LEDNINGSUPPDRAG. Sedan i somras har nu Karin Ahlberg och Carina Sparud Lundin tagit över som prefekt respektive proprefekt för intuitionen för vårdvetenskap och hälsa. Att stärka institutionen som arbetsplats och dess samverkan både inom och utom Sahlgrenska akademin är två viktiga områden för den nya ledarduon.
– Det är roligt att ta sig an en övergripande ledningsroll och att få börja som ny prefekt när det samtidigt kommer in så många andra nya prefekter. Det är ett härligt läge att gå in i, säger Karin Ahlberg, som sedan den första juli är ny prefekt för institutionen för vårdvetenskap och hälsa, med gott stöd av Carina Sparud Lundin som proprefekt.
Karin konstaterar att institutionen är välskött och att den aldrig varit starkare än den är nu. En hög andel av institutionens lärare är disputerade inom sina ämnen, och strategiska satsningar som gästprofessurer och amanuenser har slagit väl ut. Etableringen av GPCC, Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, har också varit ett rejält lyft för institutionen.
En säker ledare
Förutom docent kan Karin Ahlberg också titulera sig både excellent lärare och universitetssjukhusöversjuksköterska. Hon har tidigare erfarenhet av ledarskap på flera nivåer, bland annat som enhetschef inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset och som biträdande prefekt inom Sahlgrenska akademin. Hon har också varit programansvarig för röntgensjuksköterskeprogrammet och ansvarig för institutionens utbildningskommitté.
Nu tycker hon att det är roligt att ta sig an ledarskap igen, efter att under några år fokuserat på forskning, undervisning och klinik:
– Jag är betydligt säkrare nu i min roll som ledare än jag varit tidigare. Under mina tidigare chefsuppdrag trodde jag att jag behövde kunna allt själv, men nu vet jag att det går bra att lita på den kompetens som finns i min närhet och att jag kan ta hjälp av andra att lösa viktiga uppgifter.
Som prefekt vill hon arbeta för att stärka institutionens ställning inom Sahlgrenska akademin, så att den blir en mer likvärdig partner inom fakulteten. Hon vill också förstärka institutionens samverkan både inom och utom fakulteten. I sin utveckling av organisationen vill hon fokusera på kompletta akademiska miljöer och även underlätta och förenkla strukturerna för beslut.
Öppna och prestigelösa
Jag träffar Karin och Carina i slutet av vårterminen, när valet på institutionen just är klart. Nu ser de över hur ledningen inom institutionen ska struktureras. När vi träffas återstår bland annat fortfarande för dem att diskutera hur de ska lägga upp sitt gemensamma ansvar för institutionen.
Carina Sparud Lundin blev proprefekt redan för två år sedan, när Ingela Lundgren var prefekt. I institutionens val före sommaren kandiderade både Karin och Carina till posten som prefekt, där Karin fick flest röster till posten som prefekt, medan Carina röstades fram som ny proprefekt.
– Jag är mycket glad över att jag får fortsätta som proprefekt, eftersom det är ett så spännande och roligt uppdrag. Karin och jag är båda öppna och prestigelösa personer och vi kommer samarbeta bra, säger Carina som får medhåll av Karin:
– Vi känner varandra väl, och fungerar bra ihop.
Som forskare leder Karin Ahlberg en grupp som arbetar med upplevelse, orsak och hantering av symtom i samband med strålbehandling för patienter med cancer. Carinas forskning handlar om övergången från barnsjukvård till vuxenvård för unga med diabetes och medfödda hjärtfel, och om den barnafödande perioden för kvinnor med diabetes typ 1.
Roligt att gå till arbetet
Att stärka institutionen som arbetsplats är ett viktigt mål för Karin och Carina. Ökad insyn i de olika styrande organen vid institutionen, bättre transparens kring de beslut som tas och en mer effektiv dialog är några sätt att nå dit, menar Karin:
– Vår arbetsplats är helt beroende av våra medarbetare. Det är viktigt att man trivs på sin arbetsplats, och att det känns meningsfullt och roligt att gå hit. Då förbättras våra möjligheter att behålla duktiga medarbetare och att rekrytera nya, säger Karin som bland annat menar att det är viktigt att medarbetare känner sig både delaktiga och ansvariga:
– Jag vill att var och en tar ansvar för sin arbetsplats och för vår gemensamma arbetsmiljö. Som en liknelse kan man säga att jag vill ha en arbetsplats där alla kan tänka sig att plocka upp pappret som hamnat på golvet, att alla tar ansvar för att vårda sin arbetsplats.
– Alla behöver se sin roll i arbetsmiljön, inflikar Carina instämmande, och fortsätter:
– Ett sätt är att strukturerat arbeta med olika arbetsmiljöfrågor. Tydliga strukturer i arbetet kan verkligen vara till hjälp för att skapa en bra arbetssituation.
Viktig dialog med hälso- och sjukvården
Inom hälso- och sjukvården pågår en omställning mot mer nära vård, som sannolikt kommer att påverka innehållet i flera av institutionernas utbildningar. Exakt hur är dock inte klart. Även vårdens kompetensförsörjningsbehov påverkar vårdutbildningarna. Till skillnad från flera andra lärosäten har sjuksköterskeutbildningen i Göteborg klarat av att genomföra den utökning av utbildningsplatser som beställts av regeringen. Med tanke på den otrygga situation som Karin och Carina menar finns på många arbetsplatser inom vården är det en utmaning för institutionen är att säkra kvaliteten på den verksamhetsförlagda utbildningen, och att kunna förbereda studenterna inför deras framtida arbetssituation.
– Vårdens behov av nya lösningar är positivt både för vår utbildning och för vår forskning. Bland annat har antalet kombinationsanställningar ökat, säger Carina och fortsätter:
– Vi har ett gemensamt problem som akademi och vård behöver lösa i en konstruktiv och nyanserad dialog. Det kommer att ställas ännu högre krav på vår samverkan med hälso- och sjukvården, och fler av våra medarbetare behöver engagera sig i frågorna.
Mer tid för forskning
Institutionen har oerhört drivna och duktiga lärare, men balansen mellan utbildning och forskning behöver bli bättre.
– På vår institution är vi oerhört ambitiösa inom utbildning, men jag hör vid fikaborden att forskning för många blivit något man måste göra på sin fritid. Att öka våra externa medel är ju ett sätt att få mer tid till forskning, men jag tror också vi skulle gynnas av att tillåta oss vara ”good enough” inom utbildningen för att lösgöra lite mer tid för forskningen. Där gäller det att arbetsmiljön inte får påverkas på ett negativt sätt.
Carina nickar och tillägger:
– Vår höga ambitionsnivå innebär ibland att hela lärarlaget alltid prioriterar utbildning. Över tid är det inte hållbart. Forskning behöver bli en mer integrerad del av arbetstiden.
TEXT OCH FOTO: ELIN LINDSTRÖM CLAESSEN
