LEDNINGSUPPDRAG. Efter nästan tio år i Malmö är Ann Wennerberg sedan en tid tillbaka i Göteborg. Här har hon nu fått uppdraget som vicedekan för internationalisering och samverkan.
– Jag tyckte det lät som ett spännande uppdrag och något nytt för mig att ge mig in i. Jag är ju i slutet av min karriär, och jag vill gärna arbeta för akademin och få en mer översiktlig bild av viktiga frågor för fakulteten, svarar Ann på min fråga om vad det var som lockade henne att anta uppdraget som vicedekan för internationalisering och samverkan.
Entusiastiska medarbetare
Internationalisering är ett väletablerat område för Sahlgrenska akademin. Här finns en välfungerande organisation, där Rådet för internationalisering bland annat driver ett strategiskt partnerarbete och skapar förankring för internationaliseringsarbetet i andra delar av fakultetens organisation. Inom Sahlgrenska akademins kansli finns också Sahlgrenska International Office (SAIO), där internationella samordnare är experter på att ge studenter, doktorander och lärare stöd i praktiska frågor i samband med vistelse vid partneruniversitet.
– Jag kan konstatera att SAIO har entusiastiska medarbetare, med en stark vilja att göra något bra, säger Ann och fortsätter leende:
– Det är verkligen inspirerande att samarbeta med dem, och de har tagit emot mig med stor vänlighet och hjälpsamhet.
Arbetar strategiskt med internationalisering
För fakultetens internationaliseringsarbete arbetar rådet med att uppdatera en handlingsplan som anger vilka aktiviteter som ska genomföras den närmsta tiden. På längre sikt vill Rådet för internationalisering se över de samarbetsavtal som finns med olika universitet för att garantera att dessa håller en hög kvalitet och identifiera andra lärosäten som är intressanta att utveckla samarbeten med.
– Det är viktigt att vi ser till att avtalen är aktuella och att utbytena håller hög kvalitet, och därför behöver vi en strategi för vilka länder vi vill rikta oss mot, och vad det är vi vill få ut av våra internationella samarbeten, säger Ann.
Sahlgrenska akademin har ett hundratal olika internationella utbytesavtal, där många avtal skapats på våra institutioner. Utbytesavtalen har en stor spännvidd.
– Vi har samarbeten med flera prestigeuniversitet, där utbytena ger oss möjlighet att ta del av deras tekniker och arbetssätt, och vi har också samarbeten med länder i exempelvis Afrika och Asien, som ger oss en nyanserad syn på världen och där ett viktigt syfte också är att stödja utvecklingen av högre utbildning och forskning i landet.
Ökat fokus på samverkan
– Internationalisering handlar ju i stor utsträckning om samverkan, men samverkan är ju betydligt bredare än så, och något som sker på så många olika nivåer, säger Ann Wennerberg.
Sahlgrenska akademin har därför breddat vicedekanuppdraget till att även omfatta samverkan. Första steget blir att få en bild av hur vår samverkan ser ut idag och föreslå hur arbetet ska fokuseras och organiseras framöver. Rådet för internationalisering omfattar inte samverkan.
– Vi behöver definiera mer exakt vad vi menar med samverkan och vad min roll som vicedekan för samverkan ska vara. En viktig partner är ju Västra Götalandsregionen, där har vi välfungerande organ för samverkan i form av Medi-sam och Odont-sam. Men samverkan pågår ju inom utbildning, näringsliv och omgivande samhälle också.
Biomaterial som kroppen tar hand om själv
Ann Wennerberg disputerade vid avdelningen för biomaterial 1996, och har sedan dess alltid samarbetat med Chalmers:
– För att kunna undersöka vad som karakteriserar olika ytor behöver jag tekniska samarbeten med ingenjörer. I mitt tidiga avhandlingsarbete hade jag också förmånen att ha goda kontakter med SKF som är jättebra på ytor.
Hon är idag en framgångsrik forskningsledare, som dragit in flera stora forskningsanslag. Hennes forskning handlar om implantat och vävnadsförankring. I samarbete med forskarkollegor både på Chalmers och i Tyskland driver hon bland annat ett stort projekt om resorberbara material, som fått mångmiljonfinansiering av Vetenskapsrådet. Målet är att utveckla biomaterial som kroppen själv gör sig av med när implantatet inte längre behövs, för att undvika att patienter behöver utsättas för ännu en operation när skruvar och andra delar ska tas bort.
För tio år sedan fick hon ett erbjudande hon inte kunde tacka nej till från Högskolan i Malmö, där hon blev professor 2008. Under alla dessa år har hon veckopendlat hon till Skåne, för hon flyttade aldrig från Göteborg. Sedan september förra året är hon nu tillbaka på Odontologen igen, som professor i oral protetik.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
Fotnot: I sin svanesång gav den tidigare vicedekanen Gunnar Tobin gav en historisk tillbakablick på internationaliseringens utveckling vid akademin i Akademiliv (http://130.241.135.136/2018/06/50207/).
