FORSKNING. Akademilivs podcast är tillbaka, och inbjuden gäst är Gunnar C Hansson, professor och världsledande forskare inom mucinbiologi. I podden får vi veta att C:et i hans namn står för Claes, och han berättar hur hans medarbetare fortsätter undersöka det tunna och osynliga slemlager som skyddar våra tarmar mot infektion. För fortfarande, efter trettio års arbete inom området, vet vi egentligen ganska lite om hur det komplexa nätverket av stora molekyler som utgör slemlagret fungerar.
Här kan du höra podden med Gunnar C Hansson: https://soundcloud.com/sahlgrenskaakademin/slemmet-som-skyddar-vara-tarmar-och-luftvagar
De första försöken som antydde att det finns något som skapar ett mellanrum mellan tarmens slemhinna och innehållet i tarmen gjordes av Lena Holm, numera professor emerita vid institutionen för medicinsk cellbiologi i Uppsala, berättar Gunnar C Hansson. I hennes experiment släppte hon ned kolpartiklar på en tarm, och kunde se att dessa inte trillade hela vägen ned till slemhinnans yta, utan landade en liten bit ovanför. Gunnar C Hansson och hans medarbetare kunde sedan visa att detta mellanrum är ett svårupptäckt men superviktigt slemlager, eller mucus som det också kallas. Hos människor är slemlagret ungefär en 0,2 eller 0,3 millimeter tjockt, och det skapas och underhålls systematiskt av celler i tjocktarmens yta.
Ändrade perspektivet
I våra tarmar finns lika många bakterier som vi har celler i kroppen. Tidigare var det den allmänna uppfattningen att människans immunsystem kunde skilja på de bakterier som är bra för oss och de som är dåliga, och att det var därför vi inte blev sjuka av bakterierna i tarmen.
– Upptäckten av slemlagret och den fortsatta kartläggningen av hur det fungerar har ändrat perspektivet och innebär att kroppen har ett särskilt system som gör att vi inte har så stor kontakt med bakterier, och som gör att vi inte infekteras av dem, säger Gunnar i podcasten.
Forskning tar tid, och det tar också ofta lång tid innan nya upptäckter fullt accepteras av andra forskare.
– Medicinare, som arbetar kliniskt med tarmen, förstod snabbare betydelsen av det skyddande slemlagret, medan biologiska forskare varit mer svårövertygade, funderar Gunnar, vars fynd om det skyddande slemlagret efter några år uppmärksammades i översiktsartiklar av amerikanska, tongivande forskare.
Inritat i läroböckerna
– Vi började då bli inbjudna att ge presentationer om våra fynd i USA, och strax därpå även inom Europa. Även här i Sverige förstod forskare så småningom fyndens betydelsen. Här i Göteborg tog det om möjligt längst tid innan fynden fick riktigt fäste. Det är kanske en klassiker att det alltid är svårast på hemmaplan, säger Gunnar och skrattar.
Numera är slemlagret i våra tarmar helt accepterat, och även inritat i läroböckerna i anatomi.
– Det känns ju väldigt bra. Ibland ser jag på bilder att man missförstått det vi vet om hur slemlagret ser ut och hur det fungerar. Man tar exempelvis inte alltid hänsyn till att slemlagret fungerar olika i tjocktarmen och i tunntarmen.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
