KRÖNIKA. Göteborgs universitet ska sammanställa ett svar på den remiss som blivit resultatet av regeringens styr- och resursutredning (STRUT). Utredningens förslag är problematiskt på flera sätt, och kan få negativa konsekvenser, särskilt för medicinska fakulteter vid breda universitet, skriver dekan Agneta Holmäng i sin krönika.
Vår fakultet ska lämna in sitt inspel till det remissvar som universitetet ska sammanställa för Styr- och resursutredningen – det regeringsförslag som allmänt kallas Struten senast den 15 maj till rektor. Regringsförslaget har arbetats fram av utredaren Pam Fredman, med målet att skapa en långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan. Grundtanken är att främja akademisk frihet, kvalitet och ansvarstagande och att undvika detaljstyrning och snedvridande incitament. Förslaget vill också stärka lärosätenas samhällsansvar att bidra med kunskap och kompetens utifrån en stark akademisk integritet, och ge lärosätena långsiktiga ramar och handlingsutrymme att ta ansvar utifrån sina egna förutsättningar.
De grundläggande ansatserna i utredningen är bra, men det finns flera saker som också är mycket problematiska, och som kan få motsatta effekter än vad som anges ovan i detta förslag.
Flera saker som också är mycket problematiska
När det gäller resursfördelningen föreslår Struten att anslaget för utbildning och forskning ska ges som ett samlat anslag, med en utbildningsram och en forskningsram, och att lärosätena ska ta fram egna modeller för hur dessa medel ska fördelas. Den rådande schablonmässiga prissättningen på utbildningar föreslår man tas bort. Här har utredningen inte tagit hänsyn till att utbildningar till legitimationsyrken kommer med en högre prislapp. Eftersom de svenska lärosätena har så olika förutsättningar kan jag förställa mig en situation där den interna diskussionen leder till olika prissättningar för samma utbildning vid olika lärosäten beroende på vilka prioriteringar som de enskilda lärosätena gör och hur väl man lyckas förhandla ersättningen med regeringen. Ett hypotetiskt exempelvis kan vara att läkarutbildningen vid ett smalare lärosäte får kosta mer per plats än samma utbildning vid ett lärosäte där utbildningsutbudet är bredare. Om detta scenario blir verklighet skulle kvaliteten och konkurrensförmågan påverkas.
utbildningar till legitimationsyrken kommer med en högre prislapp
En annan viktig poäng med förslaget är att lärosätenas basanslag ska öka, men detta ska ske på bekostnad av Vetenskapsrådet och andra statliga råd och myndigheter, som får mindre medel att fördela till forskning. Under de kommande åtta åren är tanken att det direkta statsanslaget ska öka så att det utgör minst hälften av de totala forskningsintäkterna för svenska lärosäten. Exakt hur detta ska se ut är inte klarlagt i remissen, och därför kan det vara svårt att bedöma konsekvenserna fullt ut. Inte bara jag, utan en stor andel av våra forskare tycker att vi har ett välfungerande system med externa granskare, där forskare bedömer kvaliteten på andra forskares ansökningar. Granskningsförfarandet är en garant för att forskningsprojekt av högsta kvalitet får medel. Det vore mycket olyckligt om detta välfungerande peer-review system slogs sönder och ett hot mot den fria grundforskningen. Om universiteten själva i högre utsträckning ska bestämma hur pengarna ska fördelas och kvalitetsutvärderingen kommer att ske på de enskilda lärosätena, så kommer möjligheterna att på ett objektivt och transparent sätt utvärdera forskning kraftigt försämras och leda till en intern konkurrens mellan fakulteterna om dessa medel.
vi har ett välfungerande system med externa granskare
Struten föreslår att det ska komma en samlad proposition för högre utbildning och forskning en gång per mandatperiod, dvs vart fjärde år, som tas fram genom en dialogbaserad process med lärosätet. Dialogen skall föras direkt med regeringen, som inte är en jämbördig part, vilket innebär risk för politisk styrning av forskning och utbildning. Detta kommer sannolikt att fungera mindre bra för breda universitet där hänsyn till enskilda fakulteter är svårare att åstadkomma. Fyraårsintervaller är dessutom en mycket kort tidsram för lärosätenas planering.
Det finns en stor samsyn om Strutens nackdelar även vid andra medicinska fakulteter i Sverige. Vid det nationella dekanmötet i Lund diskuterade vi möjligheten att skriva ett eget separat remissvar som pekar på de specifika aspekter som berör vårt verksamhetsområde, och jag tror också att detta kommer att ske.
intressant inblick i MAXIV och ESS
Under det nationella dekanmötet i Lund fick vi bland annat intressant inblick i MAXIV och ESS, som båda är enormt dyrbara nationella och internationella satsningar på infrastruktur. Än så länge har vi dåliga kunskaper om dess potential och betydelse för biomedicinsk forskning. Vi hoppas därför kunna ordna ett fakultetsmöte för mer information om denna nationellt snart tillgängliga infrastruktur.
I Lund hade Sahlgrenska akademin också äran att få ta emot priset för bästa internationaliseringsinsats för våra grundutbildningar. Denna utmärkelse har instiftats gemensamt av alla medicinska fakulteter i Sverige. Den gick i år till Eva-Lena Bratt, Louise Freytag och Camilla Eide och kursen Nursing Care in Complex Care situations på sjuksköterskeprogrammet. Jag vill varmt gratulera dessa lärare som lyckats så bra med sitt internationaliserings- och utvecklingsarbete!
Jag vill varmt gratulera dessa lärare som lyckats så bra
Något att se fram emot är resultatet från RED19, som inom kort är klar med sin preliminära rapport. Jag förstår att det varit mycket bra diskussioner på institutionsnivå. Det ska därför bli mycket spännande att läsa rapporten när den kommer i slutet av juni.
Dekan Agneta Holmäng
