flyga fem och en halv timme för att komma till fastlandet – görs här mycket fin forskning inom många fält, konstaterar Fredrik, som tycker det känns bra att vara tillbaka på Wallenberglaboratoriet igen.
TEXT: ELIN LINDSTRÖM
